Godnatt, dammen!

Redan igår kväll kunde man känna i luften att snön var på väg. I morse låg det snö på marken. Det var förstås dags för trädgården att somna och dra sitt vita täcke över sig. Flera månader framåt kommer det att vara kallt öch mörkt även om snön lyser upp en del. Sen vet vi att det vänder och trädgården vaknar upp igen. Den kastar av sig det vita täcket och kliver ut i solen. Men just nu kan vi bara längta dit.

Varje årstid har förstås sin tjusning. Det är både spännande och vackert att följa årets gång. Jag har länge tänkt att göra en liten film om vår damm. jag ville vänta tills snön kom så att jag kunde få med några bilder på den snötäckta dammen. Här är dammfilmen som börjar med våren och slutar i vinterskrud.

Jag var rastvakt på lunchrasten idag. Det kan vara skönt att komma ut ett tag på dagen. Fast igår och idag var det både kallt och blåsigt. Visst fick jag hjälpa till att reda ut konflikter, men jag slapp de värsta. De kom senare under dagen.

Den första snön brukar alltid innebära konflikter på skolgården. Den här gången var inget undantag. Det är alltid några som går lite för hårt fram med snöbollarna och inte tar hänsyn till de andras ålder och utsatthet. När man är äldst på skolan förväntas man kunna sätta sig in i de yngress situation. Man har ju själv varit där. Då är det inte bra om man trycker ner dem i marken och kastar hårda isbollar på dem fast de ligger ner. Sedan tvingar man dem att göra snöbollar åt sig. Detta är nackdelen med den första snön. Det förtar en hel del av glädjen med snön. Hos en del lockar den fram de mest primitiva beteendena. Då är det tur att det finns både inlevelse, empati och rättvisekänsla hos andra, och dessutom modet att våga säga ifrån.

Vi människor är varelser med en stor potential till både ondska och godhet. Den finns i oss alla. Det gäller bara att vara medveten om detta, att släppa fram det goda och hålla tillbaka det onda. Det kanske är detta som Paulus menar, när han skriver om att vi ska "kämpa trons goda kamp" (1 Tim 6:12). Den största kampen i livet är nog inte mot andra människor utan den inre kampen mot viljan att alltid bara se till sitt eget bästa. paulus uppmanar oss: "Tänk inte bara på ert eget bästa utan också på andras." (Fil 2:4) Visst kan det kännas skönt med egna fördelar, men det känns ännu skönare inombords när man gör något för någon annan.