söndag 26 mars 2017

Indiana Johansson och fältmysteriet på Bolmsö


Nu exploderar våren utanför husknuten. Igår kollade jag till blåsipporna uppe på kullen. Jag hittade en enda liten knopp. Idag var jag tillbaka och då hade den lilla knoppen slagit ut. Den lyste underbart i mörkblått bland de torra eklöven. Nu hoppas jag att resten av kullen också snart kommer att lysa i blått.


Igår frågade maken om vi skulle ta en tur ut till Bolmsö igen. Det var ju en underbart vacker och solig dag. Vi var där för några veckor sedan och hittade några gömmor. En av dem lämnade vi för att ta vid ett senare tillfälle. Igår var ingen riktigt bra dag för mig. Jag mådde inte riktigt toppen precis även om det var hyfsat läge. Jag vilade och hoppades att det skulle bli bättre idag. Det var det också så vi bestämde oss för att åka mot Bolmsö. Mitt alter ego, Indiana Johansson, ville förstås gärna ut på äventyr.


Vi tog med lite kaffe och handlade några bullar i affären innan vi tankade bilen. Sen bar det av söderut via Tannåker till ön. Nu kunde vi vägen och snart var vi tillbaka vid första steget till Stenig udde på ö 12/12. Den här gången kunde vi ganska snabbt lösa det. De nya koordinaterna knappades in i min GPS och det verkade ju vara en trolig plats för slutgömman.


Vi traskade iväg för att leta upp burken. Först var terrängen inte så svår men det blev betydligt värre senare. I strandkanten lyste en rugge med gula tussilago. Det är ett härligt vårtecken. Ett annat vårtecken skrämde vi upp längs vägen. Det var en gås som flög iväg under skrän och skrin. Vi anlände till koordinaterna, men trots att vi letade en bra stund kunde vi inte hitta någon burk.


Då bestämde vi oss för att ta en fikapaus. Vi behövde nog lite energipåfyllning allihopa. Solen värmde rätt gott där vi satt och tittade ut över vattnet. Kaffet smakade gott och bullen likaså. Det är aldrig fel med fika när man är ute i naturen.


Medan vi mumsade på bullarna kontaktade jag en livlina som gav ny inspiration till att leta vidare. Jag trodde att vi kanske hade missat på någon siffra i lösningen eftersom vi troligen hamnat lite snett. men när jag kollade hemma, var det helt rätt. Jag måste ha knappat lite fel i min GPS i så fall.


Vi fortsatte i alla fall mot slutgömman och letade på många ställen som motsvarade ledtråden. Till slut hojtade maken: Ha, här är den! Det kändes verkligen bra att hitta denna kluriga burk efter alla strapatserna på vägen. Jag kunde signera loggboken och återställa gömman som den var. Nöjda traskade vi sedan tillbaka mot parkeringsplatsen. Det tog oss faktiskt två timmar detta äventyr på Stenudden.


Stenudden var verkligen en häftig plats. Den påminde en del om Hindens rev i Vänern fast i mindre skala och med betydligt mer svårtillgänglig natur. På tillbakavägen hittade vi lite mera lättgången mark på läsidan. Det blåste faktiskt rätt kallt på den andra sidan. Efter detta äventyr var Indiana Johansson nöjd och belåten. Jag hade lite ont i ryggen men annars var det helt okej. Det fanns ytterligare en ny gömma som inte fanns sist, men den sparade vi till ett senare tillfälle. Den verkade också vara klurig att ta sig in i och då kanske man behöver vara lite piggare i huvudet.


Bilen rullade tillbaka mot fastlandet och Tannåker. I stället för att köra norrut svängde vi söderut för att leta upp en betydligt enklare gömma. Sagobygden har placerat ut trevliga skåp runt om i bygden som berättar historier. En del av dem har geocacher i närheten. Här var det en tysk som lagt ut en gömma som hette Pila kull. Vi läste i skåpet och hittade en karta som visade var alla skåp står. Den broschyren fick följa med hem. Sen letade vi upp den lilla burken. Jag hittade den utan problem och snart var den signerad också. Sen åkte vi hem för nu var vi trötta allihop. Takko var nog allra tröttast. Han är gammal, halvblind och har lite ont i lederna så det var nog en jobbig tur för honom, men han kunde vila i bilen på hemvägen.


När vi kom hem var det dags att fixa lite mat till oss. Till förrätt blev det en påminnelse om de italienska smakerna med bruschetta toppad med tomatsallad.


Det blev grillpremiär idag. Maken tände grillen på verandan medan jag fixade lite ugnsstekta rotfrukter. Grilla kan man ju göra året om, men på vintern blir det inte lika ofta. Det skulle vara vid eventen då. Men en sådan här solig och fin dag passade det bra att ha grillpremiären.


Karrékotletterna, rotfrukterna och tomatsalladen slank ner utan problem. Jag orkade väl inte riktigt hela portionen, men det fanns ju andra som kunde äta upp resterna. Både hunden och katterna ställde gärna upp. Sen orkade jag inte så mycket mer. Det fick bli lite vila och ikväll blir det nog tidigt sänggående.

Sommartiden ställer till det också. Jag gillar inte detta påfund. De som gillar att det nu blir sommartid verkar mest hakat upp sig på att det låter trevligt med sommar i ordet. Innebörden av detta går dem nog förbi. Jag vill inte ha det ljust på kvällen när jag ska sova och mörkt på morgonen när jag ska stiga upp. Det är många som kämpar för att få bort sommartiden och återinföra normaltid. Det finns forskning som visar att detta hattande påverkar oss negativt. Jag hoppas våra politiker tar sitt förnuft till fånga snarast och rättar till ordningen. Tills dess får vi leva med eländet.

1 kommentar:

  1. Gillar heller inte sommartid. Svårt att komma igång nu på morgonen. Borde kollat matteläxa is tället för att läsa bloggar.....Bolmsö kanske kan få ett besök, ser ut att vara en fin plats.

    SvaraRadera