Returtankar

Nu är våren verkligen här. När hunden och jag steg utanför dörren i morse, hörde jag ett efterlängtat ljud. Jag lyfte blicken mot himlen och där var de. Det första fågelsträcket passerade över huset. Det var gäss på väg norrut.

Här väntar blåsipporna på våren

Vi gick vår lilla promenad på morgonen. Frukosten väntade. Men i eftermiddag tog vi stora hundrundan. Det märktes att våren håller på att tära på vintern. Det var mestadels bart på vägen men geggigt. Jag gick förbi stället vid vägkanten där tussilagon snart ska visa upp sina soliga ansikten, kullen där blåsipporna snart målar marken i blått, hagen där vitsipporna ska ersätta snön och den smala remsan mellan grusvägen och stenmuren där liljekonvaljernas små spjut snart ska väckas av solens värme. Vi har mycket att se fram emot, mycket att längta efter. Det är en härlig tid vi går mot.

Vårens första snödroppe

Det var skönt i luften när vi var ute. Jag tog en runda genom trädgården innan jag gick in. Där var de, vårtecknen jag letat efter. En liten snödroppe hade letat sig upp ur den kalla marken. Sedan hittade jag flera växter som börjat arbetet med att ta sig upp ur myllan. På södersidan höll pionerna på att visa sig. Det kanske är väl tidigt med tanke på alla snö som ligger bara decimetrar därifrån.

Vår skola är sedan ett antal år miljöcertifierad med Grön Flagg. Vi har jobbat med flera olika teman. Livstil och hälsa, kretslopp och nu håller vi på med konsumtion. Arbetet pågår hela tiden, men ibland satsar vi lite mera under några veckor. Just nu jobbar vi i år 3-6 med frågor om energiförbrukning, om hur växthuseffekten påverkar oss och om hur vi kan påverka utvecklingen. Varje lärare har specialicerat sig på ett område och genomför sin lektion i alla klasser. Energifrågorna hamnade på mitt bord.

Förra veckan var en av mina kollegor hos våra femmor och pratade om växthuseffekten. Det har resulterat i ett stort engagemang från elevernas sida. Samma dag hittade jag en ny grupp på Facebook, skapad av en av våra elever. Gruppen heter SVHEN och det uttyds Stoppa VäxtHusEffekteN. Det kallar jag miljöengagemang. Jag var nog en av de första att ansluta mig till gruppen, som nu består av större delen av klassen. Den, som säger att ungdomar idag inte bryr sig, har fel.

Själv försöker jag bidra genom att återanvända så mycket jag kan. Idag har jag sytt en handlarkasse av gamla kaffepaket. Den som vill veta hur man gör, hittar beskrivningen på min pysselblogg. Jag blev riktigt nöjd med resultatet.

Min handlarkasse av återvunna kaffepaket

Det är en sund tanke att återvinna och återanvända allt som inte längre fyller sin funktion. Vi har fått en ny soptunna för ett tag sedan. Vi brukade aldrig ha något att skicka iväg i den gamla. Det lär inte bli mycket i den nya heller. Det mesta eldar vi upp eller komposterar. Resten tar vi till återvinningsstationen eller pantar i affärens returstation. Därför är det ingen katastrof att sopbilen inte velat köra upp till oss de senaste gångerna. Sista gången den var här körde den fast i snödrivorna. Men trots att vi sällan har något i sopsäckarna, så får vi ändå betala sophämtningen.

Dagens skylt

När vi pantar en flaska eller lämnar glasburkar, papper eller metall i returbehållarna, går de tillbaka, i retur, till produktionen av nya förpackningar. Så småningom kommer de till användning igen i en annan form. Det finns väl tillfällen när man önskar att livet kunde gå i retur, att vi kunde börja om igen. Livet går inte i retur. Men jag hoppas, att den dag jag inte längre behöver min kropp, ska delar av den kunna återanvändas av någon som behöver just de delarna. Jag tror att jag är mer än min kropp och jag kommer att fortsätta leva på ett annat sätt, i ett annat liv. Jag tror inte på reinkarnation, men jag tror på uppståndelsen.

I profeten Jeremias bok i bibeln berättas om krukmakaren som börjar om igen när lerkärlet inte bli som han tänkt sig. Bilden används där om Gud. Han är som krukmakaren som inte ger upp utan börjar om igen och igen tills leran blir det vackra föremål han tänkt sig. Det är en tröstrik tanke att Gud inte ger upp oss trots att vi misslyckas gång på gång. Vi får alltid, alltid komma tillbaka och börja om igen.

Större än Gud

Man hittar mycket roligt på Youtube. Den här kluriga frågan har cirkulerat i mejlen ett tag. Men den är mycket roligare så här.



Då vet vi det. Det finns inget som är större än Gud. Det har jag alltid vetat.

Gud är större
Vad vi än kan säga
Gud är större
Vad vi än kan göra
Gud är större
Vad vi än kan tänka
Gud är större
Vad vi än kan tro
Gud är större

Vårtecknen väntar

Påskens underbara liljor lyser upp som solar

Jag blir avundsjuk på dem som hittat årets första vårblommor i trädgården. Mina snödroppar är begravda under så där en meter snöhög. Där vintergäcken brukar dyka upp är det en stor vattenpöl när solen tinat upp isen. Det lär nog dröja innan vårens blommor öppnar sig för solen i min trädgård. Jag får väl nöja mig så länge med de köpta gula små påskliljorna. De blir man glad av. Men de får bo inomhus ett tag till.

Chilipeppar på gång

I mitt köksfönster växer i alla fall några små plantor av släktet Capsicum annuum, chilipeppar. Jag sådde tre olika sorter för några veckor sedan. En sort hade jag tagit frö av förra året. Det ska bli spännande och se vilket resultat det blir av de fröna. Snart är det dags att så fler frön. Jag tror det dröjer innan man kan plantera ut de små plantorna i år. Därför vill jag inte börja för tidigt.

Idag var jag ute och tittade till min magnolia som jag planterade förra året. Det levde i alla fall fortfarande och hade börjat komma till liv. Jag undrar bara om inte rådjuren har tuggat lite på kvistarna för jag tror inte att jag varit framme med sekatören. Det blev inget foto idag, men jag plockar fram en blommande kvist från förra året och ser fram emot kommande blomning.

Förra årets magnoliablomma

Det är inte konstigt att man längtar till vårblommor och sol. Den här vintern har varit påfrestande. Redan i november åkte jag på en förkylning och sedan har jag inte blivit kvitt den helt någon gång. Den påminner en del om energiprincipen, ni vet, Energi kan inte förstöras bara anta olika former. Min förkylning har växlat mellan halsont, rinnande näsa, ömmande bihålor, huvudvärk m.m. Just nu verkar den ha parkerat i en axel. Den värkte i helgen så att jag inte kunde sova. Det var omöjligt att hitta någon sovställning som inte gjorde ont. Det är tur att jag skriver med vänster hand. Annars hade jag inte kunnat fixa jobbet idag. jag kan knappt lyfta höger arm. Det blir vissa problem när man ska klä på sig, men inte värre än att det går att lösa. Nu ser jag fram emot sol och värme, inte bara sådan värme som kommer från vetevärmaren i form av en katt.

Jag tror att många känner sig slitna nu. På vår skola har vi fått ökat antal lektioner och minskad planeringstid. Det märks både på orken och på stressnivåerna. man hinner inte planera tillsammans med kollegorna för vi har ingen tid då vi är lektionsfria samtidigt. Och när eleverna gått hem är det det ena mötet efter det andra. Det är rättning och den egna planeringen som får stryka på foten. Det är för väl att man har 30 års erfarenhet att falla tillbaka på. Då kan man planera snabbt men det kanske blir sämre med nytänkandet om man bara måste plocka ur erfarenhetsskafferiet. Förhoppningsvis kan vi återta en del planeringstid till nästa läsår. Men jag förmodar att det betyder större grupper i stället.

Utgång mot det gröna

Det förra inlägget blev utan skylt. Jag hittade ingen passande. Dagens skylt visar på nödutgången, utgången mot det gröna. Nu när solen skiner och våren tittar fram, vill vi ut i det gröna. Jag tar alla vägar som finns bara de leder ut. Jag gör gärna som skyltens figur, skyndar mig ut i solen. Det tycker hunden är bra.

Gospelgung vs Melodifestivalen

Den här lördagen har jag sett fram emot ett bra tag. Den blev så bra bra som jag förväntat mig. Det jag väntat på var konserten i Missionskyrkan med gospelkören Souled Out från Glimåkra folkhögskola. Som gammal körsångare kan man ju inte missa ett sådant tillfälle hemma i sin egen kyrka. Det var vi som tagit hit kören men det blev ett ekumeniskt arrangemang tillsammans med Svenska kyrkan. Fritidsnämnden var också med på ett hörn.

Gospelmusiken ligger mig varmt om hjärtat. Det är roligt att sjunga gospel. Man får använda hela kroppen och det gjorde den här kören. Flera av mina foton blev alldeles suddiga därför att hela kören gungade. Men det är så det ska vara. Kören bestod av ungdomar som studerade på gospellinjen på folkhögskolan i Glimåkra. De sjöng mest mindre kända låtar men det svängde verkligen om dem. Vi fick sjunga med i Go tell it och He´s got the whole world dessutom i kanon. Hela kyrkan var fullsatt, men jag tyckte att publiken kunde gungat med lite mer.

För mig är gospeln glad musik. Det engelska ordet gospel betyder ju evangelium på svenska. Det ordet kommer ju i sin tur från grekiskan och betyder det glada budskapet. Gospeln har verkligen ett glatt budskap till lyssnarna. Sångerna handlar ofta om hur Gud älskar oss och vad han gjort för oss. Det är mycket lovsång i dem som t ex i Keep on praising som var en av låtarna vi fick höra. Jag tror att många var gladare när de gick hem än de var när de kom dit.

Efter konserten var det fika i församlingsvåningen. Det var väl några som gick hem för att titta på Melodifestvalens final. Men vi stannade kvar. Dels tycker jag att årets bidrag i melodifestivalen varit lite blekare än vanligt och därmed blir programmet mindre intressant. Dels hade jag räknat ut att vi skulle nog komma hem i tid för att kunna se resultatet. Vi kom hem när de tre-fyra sista bidragen framfördes. Man har ju fått höra alla bidragen innan så det gjorde inget att man missade början. I år har jag inte haft någon storfavorit. Det var väl rätt låt som vann. Den hörde till de bättre och Anna sjunger bra. Nu är äntligen melodifestivalsveckorna över. Eurovision kan jag däremot vara utan.

Jag filmade en del av en av låtarna på konserten. Filmen är lite skakig för jag hade inget stativ med mig. Dessutom är ljudet inte så bra. Jag stod längst fram till höger bredvid högtalaren. Det var mer tryck i kören än vad som framgår av filmen. Men den är ett minne och ger en liten glimt av vad vi fick vara med om.

Imorgon har vi bön och lovsång i Missionskyrkan. Det blir kanske inte samma gospelgung, men det är alltid skönt att sjunga lovsånger till Guds ära.

"Jag sjunger om din storhet, Gud, min konung,

nu och för evigt prisar jag ditt namn."

Ps 145:1

Hjärtliga hälsningar från solen

Vägen till skogen

 Varje morgon, när jag går till bilen, halkar jag fram på flera centimeter tjock is. Nätterna har varit kalla. Men på eftermiddagen, när jag går i andra riktningen, sjunker jag ner i den mjuka porösa isen uppluckrad av solens värmande strålar. För varje dag tittar jord och grus fram mer och mer. Det är härligt även om det är en jobbig tid för oss hundägare. Hunden älskar att kuta runt överallt, men det är inte lika roligt att ta hand om spåren av det inomhus.

Vi gick i alla fall vår stora hundrunda idag på eftermiddagen. Första delen av rundan går genom öppna marken. Där kommer solen åt snön och isen så vägen var bitvis helt isfri. Men när vi kom in i skogen var det snö, is och kyla som rådde. Där hade inte solens värme nått ner till marken. Jag gick där och tänkte på hur det är mellan oss människor. I en öppen gemenskap där värme råder, tinar det frusna inom oss, men i den kalla och slutna tar det längre tid att bli av med den inre kylan. Jag tänkte också på hur det var när den första snön kom. Lite kyla och nederbörd och så var hela världen vit, men det går inte lika fort nu, när det vita och kalla ska försvinna. På samma sätt går det fort att skapa en kylig relation. men det är betydligt svårare och tar längre tid att tina upp frostiga relationer. Det går åt mycket av värmande gemenskap och vänlig omtanke innan bitterheten i ett frostnupet inre kan försvinna.

Jag fick trots allt en hjärtlig hälsning från vårsolen idag. Längst upp i skogen mitt på vägen fanns den. Den såg ut så här:

Hjärtliga hälsningar från vårsolen

Jag hoppas att rådjuren som vi skrämde bort från utfodringsplatsen i skogen också kunde njuta av vårsolen idag. De kanske kom tillbaka när vi passerat på väg hemåt igen.

Viltrestaurangen

Dagens skylt passar här. Det var ju tur att jag hade kameran med mig, när vi stötte på de vilda djuren. Förra gången låg den hemma. kameran har åter blivit en av mina bästa vänner. Under ett antal år slutade jag nästan helt att fotografera. Sedan köpte jag en liten digital kompaktkamera när de började bli vanligare och lite billigare. Den fungerade hyfsat under ett bra tag. Men jag är glad för min nya kamera. Systemkameran ger helt andra möjligheter och andra utmaningar. Jag gillar ju utmaningar.

Vän eller fiende?

Fartkamerorna hör väl däremot inte till mina bästa vänner. En gång har jag fastnat på en bild i den. Jag vet att det är bra att de finns. Trafiken blir faktiskt lugnare på de sträckorna. Men när jag fick hem bilden, visste jag inte om jag skulle skratta eller gråta. Det var inte kul att behöva betala. Och bilden jag fick fick för pengarna var katastrofalt dålig. Ingen vidare skärpa och ingen bra bildkomposition. motivet var inte heller någon höjdare. Jag var sen på väg till en tjejträff. Jag sitter framåtlutad över ratten med håret på ända och något vilt i blicken. Det fattades väl bara tvångströjan. Det var väl det man skulle kunnat skratta åt. Så här långt efteråt kan jag faktist göra det. Just då ville jag helst betala i smyg och gömma bilden.

Nu finns väl min ringa förseelse - jag körde inte så många km/h för fort - registrerad i något register för all framtid. Den kommer att följa mig. Frågan är om samhället kan förlåta mig, även om jag ber om förlåtelse. Finns det utrymme för förlåtelse i samhället idag? Det finns så mycket gamla oförrätter som dras fram gång på gång. Det senaste i raden är väl folkmordet på syrianerna. jag menar inte att man ska sopa sådana saker under mattan och inte prata om det. Men vad tjänar det till att ständigt påminna oss om allt hemsk som har skett? Skapar det inte bara mer bitterhet? Är det inte bättre att försöka förlåta och glömma? Inte glömma att det hemska har skett utan glömma bitterheten och gå vidare.

Vi människor har ofta svårt lämna saker bakom oss. Vi drar ständigt upp och ältar gärna det negativa. Det är bra att inte Gud är som vi. När han förlåter, glömmer han. Han drar inte ständigt upp våra misstag och slår oss i huvudet med dem. Han  ger oss alltid en ny chans. Det är ofta mer än vad vi ger varandra.

"Lycklig den vars brott har förlåtits och vars synd har plånats ut!" (Ps 32:1)

Den desperata jakten på våren

Vårens tidiga tecken - takdropp

Nu börjar vi den desperata jakten på våren. Vi är trötta på den långa vintern och letar efter vårtecken överallt. Vissa vårtecken kan jag tänka mig att vara utan. Ett av dem är vårtröttheten. Jag har varit ovanligt trött hela vintern och vill inte bli ännu tröttare. Det kanske är åldern som tar ut sin rätt, men så gammal är jag ju inte.

Ibland tar vi ut eländet i förväg. Bara tanken på tanken på vårtröttheten, tynger ner.  Vi förväntar oss att bli trötta, alltså blir vi ännu tröttare. Det kan vara så med andra företeelser också. Jag ser högen av arbetsuppgifter som ligger framför och blir trött av tanken på allt jag ska göra. Det är utvecklingssamtal och nationella prov, kvällskonferenser och föreläsningar. Och så ska jag hinna undervisa också. För att inte tala om allt utanför jobbet. Visst blir man trött av bara tanken.

 Det bästa sättet att äta en elefant är att ta en bit i taget, har jag hört. Det är väl så vi måste göra. man kan inte svälja elefanten i en tugga. Livet blir inte så jobbigt om man bara oroar för en sak i taget. helst ska man väl inte oroa sig alls. Jag hör inte till de människor som lätt stressar. Jag vet att världen inte går under bara för att jag inte hinner med allt jag tänkt göra. Den blir på sin höjd lite besvärligare för någon - oftast mig själv. Det jag inte hann idag, får jag göra imorgon. Eller helt enkelt hoppa över.

En försmak av våren

Man kan inte forcera fram resultat. Inte om man vill ha bra bestående resultat. Det gäller våren också. Vi kan plocka in kvistar och driva fram till blomning inomhus. Men verklig vårblomning kommer inte förrän de rätta förutsättningarna finns här.

Vi kan inte förvänta oss fantastiska resultat om inte de rätta förutsättningarna finns. Förutsättningar kan vara så mycket - tid, pengar, personer, lokaler m.m. Om vi ska kunna göra ett bra jobb i skolan, måste vi få de rätta förutsättningarna för det. Vi kan bara utgå från de förutsättningar vi har och göra vårt bästa utifrån dessa. ibland har vi kanske för stora förväntningar på oss själva, men vi kan inte göra underverk. Jag menar inte att vi ska ge avkall på våra ambitioner, men vi måste vara realister. Om vi inte ges rätt förutsättningar, kan vi inte nå våra mål.

Idag gick Vasaloppet av stapeln. Det är en maffig bild, när hela horden startar i Sälen. I år var förutsättningarna goda och många förväntade sig säkert bra resultat. Gott om snö och träningstillfällen i hela landet, bra spår och fint väder. Ändå var det flera som fick avbryta loppet därför att deras förutsättningar inte var de optimala. Logistiken fungerade visst inte helt perfekt heller. Bussarna fastade i köerna och kom inte fram förrän startskottet gått. För de som drabbades blev inte början på loppet som de tänkt sig, men det var bara att bita ihop och göra det bästa av situationen. Det är så vi måste tänka. Vi kan bara försöka göra vårt bästa.

Vårsolen bländar

Vårsolen värmer mer och mer. Den smälter snön och det blir takdropp. Sedan fryser det på framåt natten och det blir halt på vägen. Hunden och jag gick stora hundrundan idag. Här och där hade isen smält bort och gruset tittade fram. Men stora delar av skogsrundan ligger fortfarande under snö och is. Broddar rekommenderas på stövlarna. Och solglasögon på näsan. Hunden älskade att springa på skaren. Det var mycket roligare än att pulsa i lössnön. För mig var det inte lika roligt. Skaren höll bara ibland.

Rådjuren och älgarna tyckte nog också att det var lugnast att gå på de plogade vägarna. Det var gott om spår efter dem. De har svårt att hitta mat. Spåren ledde fram till viltutfodringsplatsen uppe i skogen. Ett rådjur vågade sig fram utanför huset mitt på dagen igår. Det letade nog desperat efter mat eftersom det gick fram till rören med fågelfrön och smaskade i sig dem.

Rådjur på jakt efter mat

Runt Forsheda har man satt upp skyltar som visar lämpliga cykelvägar. En del av dem har jag sett hela vintern när jag gått min hundrunda. Vägarna finns där även om det inte varit lämpligt att cykla där på ett tag. Snart blir vägarna bara och då kommer cyklarna ut. Det är också ett efterlängtat vårtecken. När man kan plocka fram motorcykeln och köra en runda. Då är det vår.

Våren är ute och cyklar

Än ligger snön djup över snödroppar och vintergäck. Men snart kommer de, vårens underbara tecken. Vintern kommer säkert att vilja stanna länge iår, men den får ge sig nån gång. I Narnia var det Vita häxan som höll landet i sitt grepp av snö och is. Men när Aslankom tillbaka och andades på marken, försvann kölden och våren återvände i ett nu. Ibland önskar vi att det skulle gå lika snabbt för oss. Men det skulle vara att ta ut våren i förskott. Var sak har sin tid. Och våren har sin.

I vårens väntrum

Nu är vi inne i vårmånaderna. Våren är underbar, men inte de här första veckorna. Jag är inte så förtjust i snöslask och lervälling blandat med blöta isgator. Jag vet att det måste till om den sköna våren ska kunna ta över. Snön måste bort på något sätt och då blir det blött och geggigt.

Några dagar med plusgrader och regn har verkligen fått snöhögar och vallar att sjunka ihop. Vårfloden forsade på vår lilla grusväg. Det droppade från taken och alla istappar försvann. Men i morse kom våren av sig. Då snöade det stora blöta flingor och det blev till att trampa i blötsnö igen. Blixthalka på vägarna. Kollegorna fastnade i bilköer efter lastbilar som inte kunde ta sig upp för backarna. Det är tur att jag bara har några kilometer till skolan. har jag väl tagit mig ut på Torskingevägen är det oftast inga problem.

Våren är längtans tid. Det är nog inte bara vi som längtar till våren med sol, värme och gröna små blad som spirar. Fåglarna har börjat sjunga sina vårsånger. Vi längtar därför att vi vet att livet blir skönare och enklare när våren kommer. Vi slipper de bylsiga kläderna och mössorna som förstör alla frisyrer. Vi slipper mörker och kyla och kan njuta av milda vindar och vårsol.

Kan man köpa en biljett till våren här?

Ibland vill man helst köpa en biljett till vårligare breddgrader. Men egentligen tycker jag att det är härligt med alla våra årstider. Jag vet inte om jag skulle vilja ha sommar året om. Varje årstid har sin charm. Alla vårar är inte lika. Det växlar från år till år. Jag undrar här den här våren ska bli? Ska den bli lång med många vintriga återfall eller blir den kort när allt slår ut på en gång?

Variation och omväxling gör livet roligare. Det är, som Bodil Jönsson sagt, variationen som är all kunskaps moder, inte repetitionen. Ibland tror jag att vi repeterar samma sak för mycket. Vi tror att eleverna måste traggla tabeller och glosor för att lära sig. De kanske skulle lära sig bättre och snabbare om vi varierade oss mer och inte gjorde på samma sätt hela tiden. Jag försöker hela tiden variera min undervisning och de uppgifter jag ger mina elever.

Livet är variationsrikt. Tänk bara på oss människor. Så många varianter det finns. Det är väl skönt att vi alla är olika. Det gör att alla möten blir spännande. Ibland har vi lite svårt för all denna variationsrikedom. Det blir svårt för oss att greppa allt. Det är nog inte meningen att vi ska kunna det. Vi kommer aldrig att kunna greppa allt i vår fantastiska värld. Vi behöver möta nya utmaningar varje dag för att kunna växa och utvecklas som individer. Våra olikheter ger löften om nya spännande erfarenheter. Och ändå är vi mer lika än olika.