Det regnade i Stockholm idag

Äntligen hemma igen! Det har varit en lång dag. Den började redan vid femtiden i morse. Det var bara att kliva ur sängen när klockan ringde. Strax före halv sex rullade bilen iväg. Den första sträckan åkte jag egen bil till stationen i Värnamo. Innan jag äntligen var hemma igen hade jag åkt tio delsträckor med ett antal olika färdmedel kors och tvärs över södra Sverige.

Det blev ganska många tågsträckor. Den första gick från Värnamo till Alvesta med krösatåget. Där bytte jag till X2000 mot Strockholm. Det var den längsta oavbrutna sträckan som slutade på Centralen. Snabbt över till T-centralen och tunnelbanan mot Mörby. Jag hoppade av vid Universitetet och fick gå genom ett grått och regnigt Stockholm till Kungliga vetenskapsakademin. Framme kvart över tio.

KVA huserar i några pampiga hus. Där finns också NTA, Natuvetenskap ochTeknik för alla, som hade bjudit in alla utbildare till en träff. Det är trevligt med sådana utflykter även om resan tog de mesta av de 17 timmarna jag var hemifrån. Egentligen började träffen vid halvtiotiden med fika, men det missade jag p g a SJ:s tågtider. Det fick bli en macka och kaffe på tåget.

Dagen ägnades åt föreläsningar och gruppdiskussioner. Vi fick ta del av vad som är på gång med de nya kursplanerna, men framför allt fick vi veta mer om bedömninge genom matriser och om de matriser och diagnoser i NO som håller på att utarbetas för år 1-6. Det var intressant att höra de tankar som finns hos de som fått uppdraget av Skolverket att utforma dem. Vi fick också vara med och ge våra synpunkter.

Vid gruppdiskussionerna delades vi in efter de teman som vi är utbildare för. Eftersom jag utbildar i temat Kemiförsök, hamnade jag tillsammans med andra som också utbildar lärare på detta tema. Vi blev anvisade till Tornrummet. Det innebar att traska sju trappor upp. Man blev helt slut innan man kom upp dit, men utsikten var fantastisk. Det var visserligen mest grått och disigt eftersom det regnade i Stockholm idag. Mitt i gruppdiskussionen skulle vi gå ner de sju trapporna och över gården till en annan byggnad för att äta lunch. Det var jättegott och vi var riktigt hungriga. Därefter skulle vi klättra uppför de sju trapporna igen för att fortsätta samtalen. Egentligen skulle vi återvänt dit en tredje gång under eftermiddagen, men då bestämde vi oss för att hitta en annan ledig lokal på nedre botten. Det var ingen som orkade ta sig upp de sju trapporna igen.

Vid fyratiden avslutades träffen och det var dags att anträda hemfärden. Först tillbaka med tunnelbanan till T-centralen. Det var knökafullt i vagnarna. Det påminde om Japan där man behöver påknuffare för att få in alla passagerare. Vi klarade det själva. På Centralen fick jag vänta ett litet tag på X2000 mot Falköping. Jag brukar tycka att tåg är rätt OK att åka. Annat är det med buss. Då brukar jag få en släng av min åksjuka. Idag kände jag av den lite grann. Det gick inte så bra att läsa. bara lte då och då. Men jag hann virka två små tomteluvor till mina små julgranstomtar. Nu fattas bara kropparna, näsorna och skäggen.

I Falköping var det dags att byta till nästa tåg, Vättertåg mot Jönköping. Det var väl en fyra stopp på vägen, men det var ju ingenting jämfört med alla stopp på sträckan med Krösatåget mellan Jönköping och Värnamo. Jag räknade dem till tolv. Som tur var behövde vi inte stanna på alla ställena för ingen vill varken på eller av. Det var bara det att i vaggeryd fick vi kliva av tåget och springa över till en ersättningsbuss. Den sträckan trafikeras inte av tåget p g a ombyggnad. Strax före tio var jag tillbaka vid stationen i Värnamo. Där stod den lilla svarta Fabian och väntade på mig. kvart över tio klev jag in genom dörren här hemma. Trött men trots allt nöjd med en trevlig dag.

Ibland blir livets resa också så här uppstyckad i delsträckor. Vi kommer till knutpunkter där livet kanske tar en annan riktning än tidigare. Vi måste fatta beslut om vilken väg vi ska gå för att komma vidare. De flesta resor slutar ändå hemmavid. Det hoppas jag att min livsresa också ska göra. För mig är hemma inte bara Rannäs. Himlen är också mitt hem.

Foto: Inga M Johansson, Kungliga vetenskapsakademin, NTA-träff och Biljetter och tomteluvor