Frälsarkransen: Tystnad - Paus

Förra veckans hundrunda

 Imorgon är det precis 8 år sedan jag började blogga. Då var det ett behov av att återkomma till skrivandet som var anledningen till bloggandet. Jag hade haft en paus i skrivandet i flera år. Genom åren har bloggen haft lite olika fokus. Från början var den tänkt som en plats att dela mina tankar. Sen har den periodvis handlat mest om jobbet i skolan eller geocachingäventyr. Det senaste året har jag mest berättat om min sjukdom och hur jag tillbringar mina dagar. Egentligen vill jag att bloggen ska innehålla lite av varje. Det är ju så livet är - en blandning.

Vår på bordet

En anledning till att jag inte skrivit lika mycket om mina tankar på senare tid är kanske att jag har haft svårt att samla ihop dem. Jag skyller det på medicinerna. När jag slutade med de starka värktabletterna, blev det lättare att formulera sig, men orken har inte varit så stor alla dagar.

Samma sak har det varit med läsandet. Jag har haft svårt att orka ta till mig det tryckta ordet, men det lossnade innan jul. Det är ju ofta inspirationen att skriva kan komma genom något man läser.

Ibland har jag försökt formulera mig i dikt form, men det var längesen nu. Idéer har funnit men inte alltid orken att fullfölja. En av mina inspirationskällor den senaste tiden har varit Frälsarkransen. Den följde med mig under sjukhusvistelserna och var till stöd och tröst i svåra stunder. Jag har hela tiden sedan dess velat skriva om mina tankar utifrån pärlorna i Frälsarkransen. Det kommer säkert att ta sin tid, men då och då hoppas jag att det ska dyka upp ett inlägg på det temat.

Den första pärlan kallas Gudspärlan. Den skrev jag om när jag var på sjukhuset i Jönköping. Nu har mina tankar handlat om de sex avlånga pärlorna som finns mellan de andra med egna namn. De kallas Tystnadspärlorna och vill få oss att lugna ner oss och stilla oss. Vi får ta en paus och lyssna in i tystnaden. Det handlar den här dikten om.

Paus

Jag tar en paus

och låter tystnaden tala.

Tystnad är inte avsaknad av ord

för i tystnaden finns alla ord.

Mitt i vardagens brus

har orden svårt att komma till tals, 

men i tystnaden faller de på plats.

Orden radar upp sig till meningar,

meningar med ett innehåll.

I tystnaden hör jag livets puls.

Den dunkar på i stadig takt.

Orden adderas till livets rytm

och jag hör hur de viskar:

Du är älskad, du är älskad...

Oavbrutet hamras orden in

och livet får en mening.

På dagens hundrunda

Idag tog hunden och jag en lång runda i gråvädret. Vi gick hela hundrundan. Det var inte igår vi gjorde det senast. På vägen mötte vi några grannar som också var ute och promenerade. Vi fick en liten pratstund. Deras barn är i samma ålder som våra och jag har haft dem i skolan. Det är roligt att höra vad de hittar på idag.

Sen lagade sonen och jag middag. Jag gjorde sallad och potatismos medan han panerade och stekte spättafiléer. Vi lyckades bra med det. Det var riktigt gott.