Veckorapport

Det är väl dags för en liten summering av veckan som har innehållit en hel del aktiviteter men även en hel del vila. På måndagskvällen knackade det på dörren och utanför stod Peter och Christina mwed en vacker Hortensia från vår gemenskapsgrupp. Vi har inte varit så flitiga på sistone, men det förstod de. De tänker på oss och ber för oss i alla fall. Det är vi tacksamma för.

Även tisdagen var inbokad. Denna gången var det ett besök på Folktansvården. Jag lyckades ju få dem att bok tandhygienisttid i Värnamo i stället för i Jönköping. Nu var det dags. Det var bara lite tandsten att ta bort, men hon rotade runt en en hel halvtimma i munnen på mig. Tandläkaren var ju mycket nöjd med tändernas status, men ärligt talat kan man få godkänt av en tandhygienist? Har aldrig hört någon som inte klagat på hur man sköter sina tänder. Jag har väldigt lite problem med mina och brukar inte behöva besöka denna yrkeskategori. Jag är nog inte riktigt överens med henne om att jag behöver riva upp tandköttet mellan tänderna så att blöder varje dag. De påstår alltid att det går över om man håller på. Det stämmer inte. Jag har försökt men det slutar inte blöda och då slutar jag med dessa tortyrredskap. Tandkrämen som hon ville jag skulle använda fanns varken på Folktandvården eller Sjukhusapoteket. Jag fortsätter med den som en tidigare tandläkare rekommenderade mot ilningar. Den funkar alldeles utmärkt och är lagom stark i smaken. Jag avskyr när det är för mycket och för skarp smak på den. Jag fick en tid för återbesök, men jag tror inte jag kommer att ta den. Jag mår nog inte så bra då. Det går ju att ringa återbud.

Efter det jobbiga besöket bjöd jag dagens chaufför på lunch. Hon valde Vandalorum för där brukar de servera god mat. Det var ett bra tag sedan jag var där, men jag kan bara hålla med. Hon släppte av mig utanför dörren och parkerade sedan bilen. Riskransen med penséer stod utanför och inne i foajén väntade en skolklass på att bli guidade runt i ladorna. Kul att skolorna besöker Vandalorum med sina elever.

Dagens husmanskost var kalops med nypotatis. Det var riktigt gott. Längesen jag gjorde kalops. Det brukar jag göra ibland på helgerna när man har tid med långkok. Mätt blev jag också. Det satt bra med en kopp kaffe på maten innan vi fortsatte färden.

Den här veckan går jag mycket lättare utan hjälpmedel men det är dumt att överanstränga sig. Katrin hämtade bilen plockade upp mig igen utanför entrén.Det var rätt gott om besöakre i Syltan. Vi hade tur att det var öppet. Samma dag skulle de stänga för ombyggnad. Vandalorum bygger ut med en tredje lada och utbyggnad på Syltan. Det ska bli spännande att se resultatet.

Vi var båda ganska trötta, men en liten omväg kunde vi ta på hemvägen. Det hade dykt upp en ny gömma inte så långt bort som hette Stensättning. Den låg intill en annan spännande plats som jag besökte för flera år sedan, Klovhallarna, så vi visste ungefär var den fanns. Den fanns också med på PQ:n i min GPS.Vi parkerade vid vägkanten och gick en bit tillbaka innan vi knatade in bland sly och hallonris. Under en druvfläder skymtade jag något, men Katrin fick äran att plocka fram burken.

Sen fick jag den stora äran att signera loggboken. Stensättningen såg vi aldrig. Den kanske fanns inne i björkslyet. Vi lade tillbaka burken på samma ställe och vände mot bilen igen. Nu var vi nöjda med dagens runda och åkte hem mot Rannäs. Tack, Katrin! Underbart med vänner som ställer upp så här, men så har vi roligt när vi är ute tillsammans.

Sonen hade ju varit bortrest några dagar och jag hade klarat mig bra på egen hand den här veckan. Det fanns lite matlådor att värma och jag kunde fixa lite sallad och kokta ägg. På onsdageftermiddagen messade han att han var på ingång med tåg till Värnamo, men jag vågade inte köra så långt. Han tog bussen till Forsheda och hämtade honom där. Det var första bilturen på två månader. Det gick bra trots ryggont och starka tabletter som påverkar omdömet och reaktionstiden. När vi kom hem satte vi i gång med lite matlagning sonen och jag. Han fick grilla hemlagade kebabspett efter mitt eget recept. Jag gjorde en sallad och affären stod för kebabsåsen. Det blev en bra kvällsmat när maken kom hem. Vi kunde fira att sonen fått ett examensarbete att jobba med till hösten. Nu måste han försöka få tag på boende i Stockholm.

Torsdagen var som vanligt inbokad för sjukhusbesök. Nu hade jag haft en veckas paus med cellgifterna. Frågan var om det skulle bli en kur till, den fjärde i ordningen. Det verkade inte riktigt gå ihop med tiden som jag fått för inläggning i Jönköping. Jag skulle inte hinna avsluta en kur till innan dess. Det visade sig att Jönköping varit lite för snabba så det blir ingen inläggning där den 20 maj. Först måste jag få kallelse till ultraljudsundersökning av hjärta och lungor och avsluta den fjärde cellgiftskuren. Men sen är det dags vid månadsskiftet att påbörja förberedelserna inför stamcellstransplantationen.

Jag fick en ny spruta och kortisontabletter. Det var också dags att börja med cellgifterna i tablettform. Fjörton dagar, sedan är det över. mina värden verkar bra och jag svarar bra på behandlingen. Annars kunde de inte fortsätta med transplantationen. Det är en förutsättning för att de ska kunna genomföra den. Vilken tur att det går bra då. Jag fick en bra broschyr av sköterskan som förklarar hela proceduren. Det hade jag tänkt fråga om, men hon förekom mig.

Maken behövde besöka vårdcentralen med en rödsvullen tå. Under tiden satt jag i cafeterian och fikade. Det var inte så farligt som han trodde men lite behövde han pyssla om tån så att inflammationen i nagelbanden kan försvinna. Det är inte trevligt med onda tår. Det är trevligt när det gör var det än gör ont. Han hade lite fler ärenden, men jag satt kvar i bilen medan han uträttade dem.

Vi handlade lite mat och då köpte vi årets första jordgubbar. De var visserligen från Belgien, men de smakade faktiskt jordgubbar. Det blev kvällen mysstund framför teven med Eurovision. Om jag hade jobbat, hade jag nog inte tittat, men nu kan jag ju sova länge om jag vill. Det gick inte så bra att somna, mendet brukar ju vara problem att sova när jag fått kortison. Jag blir superpigg av dem tabletterna. Jag steg upp tidigt. Sen vilade jag en liten stund på förmiddagen innan vi fixade ihop en liten sallad till lunch.

Idag hade jag bestämt mig för att ta en promenad med hunden i trädgården och på kullen bakom huset. Jag ville se hur långt liljekonvaljerna hade kommit. Jag var lite orolig att jag inte skulle hinna uppleva att de blommade och doftade över hela nejden innan jag skulle läggas in på sjukhuset. Nu fick jag ju respit någon vecka så det ordnar sig nog. Hela kullen är täckt av bladspjuten.

Några blommor hade fått knoppar men dem var inte så långt utslagna att man kunde plocka dem. De slår inte ut inomhus om man tar dem för tidigt.

Vid kanten mot gräsmattan är det soliga och där kommer de snart. Jag plockade två små och fyllde sedan på buketten med pärlhyacinter och gula trädgårdsvivor.

Det var gott om blåsugor i gräsmattan. Här hade de inte slagit ut sina blå blommor än. Jag gillar dessa håriga oansenliga växter. Jag tror det är humlorna som gillar dem också.

En av rhododendronbuskarna brukar slå ut lite tidigare än de andra. Det är den med ljusa vita blommor som skimrar lite i ljusrosa. Senare kommer de vanliga blålila och de röda. Bakom busken vid muren syns hålen som är borrade för bergvärmen. Än har de inte kommit och kopplat ihop dem. Det ska grävas ned en kabel härifrån till pannrummen men grävmaskinen har inte synts till än. Det tar alltid tid med handverkare. Allt annat är klart.

Vid parkeringen blommar häggmisplarna för fullt. I år är de översållade med vita blommor.

När jag vände mig om, såg jag att klematisen i portalen också börjat blomma. Den klänger på ena sidan och klätterrosen på den andra.

De blå klockorna hänger nedåt omgivna av gröna bladrankor. Det är suynd att de blommar så kort tid, men fröställningarna är också dekorativa.

Jag fick krypa in under dem för att få en bild på klockarna inuti. Där sitter de gula han- och hondelarna.

Hunden och jag fortsatte runt hörnet för att se om doftolvonet hade slagit. Joda, vi kände det redan på håll. Det doftar så ljuvligt när det blommar med sina vita snöbollar.

Jag planeterade busken mest för doftens skulle, men bollar är också vackra att titta på. Nu får vi njuta av doften så länge den varar.

Det är många buskar som blommar nu. Den sista bilden visar spireahäcken mot vägen. Det är norsk brudspirera vars grenar alltid blir täckta av vita blommor precis som snön kan falla på grenar och klä dem i vitt. Det var allt från dagens promenad med hunden. Det gick bra och alla var nöjda.