Morgon och kväll

I morse hade molnen guldkant. Solen var på väg att bryta igen när jag åkte till skolan. När jag ko fram dit och klev ur bilen  på parkeringen, hade den hittat fri sikt mot oss. Det är härligt med höstsolen så länge den nu varar. Det är väl regn och rusk på väg förstås.

Det blev en vanlig måndag på jobbet. Allt flöt på enligt planeringen. Eftersom sonen var hemma behövde jag inte åka hem på lunchrasten för att ta ut hunden. Dessutom kunde jag kompa ut en timme på eftermiddagen. Halva arbetslaget var upptagna av ett annat möte så jag åkte hem och fiakde med sonen. Det fanns ju lite äppelkaka kvar från igår.

Igår upptäckte sonen att vi fått en vattenläcka på toaletten. Vi har haft ett schackrutigt linoleumgolv där. Mellan rutorna sipprade det upp vatten när man steg på dem. Inte alls bra. Under natten och dagen fick fläkten gå för fullt, men det var fortfarande lika blött. Maken bröt upp golvet och hittade läckan. Så nu får fläkten jobba igen och vi får fixa ett nytt golv. Vi har ingen fungerande toalett heller så det blir till att hålla sig tills man kommer till jobbet imorgon eller göra hunden sällskap i naturen.

När jag kom hem, var fullmånen redan uppe. Den hängde på himlen som en stor lysande boll och visade vägen hem. Det blir ljust när den är framme. Ibland kan det vara svårt att somna om den lyser in genom sovrumsfönstret.

Vi lagade soppa till kvällen som vi avnjöt när läckan var åtgärdad så gott det gick. Vitkål, palsternacka, morötter, purjo, potatis, köttfärs och några choritzo i en god buljong, det är riktig höstmat. Imorgon åker sonen till Växjö. Jag får åka hem på lunchen och köra honom till stationen. Sen får vi hålla tummarna och be en bön för att han får jobbet.

Nu är det dags att krypa ner under täcket. Det blir förhoppningsvis en ny dag imorgon med nya möjligheter och nya utmaningar. Helst inget mera strul.

Världslärardagen

Idag är det världslärardagen. Den instiftades av UNESCO redan 1994 och firas den 5 oktober varje år. Den här gången råkade det vara en söndag då vi inte är i skolan, men många av oss jobbar lite ändå. För min del brukar det bli lite hemarbete på söndagskvällarna. Annars har jag väl aldrig firat vår dag på något speciellt sätt. Vi har ett viktigt jobb i alla fall. Idag fick jag veta att jag kan infoga ytterligare en titel i mitt CV - magiker. Det fick jag lära mig här.

En vit ros kan jag ge till alla lärarkollegor i världen. Den köpte jag för två veckor sedan och den är fortfarande fin. 

Vi inledde dagen med att besöka gudstjänsten i missionskyrkan. Där firade vi nattvard. Sen åkte vi hem till pojkarna och hunden. Karlskronasonen skulle återvända senare på eftermiddagen. Men innan dess hade han lovat att laga middag till oss. Malmösonen stannar till tisdag. Då ska han till Växjö på en jobbintervju innan han  åker vidare mot Malmö.

Pankopanerat fläskkött med klyftpotatis stod på menyn idag. Det smakade supergott, som det alltid gör när man slipper laga maten själv. Sonen skulle kunna ta jobb som kock tror jag. Lite senare körde maken in honom till stan. Helgen var slut för hans del. Studierna väntar i Blekinge. 

Lite mat lagade jag ändå idag. Jag slängde ihop en äppelkaka till fikat om en stund. Annars har jag bara gått en runda med hunden i höstsolen. Avslutar inlägget med några fina höstbilder från byn. Det är snart dags att sätta på kaffet.

Familjelördag med kanelbullar

Det är inte så ofta alla fyra i familjen är hemma samtidigt. Det måste vi ju fira på något sätt. Vi bestämde oss för att åka till Växjö. Det var soligt och fint, när vi gav oss av. Vägen kantades av alla vackra höstfärger. Det var som sonen sade när han kom från Karlskrona: Det är inte helt fel att åka tåg vid den här tiden på året med alla vackra färger i naturen.

Vi parkerade på Oxtorget och gav oss ut på jakt efter en trevlig restaurang. Den första vi prövade var fullbokad, så vi fick trava vidare. Framför oss hade vi en välkänd växjösilhuett, domkyrkan med sina två torn.

Plötsligt fann vi en japansk restaurang som såg spännande ut. Den hette Maido Sushi och Grill. Vi kikade in och där fanns det gott om platser som var lediga en trappa ner.

På andra sidan gatan fanns en Take-away med samma namn. Det måste vara mat från samma kök då. Annars hade de väl inte haft samma namn om de varit konkurrenter.

Vi satte oss i alla fall och studerade menyn noggrant. Det fanns en hel del gott att välja bland. Den här gången blev det inte sushi.

Till slut fastnade vi alla fyra för Yakiniku, strimlad entrecote i kryddig soyabaserad sås med ris och chiligroddar. Vi fick välja om vi ville äta med pinnar eller bestick. Tre av fyra valde pinnar. Maten smakade alldeles förträffligt. Den var smakrik men inte stark. Vi gjorde ett bra val.

När vi kom ut på gatan, hojtade maken åt oss att titta upp. Rakt över oss flög en luftballong med god fart.

Jag fick snabbt trassla fram kameran för att fösöka fånga den på bild innan den försvann över takåsarna. Det måste ha varit härligt att stå där uppe och titta ner på staden i höstskrud.

Vi strosade tillbaka mot Oxtorget via gågatan. Vi hade inte så bråttom så vi kunde njuta lite av blomsterarrangemangen och skyltfönstren.

På Askelyckan hade de bullat upp så här på kanelbullens dag med en enorm kanelbulle. Den var större än den vi åt på Säve flygplats en gång för längesen. Den här hade nog dubbelt så stor diameter. Vi firade dagen genom att äta bullar på förmiddagen.

Det började dra ihop sig till filmföreställningen. Vi hade köpt biljetter för att gå på bio som avslutning på växjöbesöket.

Jag hade hämtat ut biljetterna innan vi gick till restaurangen, men nu ställde vi oss i kön till popkornen. Sen var det dags att få biljetterna rivna och att hitta salongen med fåtöljerna.

Vi såg en romantisk komedi av Lasse Hallström, 100 steg från Bombay till Paris. Den var riktigt bra och rolig. Om man gillade Chocolat, gillar man denna. Vi hade det trevligt i drygt två timmar. Sen åkte vi hem i höstmörkret till en väntande hund.

Höst i Rannäs

När vi kom ut i morse, såg vi världen ganska suddigt. Morgondimman bredde ut sig och suddade ut alla konturer. Det var inte kallt utan ganska lagom varmt, egentligen kanske ovanligt varmt för säsongen. Solen anades bakom dimslöjorna. Vi tog en promenad i det grå innan jag åkte iväg till jobbet.

Jag hade inga lektioner idag. Schemat hade ändrats p g a av friluftsaktiviteter senare på dagen och ett besök av spanska elever. Högstadiet har varje år ett utbyte med en skola i Barcelona. Våra elever som läser spanska åker dit och spanska elever kommer hit. En lektion brukar de besöka våra sexor för att prata engelska med dem. Våra sexor brukar vara duktigare på engelska än vad spanjorerna är.

Efter en tidig lunch var det så dags för Skoljoggen. Alla elever var ute och sprang eller gick efter egen förmåga. De yngre höll till i elljusspåret medan de äldre tog sig runt Rannäsrundan 6 km. De äldsta tog sig ända till Torskinge och tillbaka 12 km. Min uppgift var att tillsammans med musikläraren servera vatten ungefär mitt på Rannäsarundan. Medan vi väntade på de första joggarna satt vi och njöt i solen som kommit fram ur dimman. Det blev en riktigt fin dag till slut. En stund var det lite hektiskt, men sen lugnade det ner sig igen när de flesta passerat. När den sista muggen med vatten delats ut, packade vi ihop och åkte tillbaka till skolan.

jag ställde bilen som vanligt på skolans parkering och gick mot skolan. Då ser jag karlskronasonen komma vandrande längs gångvägen. Han skulle komma hem mitt på dagen, först med tåg till Värnamo och sedan buss till Forsheda. Därifrån gick han, men nu kunde jag offta 7 minuter på att köra hem honom så att han slapp gå. jag åkte tillbaka till skolan en timme till innan det var dags att ta helg på riktigt. Sonen hade pysslat om katterna och var ute på en runda med hunden när jag kom hem. En av kattungarna hade klättrat upp och hittat en fin utsiktsplats på hatthyllan.

Malmösonen var också på väg hemåt, men det dröjde till åttatiden innan han kom med tåget till stan. Maken hade tonårssamlingen i missionskyrkan. Vi andra åkte in för att handla lite mat innan vi plockade upp resenären vid stationen. Vi var nog alla lite hungriga till mans. Med gemensamma ansträngningar fixade vi ihop fredagsmyset med tacos och cola. En hackade grönsaker och  en annan stekte köttfärs. Sen kunde vi alla smaska i oss maten.

Söndag på Lövö

Nästan hela arbetsveckan har gått och jag har ännu inte berättat något om söndagens aktiviteter. Det beror på att jag varit förkyld och knappt orkat mer än att sitta en stund i soffan och sticka. Sen har det varit dags att sova. Det tar på krafterna att ha feber även om den inte är så hög.

I söndags åkte maken och jag i alla fall till Lövö för att grilla lite tillsammans med Katrin och Fredrik. Takko var med. Det var Tess också.

Vi planerade lite för ett event som vi ska hålla på Lövö om några veckor. Då är det bra att inspektera platsen nån gång innan. Det hinner hända en del i naturen på ett par veckor så det kanske är lite färre löv i trädkronorna när det blir dags.

Medan elden tog sig och ordnade glöden åt oss för grillningen passade vi på att fika. Sen grillae vi korv och kababspett som inte smkade så dumt. Det mesta smakar förstås gott när man äter det ute i friska luften.

Efteråt gick vi en runda på rocknen. Lövö Runt-rundan är 3 km lång och det var ganska lagom att gå med hundarna.

Tallskogen breder ut sig på rocknen och där växer det gott om lingonris, blåbärsris och lavar. Det var en riktigt skön dag i nationalparken.

Vi passerade några surhål där det plaskade om den sviktande spången när vi försiktigt klev på den för att inte halka.

Mitt ute på rocknen öppnade sig några inägor. De påminde oss om att här har det bott människor och brukat marken.

Maken och Takko gick först och de hade ögonen med sig så de upptäckte skogens guld. Vi hittade en hel del kantareller. En del var riktigt stora exemplar.

Här hade ingen varit och plockat. När vi var på Lövö med skolan, var det några svampplockare som hade hittat en hel korg med kantareller på rocknen, men hitt kom de nog aldrig.

På de blötare partierna hittade jag tranbär. De bredde ut sig över vitmossan. Det fanns inte så mycket och vi lät dem vara kvar där de var.

Plötsligt hittade maken en nedfallen väderballong. Dosan med instrumenten hängde i ett träd och en bit längre bort låg resterna av själva ballongen över spången. Vi plockade med oss apparaten och resterna. Man ska inte skräpa ner i naturen, speciellt inte i en nationalpark.

Efter två km kom vi ut på stigen mellan Kittlakull och Lövö. Där vände tillbaka mot Lövö igen. Då var det en km kvar att vandra.

Jag gick där på rocknen och njöt av naturen. Store Mosse är ett av mina favoritställen. Det var ganska varmt och skönt dessutom.

Mellan träden kunde vi se högmossens vidder. Det är mäktigt att gå därute, men den här gången nöjde vi oss med en tur på rocknen.

Maken ropade varnande att det låg en huggorm på stigen. Den var inte så stor, säkert född i år, och den låg ganska orörlig men vaksam. Den kände av vår närhet. Det börjar väl bli dags för dessa djur att uppsöka vintervistet snart. De blir nog lite slöa av det svalare vädret.

Tess tittade nyfiket på ormen, men hon och Katrin tog en liten omväg för att inte störa. Vi ville ju inte att hundarna eller någon annan skulle bli bitna.

Snart var vi tillbaka på Lövö och pustade utefter vandringen. Sen åkte vi hemåt efter en skön tur. jag vr ganska trött och det berodde kanske på den begynnande förkylningen. Nu hoppas jag att jag ska slippa detta elände för ett bra tag. Den här helgen kommer pojkarna hem och hälsar på. Då vill vi ju vara pigga.