Frälsarkransen: Vem är jag egentligen?

Det blir visst lite långt mellan inläggen om Frälsarkransen. Tankarna och funderingarna finns hela tiden, men ibland är det svårt att samla dem och få ner dem på pränt. Efter Gudspärlan och den första tystnadspärlan kommer två vita pärlor. Den första är lite mindre än den andra. Det kallas Jagpärlan. Den är nog mindre för att Gud är så mycket större än vi. Vi kan inte mäta oss med honom. Men vem är jag egentligen?

Vi har många olika roller. Jag är mamma, fru, kompis, lärare, bloggare m.m. Men är vi bara våra roller? Jag tror att många kan känna sig låsta i roller som de blivit tilldelade av andra. Ibland låser vi kanske dessutom in oss själva.

Den bild vi visar utåt är inte heller alltid den sanna bilden av oss. Den kanske visar mer om våra attityder än om vår personlighet. Attityder kan vara ett skal, ett skydd mot omvärlden. Vår personlighet är det som skymtar igenom sprickorna i vårt skal.

Som kristen tror jag att vi har vårt ursprung hos Gud. Det är han som har skapat mig. Det var han som ville mitt liv. Mina föräldrar ville också ha mig. Det är inte alla som får uppleva det, men alla är önskade och älskade av Gud. Det är så bibeln berättar om Gud och människan. Men den berättar också om att människan valde bort Gud. För Gud gav oss inte bara livet. Han gav oss också en egen vilja och han respekterar oss så mycket att han accepterar våra val.

Allt sedan den dagen har vi sökt efter oss själva. För när vi valde bort vårt ursprung förlorade vi också en del av vår egen identitet. Många letar på olika håll. Vi söker i religioner och tankesystem, i äventyr och spänning, i naturen eller i droger för att inte tala om i oss själva. Men vi verkar ha svårt att hitta det vi söker.

Min kristna tro har alltid varit en trygghet och en grund i mitt liv. Jag växte upp i en kristen familj, men det betydde inte att jag inte hade frågor och tvivel. Under resans gång fann jag ändå svar på en del av de frågor jag hade. Andra frågor var inte längre så viktiga. För till slut kom jag fram till att det handlade inte om trossatser och dogmer. Min tro handlar om en relation. Det är det som skiljer kristendomen från andra religioner. Det handlar om vår relation till vår skapare, vår frälsare och den helige ande. När jag förstod det, var det ett enkelt val att välja relationen med Gud. Det var som att komma hem.

Det är också i våra relationer med andra som vi utvecklas. Gud ser stor potential i oss, men han tränger sig inte på. Han ger oss hintar och antyder i vilken riktning vi bör gå. Valet är hela tiden vårt. Skulle vi trots allt välja ett mindre bra alternativ, ger han oss nya chanser. Det är generöst. Det är kärlek.

Så vem är jag egentligen? Jag är en unik individ, älskad av Gud och omsluten av hans omsorg. Det är där jag hör hemma.

Rond Fyra

Nu är jag mitt inne i den fjärde kuren med cellgifter eller som jag brukar kalla den mitt i rond fyra. Den andra veckan är alltid den jobbigaste. Det kanske är för att jag har som mest cellgifter i kroppen då med både sprutor och kapslar. Nästa vecka slipper jag sprutorna och då lättar det. Men bästa veckan är den sista för då har jag en paus med cellgifterna. Sen börjar nästa rond.

Det har också varit ganska jobbigt ett tag sedan de senaste beskeden. Det är en sak att förstå och acceptera det man hör med huvudet, men det är svårare att ta in det och låta det landa i hjärtat. Det är många känslor som behöver bearbetas. Jag vet ju att detta förmodligen är min sista match och att det är en kamp jag inte kan vinna. Gradvis ramlar det väl ner. De flesta vill ju inte dö, inte jag heller. För att fortsätta på temat med ord på bokstaven H, min håg står till livet. Därför kämpar jag på. Därför hittar jag på olika saker och försöker aktivera mig även om jag har dagar då jag sedan måste vila. Jag tror det är viktigt även för huvudet, hjärtat och hågen att handen är med så att det händer något. Om ingen annan gör något, får man handla själv. Idag fick jag ett nytt geocachingevent publicerat. Det är kul att träffa lite andra geocachare då och då och det blir ett enkelt fikaevent här i Rannässkogarna.

Den här veckan var det förmiddagskaffe i Missionskyrkan. Det brukar vara det en gång i månaden. Jag har inte varit på det för tidigare. Förut jobbade jag ju på onsdagsförmiddagarna. Nu har jag oftast inte orkat, men den här gången åkte jag dit.

Det var riktigt många som samlats i festvåningen. Personalen från äldreboendena tar med sig de som bor där. De får lite hjälp av församlingsmedlemmar med alla rullstolar. Sen kommer det pensionärer och daglediga från trakterna runtomkring. Det var trevligt att se att det var uppskattat.

Vår pastor Ingela inledde med en andakt och sjöng några sånger innan det var dags för kaffet. Goda hembakade kakor och bullar fick vi. Jag ser fram emot lite hembakade bullar idag också. Maken har satt till en bulldeg.

Dagens gäst var Bernt Antonsson från Jönköping som berättade om sitt liv. Han har också varit med om mycket i livet och det är intressant att lyssna till människor med livserfarenhet. Det blir en sån kontrast till all ytlighet som visas på TV. Programmet behöver varieras, men ibland blir det lite väl mycket trams.

Den här veckan var det dessutom tjejträff i Rydaholm. Till slut bestämde jag mig för att åka. Det är alltid så roligt att träffas, prata en stund med de andra och äta något tillsammans. Vi blev bjudna på en god kycklingrätt med pressad potatis. Efteråt fick vi en pecannötpaj som var ljuvligt god. Detblev en trevlig kväll, men jag var rejält trött dagen efter. Jag måste alltid planera in vilodagar när jag gör något, en ett besök på sjukhuset var inbokat för sista sprutan i den här kuren. Så jag fick vila sen.

Här hemma försöker jag pyssla lite och plocka i ordning. Det är inte klokt hur mycket som samlar sig när man inte håller efter det. Det går sådär lagom bra med plockandet för mig men lite då och då så händer det. Jag försöker också laga mat så gott som varje dag. Ibland blir det en matlåda med rester, men de ska också ätas upp. När man är hemma kan man ju satsa på långkok och husmanskost från grunden om man vill. En dag gjorde jag köttsoppa som fick koka länge så att köttet blev riktigt mört. Det blev chokladmousse till efterrätt. Det är inte så ofta jag gör desserter men man kan ju lyxa till det ibland.

En annan dag blev det lax med ost-och örttäcke. Den blev lite torr men ganska god ändå. Resterna hamnade på tallriken dagen efter tillsammans med couscous och romsås. Till det wokade jag lite grönsaker, purjo, squash och mungbönsgroddar med lite örtkryddor. Jag har fått en massa groddar av min svägerska som hon groddat åt mig. Hon tycker jag ska äta mycket sådant. Det är gott men jag får nog inte ner allt. Det var väldigt mycket och de håller inte så länge.

Tranorna kommer på besök varje dag. De samsas om utrymmet tillsammans med rådjuren. Det är roligt att titta på dem där de spatserar runt på sina långa ben och letar föda. Naturen vaknar till liv och det börjar faktiskt lysa lite grönt mellan allt det bruna fjolårsgräset. Det är en härlig tid som väntar framöver. Jag tänker njuta av den.

Indiana Johansson och fältmysteriet på Bolmsö

Nu exploderar våren utanför husknuten. Igår kollade jag till blåsipporna uppe på kullen. Jag hittade en enda liten knopp. Idag var jag tillbaka och då hade den lilla knoppen slagit ut. Den lyste underbart i mörkblått bland de torra eklöven. Nu hoppas jag att resten av kullen också snart kommer att lysa i blått.

Igår frågade maken om vi skulle ta en tur ut till Bolmsö igen. Det var ju en underbart vacker och solig dag. Vi var där för några veckor sedan och hittade några gömmor. En av dem lämnade vi för att ta vid ett senare tillfälle. Igår var ingen riktigt bra dag för mig. Jag mådde inte riktigt toppen precis även om det var hyfsat läge. Jag vilade och hoppades att det skulle bli bättre idag. Det var det också så vi bestämde oss för att åka mot Bolmsö. Mitt alter ego, Indiana Johansson, ville förstås gärna ut på äventyr.

Vi tog med lite kaffe och handlade några bullar i affären innan vi tankade bilen. Sen bar det av söderut via Tannåker till ön. Nu kunde vi vägen och snart var vi tillbaka vid första steget till Stenig udde på ö 12/12. Den här gången kunde vi ganska snabbt lösa det. De nya koordinaterna knappades in i min GPS och det verkade ju vara en trolig plats för slutgömman.

Vi traskade iväg för att leta upp burken. Först var terrängen inte så svår men det blev betydligt värre senare. I strandkanten lyste en rugge med gula tussilago. Det är ett härligt vårtecken. Ett annat vårtecken skrämde vi upp längs vägen. Det var en gås som flög iväg under skrän och skrin. Vi anlände till koordinaterna, men trots att vi letade en bra stund kunde vi inte hitta någon burk.

Då bestämde vi oss för att ta en fikapaus. Vi behövde nog lite energipåfyllning allihopa. Solen värmde rätt gott där vi satt och tittade ut över vattnet. Kaffet smakade gott och bullen likaså. Det är aldrig fel med fika när man är ute i naturen.

Medan vi mumsade på bullarna kontaktade jag en livlina som gav ny inspiration till att leta vidare. Jag trodde att vi kanske hade missat på någon siffra i lösningen eftersom vi troligen hamnat lite snett. men när jag kollade hemma, var det helt rätt. Jag måste ha knappat lite fel i min GPS i så fall.

Vi fortsatte i alla fall mot slutgömman och letade på många ställen som motsvarade ledtråden. Till slut hojtade maken: Ha, här är den! Det kändes verkligen bra att hitta denna kluriga burk efter alla strapatserna på vägen. Jag kunde signera loggboken och återställa gömman som den var. Nöjda traskade vi sedan tillbaka mot parkeringsplatsen. Det tog oss faktiskt två timmar detta äventyr på Stenudden.

Stenudden var verkligen en häftig plats. Den påminde en del om Hindens rev i Vänern fast i mindre skala och med betydligt mer svårtillgänglig natur. På tillbakavägen hittade vi lite mera lättgången mark på läsidan. Det blåste faktiskt rätt kallt på den andra sidan. Efter detta äventyr var Indiana Johansson nöjd och belåten. Jag hade lite ont i ryggen men annars var det helt okej. Det fanns ytterligare en ny gömma som inte fanns sist, men den sparade vi till ett senare tillfälle. Den verkade också vara klurig att ta sig in i och då kanske man behöver vara lite piggare i huvudet.

Bilen rullade tillbaka mot fastlandet och Tannåker. I stället för att köra norrut svängde vi söderut för att leta upp en betydligt enklare gömma. Sagobygden har placerat ut trevliga skåp runt om i bygden som berättar historier. En del av dem har geocacher i närheten. Här var det en tysk som lagt ut en gömma som hette Pila kull. Vi läste i skåpet och hittade en karta som visade var alla skåp står. Den broschyren fick följa med hem. Sen letade vi upp den lilla burken. Jag hittade den utan problem och snart var den signerad också. Sen åkte vi hem för nu var vi trötta allihop. Takko var nog allra tröttast. Han är gammal, halvblind och har lite ont i lederna så det var nog en jobbig tur för honom, men han kunde vila i bilen på hemvägen.

När vi kom hem var det dags att fixa lite mat till oss. Till förrätt blev det en påminnelse om de italienska smakerna med bruschetta toppad med tomatsallad.

Det blev grillpremiär idag. Maken tände grillen på verandan medan jag fixade lite ugnsstekta rotfrukter. Grilla kan man ju göra året om, men på vintern blir det inte lika ofta. Det skulle vara vid eventen då. Men en sådan här solig och fin dag passade det bra att ha grillpremiären.

Karrékotletterna, rotfrukterna och tomatsalladen slank ner utan problem. Jag orkade väl inte riktigt hela portionen, men det fanns ju andra som kunde äta upp resterna. Både hunden och katterna ställde gärna upp. Sen orkade jag inte så mycket mer. Det fick bli lite vila och ikväll blir det nog tidigt sänggående.

Sommartiden ställer till det också. Jag gillar inte detta påfund. De som gillar att det nu blir sommartid verkar mest hakat upp sig på att det låter trevligt med sommar i ordet. Innebörden av detta går dem nog förbi. Jag vill inte ha det ljust på kvällen när jag ska sova och mörkt på morgonen när jag ska stiga upp. Det är många som kämpar för att få bort sommartiden och återinföra normaltid. Det finns forskning som visar att detta hattande påverkar oss negativt. Jag hoppas våra politiker tar sitt förnuft till fånga snarast och rättar till ordningen. Tills dess får vi leva med eländet.

Hem till våren

Efter resan till Rom är vi så tillbaka i vardagen. I Italien var det nästan sommar med svenska mått mätt. Så kom vi hem till våren. Till våren hör givetvis vårblommorna. I tisdags var jag till affären och då kunde jag inte motstå några penséer. En kruka med minipåskliljor fick också följa med hem. Då kanske rådjuren lämnar penséerna i fred. De gillar ju inte påskliljor.

I tisdags var det också dags för första sprutan i fjärde kuren. Jag skulle komma extra tidigt till sjukhuset eftersom jag också skulle få några påsar blod. Därför började dem med att ta blodprov. Efter ett tag kom svaren och det visade sig att mina blodvärden hade sjunkit, men det gick bra att ta en ny spruta. Efter ytterligare en stund anlände blodpåsarna. Det tog tre timmar innan blodtransfusionen var klar. Så de beställde lunch åt mig. Jag fick skånsk kalops och till efterrätt ostkaka.

Det har varit ett härligt väder den här veckan. Takko och jag har tagit våra promenader. De två senaste dagarna har vi gått hela hundrundan. Det var riktigt skönt även om det blåste en del.

I trädgården har vårblommorna exploderat i solskenet. Snödropparna kom ju tidigt, men nu har de vuxit till stora ruggar.

De större krokusarna i olika färger lyser i gräsmattan och band löven. Man blir riktigt glad av de lysande gula färgklickarna.

Igår kväll var det gemenskapsgruppens samling. Jag har inte varit med på väldigt länge. Oftast har jag inte orkat fast jag hela tiden velat. Därför var det riktigt roligt att kunna vara med.

Vi fick fika med frallor och en god kaka. Samtalet runt bordet var också gott. Sen läste vi ur en andaktsbok och bad för våra böneämnen. Det finns många som vi känner som är sjuka på olika sätt. Flera har precis som jag cancer i olika former. Det känns bra att omfattas av andras tankar och böner.

Idag hade nog ännu fler blommor slagit ut i trädgården. Blåsipporna har pyttesmå knoppar under löven, men det tar nog ett tag innan de slår ut. Den tiden längtar jag till.

Idag var jag och handlade i affären inför helgen. Dagens lunch blev asiatisk touch på. Jag lagade kyckling i sötsur sås med ris till. Det var gott som omväxling. Nu är kyl och frys laddad med mat inför de kommande dagarna. Vissa dagar orkar jag kanske bara göra en sak och då kan det vara att laga mat. Just nu känns orken lite större. Men jag vet att det kommer att gå lite upp och ner även i fortsättningen. Jag får ta vara på de bra dagarna och ta mig igenom de jobbigare.

En helg i Rom - del 5

Dags att avsluta reseberättelsen från Rom med sista dagens upplevelser. Frukosten anlände sent men vi hade ju inhandlat lite egna frukostprylar. Sen packade vi hop våra saker och lämnade rummet. Receptionen var inte öppen en vi skulle lämna nycklarna på rummet. Vi bodde i annexet och hade en egen utgång mot en tvärgata. Vi ringde på vid huvudingången men först var et ingen som svarade. Sen öppnades porten och en av städarna kunde släppa in oss så vi kunde ställa våra väskor i reception för att hämta senare. 

Vi gav oss ut på en sista sightseeingtur i närområdet. Vi hade sparat Fontana di Trevi till sist. Det var en mycket stor och påkostad fontän jämfört med många andra. Det var alltså här Anita Ekberg tog ett bad i en gammal film. I mitten poserade Poseidon i carraramarmor. Fasaden och bassängerna var av travertin. Lite hade vi lärt oss av alla earthcacher vi loggat. Här fanns också en sådan cache som vi samlade uppgifter till, med namnet Fontana di Trevi förstås.

Även här var det fullt med folk som trängdes. De idoga försäljarna av selfiepinnar och militärerna som vaktade var förstås också på plats. Det var lite blött på marken men vi klarade oss bra från regn.

På botten av bassängerna glänste mynten som människor kastat i och samtidigt önskat sig något. Det är väl så man ska göra. Det gjorde inte vi. Vi hade bättre nytta av mynten till annat. Önska kan man göra ändå och kanske få önskningarna uppfyllda.

Vi letade efter några andra stadsgömmor längs vägen, men vi hade ingen större lycka med dem. På en liten bakgata fanns detta gallerförsedda fönster med massor av hänglås. Hr skulle det finnas en gömma, men trots att vi studerade alla hänglåsen hittade vi inte det rätta med loggboken. Vi hade inte tålamod så vi gav upp försöket att logga. Två andra gömmor fick vi också ge upp försöken på. Det blev bara en loggad cache denna avslutande dag i Rom, men det räckte för mig. Totalt fick jag ihop sju loggar i Italien och fyra i Vatikanstaten. Det var mer än jag räknade med.

Vi avslutade vistelsen med en lunch på en av restaurangerna intill hotellet. Det blev en klassiker, Pasta Bolognese. Sen återvände vi till hotellet för att hämta väskorna. Vi fick hjälp av kilen i receptionen att kontakta transferbolaget. Vi var lite osäkra på var chauffören skulle hämta upp oss, men han kom till hotellet. Sen åkte vi runt i Rom för att hämta upp ytterligare resenärer innan han rattade minibussen mot flygplatsen.

Vi lyfte och lämnade Rom på utsatt tid. Först gjorde vi en sväng ut över medelhavet innan vi vände norrut mot Innsbruck. Landskapet under oss förändrades när vi närmade oss Alperna. Sen gick rutten via Munchen, Hamburg och Köpenhamn för att slutligen landa på Landvetter. Där tog vi en fika innan vi hämtade ut bilen och styrde hemåt.

Vi anlände till Forsheda vid halv tio och hämtade Takko hos Ambjörn. Sen åkte vi hem till Rannäs. Det var skönt att komma hem igen. Takko var också nöjd att ordningen var återställd. Det tog ett tag att varva ned så att man kunde gå och lägga sig. Sen sov jag gott i alla fall. på måndagen vilade jag hela dagen. Det tog på krafterna att resa, men det var en härlig upplevelse och något att se tillbaka på. Jag är glad och tacksam att jag orkade med så mycket som jag gjorde.

En helg i Rom - del 4

Ett landmärke, som man inte vill missa när man är i Rom, är väl Colosseum. Så efter lördagslunchen tog vi metron dit. Vi var lite sent ute för en guidad tur. Vi hade hunnit, men vi hade nog inte orkat. Dessutom var turerna ganska dyra. Så vi avstod och tittade bara på utsidan.

Maken satte sig på murkanten dr många andra satt och vilade. Själv tog jag en liten runda för att fotografera och kanske hitta någon geocache dessutom.

Intill Konstantins triumfbåge skulle det finnas en liten gömma. Jag tror jag hittade platsen, men i det hålet i muren fanns bara en liten sten. Det var flera som DNF:at före mig så den burken var nog borta. Jag fortsatte promenaden runt Colosseum för lite längre bort fanns en annat gömma i muren.

Den burken fanns på plats, men loggremsan var alldeles fullklottrad. Jag hittade ett litet utrymme att skriva på. Då är man glad att man har ett kort nick. Det var en vanlig filmburk så den var inte så märkvärdig att den motiverade alla favvopoäng gömman fått. Men platsen gjorde det. Colosseum var imponerande. Cachen hette SPQR - Il Colosseo och blev dagens enda fynd.

Sen var vi nöjda med dagens sightseeing och tog metron tillbaka till hotellet. Vi vilade en stund, men lite senare gav vi oss ut på vår gata. Det var gott om folk ute och en del affärer höll öppet sent trots att det var lördag. Restaurangerna hade fullt upp med hungriga gäster. Vi var inte så hungriga.

Vi hittade Coop och slank in där för att handla lite inför morgondagens frukost. Nu var vi trötta på kakor och croisanter. Vi handlade lite yoghurt, bröd och pålägg. En ask med italienska jordgubbar slank ned i korgen. De var inte så dyra som de små askarna med importerade jordgubbar som man kan köpa i affärerna hemma. Vi provsmakade några och de smakade verkligen jordgubbar. Resten sparade vi till frukosten.

Vi kunde ju inte lämna Italien utan att ha ätit italiensk glass, gelati. Jag älskar denna lite sorbetliknande skapelse. Det blev mango och hasselnöt i mina smaker. Sen var det dags att inta sängen och sova lite. På söndagen hade vi ju bara halva dagen på oss att uppleva lite mer av Roms sevärdheter.

Fortsättning följer...