onsdag 11 januari 2017

På tur med Indiana Johansson innan snökaoset


Vintern har kommit tillbaka. På förmiddagen började de vita flingorna falla. Sen har de fortsatt hela dagen. Det blir ju rätt vackert när snön täcker över fulheter och försummelser, men det lockade inte till utevistelser.


Hunden fick bara gå ut i trädgården några korta stunder. Det var han inte riktigt nöjd med. Jag höll mig inomhus lite trött efter gårdagens eskapader. Mer om dem sen.


Lite soffmys är inte fel när vinden viner och snön faller på tvären. Snöovädret tilltog mer och mer. Det varnades för snökaos i länet. Problemet med häftiga snöfall är att parabolen blir översnöad och då går inga signaler från satelliterna fram. Resultatet blir ingen TV. I stället bakade jag en kaka, chokladbotten med toscatäcke. Den blev rätt god med grädde till. Sen satte jag in laxen i ugnen och kokade lite pasta.


När vi vilat en stund, hade det börjat skymma, men fortfarande föll en del stora feta flingor. Nu var vi tvungna att gå ut en runda. Det blev en kort sådan ner till postlådan och hem igen. Det räckte för mig. Det var lite tungt att klampa runt i kramsnön och bana väg. Takko skuttade glatt runt i snön. Han hade kul trots att han inte ser så mycket av den.


Maken tog sig hem utan problem. Han gav sig upp och borstade av parabolen. Sen kom signalerna fram så nu kan se på de program vi vill. Tyvärr fanns det inte mycket att titta på av intresse. Det finns så mycket skräp som sänds. Man får vaska fram guldkornen men de är sällsynta.


Snön kommer nog att försvinna snart igen. Temperaturen är inte långt under nollan, snarare prick på. Det blir nog mest blask av det hela. Vi får se hur det ser ut när vi slår upp de blå imorgon. Dagen är ledig, inget är inbokat. Vi kan ta dagen som den kommer.


Igår var det helt annat väder. Först hade jag en tid inbokad med läkaren på Hematologen i Värnamo. De tog lite prover och gav mig ett stärkande dropp för skelettet. Det verkar inte som om jag har någon infektion i kroppen som kräver antibiotika. Det är nog bara en vanlig förkylning. Lite olika hostmediciner fick jag med mig hem så jag kan hosta upp slemmet. Innan jag åkte från sjukhuset satsade jag på en fika i cafeterian så jag skulle orka med en liten geocachingtur.

Mitt alter ego Indiana Johansson var riktigt sugen på ett litet äventyr. Vi drog söderut längs Vidösterns östra sida mot Hjälshammar. Där fanns några ologgade cacher på temat fobier. Några av dem var lite mer krävande i terrängen. Jag tyckte det kunde vara en bra idé att utmana sig för att se vad jag egentligen orkar med. Jag känner mig mycket piggare trots förkylningen.


Vid första gömman stod en parkerad bil och en man med motorsåg var i farten. Han verkade röja lite bland de mindre träden i den täta skogen ovanför slänten. Jag gav mig av uppför slänten och tog mig med visst besvär fram mot gömman Paraskevidekatriafobi. Där blev det större problem. Någon stubbe med burk lokaliserades inte. Den enda stubben i närheten var demolerad. Jag undersökte ett större område utan att hitta burken. Så det blev till att DNF:a och ta sig tillbaka till bilen.


Bättre tur hade vi på nästa gömma. Först tänkte jag hoppa över den eftersom den fanns nästan 200 meter in i skogen. Men Indiana Johansson övertalade mig att försöka. Det fanns en framkomlig väg även grisarna varit i farten och bökat upp den här och där. En gammal skog var det med intressanta former på träden. Här kunde man tagit en paus på den inbyggda bänken.


Gamla hjältar kan falla, men nya generationer tar vid. Snart var vi framme vid Cibofobi. Här hittade jag burken direkt, men den hade fått ett hål i sidan som nog kommer att läcka in vatten. Än så länge var loggremsan fullt skrivbar.

Det blev samma väg tillbaka till bilen och sedan vidare mot en tredje fobigömma. Grusvägen upp till Ulås var lite hal i kurvorna. Det svängde allt lite extra på några ställen. Den sista fobigömman, Triskaidekafobi, var den enklaste att hitta och snart var den också loggad.


Nu var vi uppe vid RV27. Där svängde vi höger mot Bor. På andra sidan Bor hade jag ett par gömmor som var ologgade. Den första hette lämpligt nog XXVII. Det var en myst som jag kollade in när den kom, men det var lite för mycket okända element och jag hade annat för mig då. För ett tag sedan pratade jag med Katrin om den. Hon hade löst och loggat den så jag fick lite hjälp. Snart hade även jag grönt ljus. Nu skulle jag leta upp själva burken.

Det tog ett tag att hitta den. Det fanns ingen ledtråd och jag visste inte vad jag letade efter. Jag anade att den kunde var lik en annan av samma CO som jag loggat. Det stämde rätt bra skulle det visa sig. Efter en stund skickade jag ett nödrop till Katrin och sen kunde jag snart skriva mitt namn på loggremsan.


Dagens sista gömma hade jag besökt tidigare på min väg hem till mamma, men då var jag lite mindre rörlig och fick avbryta sökandet. Den här gången gick det betydligt bättre att hitta Åråbro 8/12. Jag fann den fina burken direkt. Det kändes bra att ha lyckats hitta fyra av fem gömmor. Nu är jag på gång igen. Indiana Johansson is back.


Årån känner jag ganska bra. Förr paddlade jag delar av den vid olika tillfällen. Den är rätt stenig och ibland forsar det bra. Borta vid bron på RV27 har jag dessutom en egen gömma. Här kan man se strömstaren när den tiden är inne. Dit längtar vi väl lite till mans.


Nu var det dags att vända tillbaka hemåt och avsluta dagens äventyr. Jag började bli hungrig och hemma väntade en kassler på att bli tillagad. Det blev kassler med päron och ädelostsås och till det ris. Sen behövdes det lite vila innan nätloggningen.


Nu kan jag visa en bild från Torpet Nyalund, min senaste gömma. Den publicerades idag. Platsen ser nog lite annorlunda ut ikväll med all snö. Det dröjde lite innan den loggades, men nu är den hittad på bra koordinater och med en hjälpande ledtråd.

Det var allt för den här gången. Imorgon är den annan dag och då ska jag slänga ut julen.

1 kommentar:

  1. Sköna inte snö-bilder. Fast idag har förstås snön varit vacker, då den reflekterade solstrålar och framkallade solgnister. Och över allt fanns en turkos himmel. Dagarna börjar bli längre, det märks tydligt nu. Härligt! Det där med försvunna geocacher genom avverkning... ja, det är väl som det är. Inte så mycket att göra åt, bara att arkivera. Ha en god vecka!

    SvaraRadera