Buss på Lammhult

Förra veckan frågade Katrin om jag var intresserad av att åka till Lammhult som igår. Hon hade ett ärende dit som inte skulle ta så lång stund och sen kunde vi geocacha. Det tyckte jag var en bra idé. Först var det förstås ett antal lektioner som skulle klaras av men vid tvåtiden kunde vi ge oss av. Fredrik och GeoZack följde också med på turen.

Vi stannade redan vid västra infarten till Lammhult. Det finns nämligen en gömma i varje väderstreck och dessutom en bonusgömma om man hittar alla fyra. Vi parkerade intill en liten sjö och gick tillbaka en liten bit innan vi vek av in i skogen. Därinne fick vi syn på stora klippblock. De syntes inte från vägen.

Med gemensamma ansträngningar undersökte vi omgivningarna och lyckades inte bara få syn på den välgömda burken utan också logga den med dagens alias Team Zack. Sen åkte vi in till centrum. medan katrin uträttade sitt ärende satt vi andra kvar i bilen. Vi passade på att smaska i oss varsin kanelbulle och lite dricka medan vi väntade.

När Katrin kom tillbaka, kunde vi fortsätta mot resten av gömmorna i Lammhult. Vid Lammhultsbadet parkerade vi bilen. Härifrån tänkte vi promenera till några gömmor. På väggen till ett hus satt en "kompass" men den visade nog lite fel, tror jag, eller så var det något annat.

Badet påminde lite om Forshedabadet. Det fanns vatten i bassängen, kunde vi se, men det fanns inga badgäster så här års. Vi var inte heller så intresserade av att ta ett bad. Det var möjligtvis Zack som gärna badar i alla väder.

Förklaringen till frånvaron av badgäster uppdagades vid entrén. Årets badsäsong var över och det är nog inte så många som protesterar.

Det här såg väl lite mystiskt ut så det var tur att det inte var mycket mugglare ute den här lite småregniga dagen. Det hade nog regnat en hel del i Lammhult för det plaskade rejält om kängorna när vi gick på marken.

Gömman vid badet tog en liten stund att leta upp mest för att vi kanske hoppades att den inte var där vi trodde att den var. Till slut blev den funnenoch loggad i alla fall.

Bilen fick stå kvar. Vi fortsatte till fots längs motionsspåret. Vi såg inga skidåkare och inga arbetsfordon heller. Vi hade glömt pulkan hemma så det var inga problem att undvika pulkaåkning. Zack rusade förstås runt i spåret, vid sidan om spåret, tvärsöver spåret och även en birr från spåret, men han hade full koll på sitt team att vi höll oss på spåret.

En gång i tiden hade det visst funnits en camping i Lammhult. Det var numera nedlagd, men det fanns lite hus kvar som varit servicehus på den tiden. Vi hittade en grillplats under tak. Här borde nån kunna ordna ett trevligt grillevent nångång.

Det fanns förstås en liten gömma här med. Vi letade på alla nivåer, men Fredrik hade falkblicken påslagen och spanade snabbt in var den fanns. Så Den gamla campingen loggades enkelt.

Tennisbanan var också en f.d. tennisbana. Numera var den omgjord till boulebana och bouleklubben hade ett litet blått klubbhus intill. Tennis är inte lika populärt som på Björn Borgs tid. Men vi kanske snart får en världsmästare i boule, vem vet.

Härifrån promenerade vi på stigarna genom lövskogen. Det fanns mycket hasselbuskar och många sorters lövträd här. Vi korsade en del asfalterade plattor som kanske är reliker från campingtiden.

Nu är det höst även om den har dröjt enligt metereologerna på TV. Lövträdens blad ändrar färg när klorofyllet försvinner från bladen och många av dem hamnar nu på marken. Asparna brukar kunna få röda fina blad, men idag hörde jag på TV att då behövs det lite kalla nätter för att det ska bildas socker i bladen. Själv hittade jag ett leopardmönstrat blad på marken.

Motionsspåret förde oss fram till sjön Lammen. Här ville Zack bada så han hoppade i på ett mindre lämpligt ställe. Upp kom en brun hund i stället för den vanliga svarta med vita tassar. Ute i vattnet låg något som såg ut som resterna av en gammal båt men det var nog drunknade träd som hamnat i vattnet.

Här fanns också en gömma, Elljusspåret i Lammhult #2. Vi anade var den fanns och efter lite spaning fick vi syn på den, men efter regnet var det ingen av oss som vilka försöka halka sig fram till den. Så vi avstod från att logga den gömman och fortsatte i stället mot Elljusspåret i Lammhult. Den hade inget nummer men jag antar att det var #1. Här var det en liten detalj som avslöjade gömmans placering för mig. Det var Fredrik som hade längden nog att nå den. Zack bidrog med redskapet. Han kom med en pinne som vi använde.

Därifrån drog vi rakaste spåret tillbaka mot bilens parkering. Vid stigen fanns stora fina träd. Jag fick syn på denna spännande stam. Nederdelen var skrovlig men ovanför en skarp gräns var stammen slätare och blankare. Vi spanade mot trädtoppen och konstaterade att det var en asp. Det kanske var ett naturligt fenomen som man inte ser så ofta eftersom aspar sällan får växa sig så här grova.

Efter motionen längs spåret återupptog vi sökandet efter infarterna till Lammhult. Först körde vi mot den södra infarten. Det var en strid ström av bilar, lastbilar och inte minst bussar längst vägen mellan Växjö och Jönköping. Vi förstod att det var vid busskuren vi skulle leta, men där stod en kille och väntade på bussen. Vi stannade bilen på en tvärgata med uppsikt mot busskuren och väntade. Katrin kollade en app som talade om för oss att bussen snart skulle komma, men den var lite försenad. Vi fyllde på energiförrådet lite genom att smaska i oss varsin kexchoklad som jag hade i väskan.

Så småningom kom bussen från norr och plockade upp den väntade resenären. När de försvann söderut, körde vi ut och stannade intill busskuren. Fredrik och jag hoppade ur och letade upp gömman. Jag skrev upp de siffror vi behövde till bonusgömman medan Fredrik loggade. Sen vände vi och åkte österut.

Vi körde in på ett bostadsområde för det fanns en gömma hemma hos bonkebenke, som lagt ut alla gömmorna vi loggade den här dagen i Lammhult. Vi har ju träffat honom många gånger vid event och även när vi letat burkar på samma ställe. Det visade sig att gatan hade en bom och fortsatte som cykelväg. Jag erbjöd mig att hoppa ur och gå sista biten. Fredrik hakade på medan Katrin tog hand om Zack och bilen. Först verkade det som om ingen var hemma. Vi såg ingen bil på uppfarten, men sen kikade CO själv och hälsade oss välkomna. Han talade inte om var gömman fanns men vi fick lite regianvisningar om varifrån vi skulle spana. Sen klarade vi rsten själva under hans överinseende. Vi blev erbjudna kaffe men vi hade ju fikat. Dessutom ville vi hinna logga lite fler gömmor innand et blev mörkt så vi avstod fikat och for vidare.

Gömman vid den östra infarten låg lite längre bort. Vi parkerade vid en minimal sandstrand. Här skulle Zack ha badat i stället för vid det där lerhålet. Gömman fanns i skogen på andra sidan vägen och vi hittade den utan problem. Nu var det bara den norra kvar.

Den norra infartens gömma hade både Katrin och jag besökt tidigare men inte samtidigt. Fredrik fick leta upp den själv, men jag följde med för att notera siffrorna till bonusen. Katrin och Zack väntade i bilen. Hon satt beredd med beskrivning av bonusgömman framme, när vi kom tillbaka. Nu hade vi alla siffror och jag kunde snabbt addera och multiplicera fram koordsen till bonusen. Vi knappade in dem i våra GPS:er.

RV30 som går genom Lammhult är hårt trafikerad. Många bilar, lastbilar och bussar susade förbi oss och stänkte vatten på oss, när vi väntade på att få passera över körbanan tillbaka till bilen. Sen ställde vi kosan mot bonusgömman. Jag säger inte åt vilket håll vi åkte så avslöjar jag inte för mycket.

Framme vid bonusgömman fick vi plocka fram ficklamporna för nu hade det börjat skymma lite. Inne bland granar och buskar var det ganska skumt. Vi letade ett bra tag och lät ficklamporna lysa på alla tänkbara ställen. Trots att vi ganska snart förstod hur den var gömd, var den svårfångad. Det var Fredrik som plötslig sa att han såg den. Jag var närmast och kunde plocka fram loggboken till Katrin så hon fick signera den med Team Zack. Därmed hade vi klarat av de gömmor vi ville ta i Lammhult. Det fanns några kvar till nästa gång bl. a. några mystar som jag inte löst än.

Vi lämnade Lammhult och körde norrut. I Nya Hjälmsryd finns ju en del gömmor kvar sedan fikaeventet. Det har också kommit lite nya efteråt. Men de andra har loggat fler än jag och vi hade inte så mycket tid på oss. Vi valde att försöka oss på en reflexgömma av vår geocachingkompis Stampis, Flash in the night. Vi parkerade vid startkoordinaterna och medan Zack fick lite kvällsmat letade jag upp de första reflexerna.

Sen gav vi oss av i reflexspåret. Det var lerigt och blött på skogsvägen vi följde. Här hade skogmaskinerna kört upp stora spår och kanske även tagit med sig en del reflexer. men CO hade fixat så det var enkelt att följa från den ena ljuspunkten till den andra. Till slut kom vi fram till den sista där det fanns nya koordinater till slutgömman. Vi knappade in dem i våra GPS:er och traskade i pilens riktning. När vi närmade oss GZ, såg vi ett objekt som motsvarade ledtråden väl och där fanns vi den trevliga burken med loggboken. Det gick ju bra att följa reflexspåret trots att det inte var helt mörkt. Vi vände tillbaka ut mot RV30. Längs vägen fanns en bussgömma till. Den hade de andra loggat, men de stannade till så att jag kunde signera den också.

Nu ville vi åka hemåt och vi körde över Vrigstad. Längs vägen fanns några nya gömmor som vi stannade vid. Först besökte vi en som kom i helgen. Den hette DöD och namnet syftar på en stor död ek. Vi svängde av från den stora vägen och hamnade vid några stora lador som såg ganska övergivna ut. Bilen fick stå där medan vi promenerade över betesvallen upp mot trädskelettet.

Vi följde kostigen och snart var vi framme. Jag hittade snabbt gömman och skrev lika snabbt in vårt team i loggen. Sen vandrade vi samma väg tillbaka till bilen. Det var lite blött och halt i gräset. Himlen var mörk och nu behövdes ficklampan definitivt.

Den sista gömman vi loggade fanns vid en parkeringsplats längs RV30. Det hette Diamonds & Guardrails. Det var inte så svårt att förstå var vi skulle leta. Det sistnämnda fanns det många meter av och även det förstnämnda visade sig, i alla fall en kopia av det. Jag hade min egen minimala med mig i sin infattning på vänstra ringfingret. Därefter fortsatte vi raka vägen tillbaka till Värnamo. Där stod ju min bil och väntade på att få föra mig hem till Rannäs

Lördagsblandning

Det var härligt att vakna till en solig och fin lördag. Dessutom hade jag inte mycket inplanerat utan kunde ta det lugnt. Efter lite fika gav jag mig ut med hunden en runda. Det var skönt att sträcka yt benen lite. När vi kommit upp till skogen, ringde maken och undrade om jag skulle med till stan. Han behövde en välliknande bild av sig själv så att han kunde få köra bil och mc ytterligare några år. Så när vi kom tillbaka efter promenaden, blev det en stadstur, men hunden fick stanna hemma.

I stan verkade det vara lite extra aktiviteter s k långlördag då affärerna är öppna lite längre än vanligt. Jag kikade in i några affärer medan maken porträtterades. Sen kurrade magen på oss båda. Vi passade då på att besöka en ny restaurang som vi inte sett tidigare. Köket hette den och låg på Storgatsbacken. Där serverades libanesisk mat och vi beställde en meny. Vi fick välja fyra olika mezerätter, varma eller kalla, och två grillspett. Till detta fick vi ris, bulgur eller pommes. Jag valde ett kycklingspett och ett med nötkött, shish kebab. Det senare har jag smakat tidigare i Malmö. Till det tog jag tabboule, libanesisk yoghurt, friterad köttpirog, samboosak, och vegetarisk pirog, fatayer. Bulgur passar bra till. Jag fick dessutom någon sorts gryta med kött och bönor. Den vågade jag inte äta då jag inte tål bönor. Det smakade i alla fall bra. Det är roligt med lite nya menyer. Då kan man välja något annat än hamburgare, pizza, kinamat och kebab, när man är i stan.

Sen fortsatte vi hem till Horda. Trots att jag inte bott där på nästan 45 år så är Horda ändå min hembygd. Vi besökte Horda Frikyrka som den nu heter efter sammanslagningen av missionsförsamlingen och pingsförsamlingen. De håller på att renovera och bygga om hela kyrkan så det blir inte mycket man kommer att känna igen. Ingången var flyttad till ena hörnet.

I kyrksalen var väggar flyttade för att göra plats för fler. Sidosalen var väl också större. Man kunde ana hur det skulle bli, men det var mycket kvar att göra innan det blir invigning i Advent.

I entréhallen höll dagens arbetsgrupp på att lägga armeringsnät på golvet så att de skulle kunna gjuta nytt. Var tredje vecka har arbetsgrupperna sin arbetsvecka. De jobbar ett par kvällar och lördagen. Nästa vecka är det en annan arbetsgrupps tur.

Maken hade lovat att hjälpa dem att rita trappräckena till trappan från övervåningen ner till lokalerna där nere. Han ville mäta lite för att kunna göra en bra ritning i datorn. Det är ju sådant han gör hela dagarna på jobbet.

Ritningen behövde justeras lite och det gäller att vara noggrann.

Under tiden gick jag runt lite och tittade. I det här köket har det fixats mycket fika. Det kommer nog att se helt annorlunda ut när det blir klart. Nu kunde man inte ser hur det skulle bli.

På baksidan höll några damer i arbetslaget till. De hade målat och tvättade av penslarna och andra redskap så att de skulle klara att användas igen. Det är mycket att måla i så stora lokaler.

När maken var klar med sina mätningar, åkte vi upp till Kolvarp. Jag gick in till mamma medan maken pratade med min sysster som beställt ritningarna av honom. Mamma satt och virkade när jag kom.

Sen fikade vi tillsammans innan vi åkte hemåt igen. Det var en härligt solig dag även om det blåste lite kallt så det fick bli en runda till med hunden. När vi kom tillbaka var det helg på riktigt för då hörde vi kyrkklockorna i Torskinge ringa till helgmålsbön.

Idag på söndagen tog jag en riktig vilodag. Jag hade lite svårt att sova och hela veckan har jag vaknat med huvudvärk. Då kan det vara bra att stressa av lite innan vardagen börjar igen.

Cachingfredag västerut

Då var det fredag igen. En lång och lite jobbig arbetsvecka är över. Många kollegor har varit sjuka eller borta av andra anledningar den här veckan. Idag slog vi nog rekord i antal då jag nog räknade till sju namn på tavlan. Det innebär förstås att vi andra får jobba lite mer. Trots att det har sats in vikarie i några fall är det ändå så att vi ordinarie får bära det tunga lasset, täcka upp och coacha de nya. Jag behövde inte förlänga min arbetsdag i alla fall utan kunde åka hem redan kvart i ett. Det är lite lyxigt att ha så kort fredag.

Hunden blev glad när jag kom hem och ville förstås ut på en tur till skogen. Vi gick vår vanliga runda och lite till. Jag hittade faktiskt några små blöta kantareller som fick följa med hem i fickan. Eftersom jag slutar så tidigt har jag inte ätit lunch i skolan. Så sen lagade jag till lite mat till oss båda. Hunden fick förstås hundmat, men jag åt vårrullar. Till efterrätt åt jag upp resterna av chokladmoussen med lite valnötter och björnbär som maken plockade igår. De har börjat mogna mot pannrumsväggen.

Sen packade jag cachingväskan och bytte till kängor för att åka på en cachingtur även denna fredag. Förra fredagen gick resan söderut. Idag gick den västerut. Jag åkte själv den här gången. Tidigare på dagen hade det regnat, men nu kom solen fram. Det blåste en hel del, men det var inte kallt. Första gömman på dagens lista var Tranemo bibliotek. Det var en multi och jag skulle ju inte leta upp några multisar på egen hand, men den här var en snäll sort.

Första steget fanns utanför lokalen. Jag gick förbi detta alternativa låneställe som stod parkerad under tak. Steg ett hittades och där fick jag information om var gömman fanns inne på biblioteket.

Sen blev jag tvungen att besöka biblioteket och som tur var hade det öppet. En bibliotekarie hälsade på mig när jag kom. Jag tog en liten vända mellan hyllorna för att hitta den hylla jag skulle till. Det gick ovanligt fort och jag slapp fråga personalen som en del andra fått göra. Sen tog det några minuter innan jag fann själva burken.

Den var märkt med geocachingloggan och innehöll loggbok, penna, lite bytessaker och information om geocaching ifall nån mugglare av misstag skulle hitta den. Det var kända namn i loggboken. Nu finns också mitt alias där.

Sen tog jag en annan väg genom lokalen för att komma til utgången. Jag passerade ett schackbräde men där fanns inga som spelade idag. Sen gick jag genom sagohörnan och där fanns flera pappor med sina ungar och kanske en mamma också. Det var en del folk som utnyttjade biblioteket en fredagseftermiddag. Då var denna multi avklarad och avprickad på listan över dagens mål.

När detta klart, fortsatte jag ännu längre västerut mot Limmared. Jag körde den gamla Rosenlundsvägen som jag åkt flera gånger förut. Här fanns en av de mystar jag tänkte logga den här dagen. Minst tre mystar ville jag hinna logga. Jag har löst ett antal mystar som finns här i trakterna, men ändå finns det fler kvar.

Den här mysten handlade om trial, en sport som jag faktiskt är bekant med. Jag har bevittnat ett antal tävling till och med, både på SM.nivå och om det nu var EM eller VM. Det var en viss skillnad i klass på åkarna. En del var helt fantastiska på att behärska sina cyklar i den eländigaste terrängen. Här var terrängen rätt okej. Det var en fin skog med mjuk mossa på marken där man gick. Intill gömman fanns en stor stubbe där Herr Gran och Fru Björk hittat en plats att gro in till varandra på den mossiga stubben.

På väg tillbka till bilen stötte jag på en snigel på väg till sin sopplunch. Det fanns en och annan svamp nu, men det är inte mycket svamp i år. Det kanske ka komma lite fler efter regnet.

Några vanliga gömmor besökte jag också när jag ändå åkte förbi. Återplantage Rosenlundsvägen #4 fanns vid ett kalhygge. Gömman var trevlig men lite trasig. Den gick bra att logga i alla fall. Kalhyggen är egentligen rätt gräsliga, men när det gula vajande gräset breder ut sig blir det rätt vackert trots allt.

Ine i Limmared svängde jag av mot en bekant plats. Här var vi en gång och promenerade runt i spåren när vi loggade Ordspråksrundan. Idag var det bara en kvarglömd burk från en Grillträff som jag skulle leta upp. Nu blir det några spoilerbiler, men ni får väl scrolla förbi snabbt om ni inte vill se dem.

Det tog en liten stund att lokalisera den häftiga grillgömman för min GPS hoppade run t ett tag innan den sansade sig. Trots det var jag 14 m ifrån när jag fann burken. Så är det ibland, men man får utvidga sökområdet lite tills man hittar den.

Två mystar till ville jag ha med på listan över dagens loggade burkar. Jag körde ut från Limmared längs en trafikerad väg. Det kom bilar hela tiden och även bussar passerade. Jag kunde parkera bilen på en liten plätt intill vägen och gå upp mot den första gömman som kallades Tuocs.

Här hade ganska nylign skogsmaskiner avverkat en del skog och gjort en brant skogsväg rakt uppför bergsknallen.Jag trodde först att gömman kunde vara borta eller gömd under riset från de avverkade träden, men så var inte fallet. Den var lite vid sidan av skogsvägen inne under träden där jag stötte på Fröken Fräken och Unge Herr Lummer i sin mosskog. Det fanns många olika sorters mossa här på marken och på stenarna.

Mysten hade jag löst för ett bra tag sedan. Den passade mig bra som har varit scout. Som sådan besitter man vissa kunskaper som kan vara bra att ha ibland. Logglistan blev signerad och ännu en myst lagd till handlingarna.

Nästa myst fanns i närheten. Först visste jag inte om jag skulle bry mig om den för den hade en fyra i T-ranking. Men jag valde att stanna och kolla om den skulle gå att plocka ner. jag förstod att den fanns högt i ett träd. När jag gick mot gömman skymtade jag något nedanför slänten vid gömman. Det var en bil som stod där med nosen nedåt. Först trodde jag att det nyss hänt en olycka, men sen förstod jag att den nog hänt för ett tag sedan och inte nu. Bilen syntes inte från vägen. Man kan fundera på vad som hänt. Var det en geocachare som haft för bråttom till gömman? De kan väl inte ha tänkt att de skulle logga göman stående på bilens tak? Det här mysteriet löstes inte lika lätt som gömmans myst.

Alldeles intill den kvaddade bilen satt gömman så där 4-5 meter upp i ett träd. Stegen hade inte räckt till här, men det fanns ju ett metspö i kofferten. Så det fick komma ut i ljuset och förses med en krok för nedplockning av petrör. Det gick över förväntan bra och snabbt att få ner den lilla burken, logga den och återställa cachen med namnet Numret. Sen lämnade jag Volvon åt sitt öde och körde vidare.

Alldeles utanför samhället fanns en soptipp. Åtminstone såg det ut som det. Här skulle det finnas en gömma som hette Mus och den verkade bekant. Platsen såg väldigt bekant ut och jag tänkte att jag nog varit här tillsammans med Katrin, Fredrik och Tess. Här fanns ett annat fordon som sett sina bättre dagar. Jag passerade det och gav mig in i skogen bredvid.

Gömman hittade jag med en gång. När jag kom hem, såg jag att jag loggat en DNF på den här gömman tidigare. Den var borta, musen hade rymt eller blivit fångad av en rovfågel för det fanns gott om fjädrar på platsen då. Idag var den lilla musen hemma och jag kunde signera gästboken.

Jag lämnade Limmared och drog mig tillbaka mot Tranemo. Här har man ju passerat mångha gånger när man åkt RV27. Varje gång har jag sett den lilla gröna lådan på kartan, men det har aldrig blivit av att försöka leta upp den för man får gå en bit längs den gamla banvallen. Idag fick jag för mig att nu skulle det bli av.

Jag parkerade vid Medborgarhuset och gick cykel- och gångvägen som en gång i tiden trafikerats av tåg. Den gick över lite sankare marker, men uppe på vallen var det torrt och ganska blåsigt. Vattnet flöt snabbt i ån och passerade under den gamla järnvägsbron. Jag passerade över bron. Det måste vara jälmån som lite längre ner rinner ut i Assman.

Rallarrosorna har blommat över, men fröställningarna och de röda bladen är också vackra. De växte på kanten av banvallen som sig bör.

Sen kom jag in i skogen. Här hittade jag kanske sommarens sista prästkrage vid vägkanten.

Det fanns även andra blommande växter på vägkanten. Här hittade jag gullklöver.

En del växter är välbesökta och populära bland insekterna. jag vandrade längs banvallen och mötte ett par cyklister som körde i andra riktningen. Annars var jag ensam längs leden. Efter ett tag vek jag av från leden in på en stig som fortsatte uppför en kulle och sedan ner mot Ljungsnässjön. En bit ner fanns en fin gömma, men logglistan var full. Jag donerade en ny lista som jag rullade ihop med den gamla.

När jag loggat även denna gömma, fortsatte jag stigen ner till sjöstranden. Där låg en eka förtöjd. Solen sken ute över vattnet medan stranden låg i skugga.

Det syntes fler båtar längs stranden på andra sidan sjön. Det var vackert, men ganska ödsligt för att vara så nära ett samhälle. Kanske det skulle vara mer fågelliv här vid en annan tid på året.

På andra sidan sjön skymtade bilarna som körde på RV27. Det var där vi brukade passera och fundera över hur vi skulle ta oss till den här gömman.

Jag vände tillbaka rn liten bit uppför backen. Där satte jag mig för att fika med utsikt över sjön. innan jag åkte från Limmared var jag inne på ICA och inhandlade en dricka och en bulle. Det satt rätt fint nu.

Snart skulle det bli lite kyligare och solen skulle dala så jag gick tillbaka samma väg mot bilen Det blev kanske en promenad på ca 1,5 km och det var rätt skönt att sträcka ut benen. När jag kom tillbaka till bilen, körde jag hemåt. Jag ville in på ICA hemm ai Forsheda för att hämta ut ett paket innan de stängde och det gick ju bra.

Hemma väntade hunden och maken. Han var visst ledig från tonårssamlingen den här fredagen. Det blev lite te och några mackor innan jag satte mig för att logga mina fynd. Det tog en stund och sen fanns det annat att kolla på nätet. Vid midnatt släpptes den nya teadventskalendern till försäljning och jag var snabbt framme med min beställning. Jag gillade förra årets teadventskalender och hoppas att årets är lika bra, men det är ju några månader kvar innan vi njuter av den första tepåsen. Fram till dess får vi dricka det gamla vanliga teet.