Vårvindar friska...

.... leka och viska! Jo, jag tackar jag! Om frisk betyder kraftig, kan det stämma. Här har det blåst så plåttaken skallrar. Hur kommer det sig att alla dagar jag är ledig så regnar det och blåser stormvindar? Dessutom är det svinkallt. Vart tog den varma, sköna våren vägen? 

Jag längtar efter att få sitta i min gunga med en kopp kaffe eller te i handen och bara njuta av blommorna i trädgården. Jag längtar också efter att få rensa och gräva i jorden. Det är en så  lugnande sysselsättning. Jag blir nöjd och glad, när jag ser resultatet. Sedan kan jag så mina fröer och vänta på att naturen ska ha sin gång. Men det går inte än. Det är alldeles för kallt. Det är inte varmare i jorden nu än det var för tre veckor sedan. Inte i drivbänken i alla fall. 

Det finns en strof i Ylva Eggehorns dikt "För all längtan" ur samlingen "Till en ny jord", som jag älskar: "För all längtan finns det en tid som är inne". Alla längtar vi väl efter något. Kanske kommer tiden då vår längtar går i uppfyllelse när vi minst anar det. Dikten fortsätter så här: 

" och även om du kommer försent till den kända föreställningen

med änglarna och kungarna och alla tillbehören

ska han sitta hos dig här på en bänk i tomheten

och du ska höra hans röst mer än ett barn och en stjärna:

som ett ljus har jag kommit i världen

för att ingen av dem som söker mig

ska gå förlorad i natt och mörker."

Fördelen med en kall vår är väl att den varar länge. Om det nu är något bra med kylan. En varm vår går över så fort. Allt slår ut på en gång och sen så är det över. Som det är nu varar blomningen länge. Blåsippor och vitsippor varvas på kullen. Samtidigt är gullvivor och liljekonvaljer på gång. Det är nog alla dessa underbara blommor som gör att jag står ut med den kalla blåsiga våren vi har.

I morse regnade det rejält.I stället för att gå en morgonpromenad öppnade jag bara dörren och lät hunden springa ut själv. Dörren fick stå på glänt så att han skulle kunna komma in igen när han var klar. Jag gick in i köket och när jag vände mig om var han redan inne. Han var inte heller så intresserad av att vara ute i regnet. Det fick bli en promenad senare i eftermiddag med både mössa och vantar.

Nödutgång

Skylten för dagen är den lysande gröna som säger oss var nödutgången är. Den illustrerar väl hur det är just nu. Vi går inte ut om vi inte är av nöden tvungna. Ibland kan den sista utvägen vara den bästa lösningen. Vi drar oss för att gå den vägen och letar förtvivlat efter andra lösningar. Till slut blir vi tvungna att ta den enda väg som öppnar sig för oss. Då kan vi upptäcka att den omöjliga vägen hade stora möjligheter att erbjuda.

Medan omöjlighetstänkarna diskuterar färdigt om varför det inte går att genomföra har möjlighetstänkarna redan gjort det.

Vårilska och liljekonvaljespjut

Björkarna börjar skimra i grönt

Det gröna vinner mer och mer mark. Gräset växer och frodas. Det börjar bli dags för gräsklipparen att komma fram. Björkarna, som länge har skimrats i rödlila av sina svällande knoppar, övergår till ett vårgrönt skimmer. En del björkar är tidigare än andra. De är väl som människor. Vissa ska alltid vara först med allt. Andra tar det lite lugnare.

Ta det lugnt skulle man vilja nu, men det går inte. Just nu är det som brådast i skolan. Jag håller på med mina skriftliga omdömen och nationella prov. Det tar lite tid att analysera de senare och fylla i en kunskapsprofil för varje elev. Då har jag bara ett ämne. Min kollega har två. Till råga på allt upptäcker jag, när jag loggar in på Fronter i morse, att våra chefer hittat på en ny rapportblankett som vi ska fylla i. Då blev jag arg. Så kan man inte göra mot sina anställda. Det kommer ständigt nya arbetsuppgifter och vi som inte hinner med dem vi redan har. Det var hur många rutor som helst att fylla i. När jag såg att den skulle vara inskickad redan 1 juni, blev jag riktigt arg. Tror de inte att vi har något att göra? När man dessutom inser att det är samma sak som vi ska skriva i fyra olika blanketter, kan man bli galen. En blankett till Skolverket, en annan till BUN, kunskapsprofil till elev och föräldrar plus arkivet och till sist ska samma sak rapporteras i kvalitetsredovisningen. Vi hinner inte med det här dubbelarbetet eller trippelarbetet eller kanske rent av kvadruppelarbetet. Vi kunde väl åtminstone fått fylla i den här senaste blanketten när eleverna fått sommarlov. Det här rimmar dåligt med det vi ständigt hör att vi ska ha mer tid för eleverna. Nu blir det mer tid för pappersarbete eller snarare tangentbordsarbete. 

Det är ganska kallt i luften, men skönt ändå. Nu blommar både blåsippor och vitsippor samtidigt uppe på kullen. Döm om min förvåning när jag hittade små små knoppar av liljekonvaljer och ganska stora blad. Så småningom kommer hela kullen täckas av de gröna spjuten. Nu var det bara ett mindre område som de kommit på. Hela kullen kommer snart att likna en igelkott. 

Hundrundan uppåt skogen börjar med en stig genom hagarna. Där breder vitsippsmattorna ut sig nu. Då är det vackert. Under de stora majestätiska ekarna växer dessa små underbara blommor. De finns där en kort tid. Sedan tar andra över. Men ekarna stå där och vakar över dem från år till år. Vår tid på jorden kan vara kort, kanske inte så kort som vitsippans, men inte så lång som ekarnas. Vi har alla vår tid. "Allting är skönt för sin tid", sjöng Börje Ring. 

På livskunskapen idag fick sexorna var sitt kort att fundera över. På korten stod vad de skulle berätta för alla. Det handlade om tre saker. Alla hade olika saker att berätta. Det kunde vara tre saker som jag har gjort som jag är stolt över, tre egenskaper som andra uppskattar hos mig, tre platser jag vill besöka m.m. Jag drog också ett kort. Mitt uppdrag blev att berätta om tre saker som jag vill göra i mitt liv. Det var inte helt lätt att välja ut tre saker. Vi vill så mycket, men det är svårare att säga det högt än att önska det i sitt inre. Om man säger det, blir det också en uppmaning till en själv att förverkliga det. Många av eleverna berättade enkelt om saker. För andra var det svårare. Det handlade mycket om att kunna se vad man är bra på och att inse sitt eget värde. Det var en nyttig övning som vi kan göra fler gånger. 

Katten Stig kan konsten att njuta av livet. Han älskar små trånga utrymmen. Ingen korg eller skål går säker. Han kan sova i vilken skål som helst. Sova ska jag också försöka göra nu. 

Våryra i kohagen

Vi välkomnar korna ut i det fria

Ännu en underbar vårdag. Varmt och skönt i solskenet. Jag började dagen som jag brukar när jag är ledig. Jag tar hunden med mig och går en promenad innan frukost. Idag blev den lite kortare för vi skulle iväg till Forsheda. Han blev kompenserad senare då vi gick hela långa rundan.

Våryra i kohagen

Det var betessläpp i Grönlid idag. Alla korna skulle släppas ut i det fria. Många människor hade sökt sig dit. Det var säkert ett par hundra bilar på parkeringen på en av åkrarna. Dessutom var det ett lämmeltåg från samhället med barnvagnar och rollatorer. Många cyklade också. Grönlid ligger precis utanför samhället. Skyltarna visade vägen.

Vallhunden har pli på korna

Hela evenemanget började halv tio. Det var tipspromenad fram till gården. Där bjöds det på mjölk och kanelbullar. Man kunde gå in i ladugården och titta på de förväntansfulla korna. De råmade högljutt. Jag hade ju redan varit där i onsdags med klassen så jag stannade utanför och vaktade en hund åt några som ville gå in. Halv elva var det dags att öppna portarna och släppa ut alla djuren. Det blev många glada, ystra skutt. De hade väl vårkänslor som vi. Vi blir också glada när solen skiner och vi får komma ut.

Idag kom alla trädgårdsmöblerna fram. Maken bar fram alla bord och stolar. Han hängde till och med upp min hängande repstol på verandan. Nu kan jag börja sitta där och dricka mitt kaffe. Det går bara så fort den här tiden på året så man hinner inte njuta som man vill. Det är likadant varje år. När det är som vackrast har man som mest att göra både på Carpe diem som Horatius sa.

Carpe diem
Fånga dagen
Försök inte fånga lyckan
Ju mer man jagar den,
desto mer flyr den undan
Lycka är en bieffekt
av fullständig
närvaro
Grip tillfället i flykten
Fånga dagen
då fångar du också lyckan

Vita drivor

Förra året lärde jag mig också att man kan skapa dagen, Crea diem. Dagen blir vad vi skapar den till, livet blir vad vi gör av det. Lycka är kanske att skapa sin dag, att fylla den med mening. I morse hörde vi en lyckoforskare som sa det vi redan visste. Lycka är inte pengar och framgång. Lycka är ha människor som man tycker om och som också gillar en tillbaka. Lycka är att leva inte bara för sig själv utan också för andra. Älska sin nästa såsom sig själv.

Nu grönskar det...

Regndroppar i daggkåpans blad

... i dalens famn. Vi bor i "den grönskande dalen". I vår by finns några gårdar som heter Berget. Men det gör inte vår gård så därför säger vi att vi bor i dalen. Vi bor lite lägre än de som bor på Berget. Just nu grönskar det både på Berget och i "dalen". Regnet som har kommit de senaste dagarna har verkligen fått fart på gräs och annan växtlighet. Man kan riktigt se hur det blir grönare för varje timme.

Det var inte så roligt med regn på valborgsmässoafton. Skolans firande med brasa och våedikter blev inställt eftersom det regnade. Vi stannade hemma på kvällen och firade för oss själva. Det blev en liten smörgåstårta och sång på TV. Man kan sjunga med i kören hemifrån också.

Det grönskar i trädgården fast jag inte hunnit vara ute och påta i den. Vilken kraft det finns i varje liten planta. Hunden drog med mig ut både i morse och i eftermiddag. Det såg inte så farligt ut när jag kikade ut genom fönstret. När vi kom ut duggade det lite, men när vi gått en bit uppåt skogen ökade regnet och det blåste rakt in i kapuschongen. Då var det inte lika trevligt. Som tur var gick det fort över. På vägen tillbaka kom solen fram och kastade långa skuggor framför oss på vägen. Den försvann tyvärr ganska fort och det var skönt att komma in i värmen så att vi torkade upp igen. Katterna vill också komma in när det regnar. Men blommorna får vackert stå kvar ute i trädgården. Det var många av mina perenner som tittat fram.

Kungsängsliljor

Kungsängsliljorna hängde med sina stora klockor både de rutiga och de vita. Jag gick för att se om de blå backsipporna slagit ut och upptäckte att någon knipsat av blommorna. Det var väl ett rådjur som tyckte de såg läckra ut. Jag hittade andra objudna gäster också.

Fåglarna sjunger något otroligt nu. Efter regnet kvittrade det i varenda buske. Jag var tvungen att stanna till på promenaden och bara lyssna. Bofinken och lövsångaren lät höra sina drillar. Koltrasten sjöng sin vackra sång. Den hör till en av mina favoriter. Den har hållit till hos oss hela vintern. Nu finns det massor av dem. Kanadagässen flög över huset när jag var ute och fotograferade i trädgården. De flög lågt och trumpetade. Igår höll tranorna på med sina trumpetsignaler precis utanför trädgården. Det spatserade omkring en lång stund. Jag kunde följa dem genom fönstret framför skrivbordet. Det är en underbar tid för fågelskådare. 

Vi brukar besöka några vackra ställen så här års. Vid Gamla Åminne och Bestorpasjön brukar det vara otroligt vackert i vitsippstider. Lite fika i en ryggsäck och en vandring där är mer än njutbart. Store Mosse och sjön Draven kan också rekommenderas. Om man vill följa skrattmåsarna och andra fåglar i Kävsjön vid Store Mosse kan man kolla webbkameran som är placerad ute på ett gungfly. Ibland har de haft en kamera i en fågelholk, men den verkar inte vara igång i år. Här är en länk till en sida med massor andra webbkameror utplacerade över hela världen. Kul att man kan följa fåglarna utan att störa dem och från långt avstånd på andra sidan jorden till och med.

Annars har jag mest varit inomhus idag. Jag har varit flitig och rensat i min garderob. Det var många kläder jag kunde plocka ut till klädinsamlingen. Plötsligt var det gott om plats och jag kunde hitta det jag ville ha. Av bara farten städade jag hela sovrummet. Det ska bli skönt att gå och lägga sig i ett nystädat rum.

Jubel och bävan

Idag jublar vi! Något roligt har hänt! Av en händelse så gick jag in på Skolverkets hemsida. Där läste jag att i fredags hade de fattat beslut om vilka projekt som skulle beviljas pengar i matematiksatsningen det här året. Eftersom vi på vår skola hade sökt pengar, blev jag förstås nyfiken. Det var inte helt lätt att hitta listorna med de beviljade projekten, men till slut gjorde jag det. Vi fanns med!

Jag var givetvis tvungen att berätta för alla som var kvar på skolan. Det var några i alla fall. Själv var jag kvar för jag skulle ha ett utvecklingssamtal senare. Jag ringde till några också bl a vår rektor. Det blev glada miner och tjoho! De närmaste två åren ska vi arbeta med vårt projekt. Vi fick i princip allt vi ansökt om. Summan är ofattbara 469.000 kr. Tänk vad mycket man kan göra för den summan. Vi ska både förkovra oss och bygga upp en mattebank. Roligt ska det bli, men samtidigt undrar man lite vad man ger sig in på. Det kommer att ta tid och kräva energi. Det är lite med bävan man ser fram emot arbetet. Ska vi orka med det. Vi vet ju att det samtidigt kommer att bli mycket jobb med implementeringen av de nya kursplanerna. Men trots allt är det den roliga vågskålen som väger över. Så imorgon kommer vi att fira med tårta på personalrummet.

Tabellträning med montessoripärlstavar

Det mesta i livet har två sidor. I allt vi möter kan vi se både negativt och positivt. Ibland väger det ena över, ibland det andra. En del ser alltid det negativa första, andra det positiva. Vi är olika på den punkten. Själv är jag nog mest positiv. För några veckor sedan hade vi en samling där vi fick dra ett kort. På korten stod olika egenskaper. Vår uppgift var att berätta om oss själva och någon situation då vi var sådana som ordet på kortet beskrev. Vi skulle inte förringa oss själva och använda tveksamma ord som nog, ganska eller kanske. Vi skulle våga vara raka. Det var en nyttig uppgift. De är så lätt att lägga till ett litet ord som gör oss mindre än vad vi är. Mitt egenskapsord var just "positiv". Det var inte så svårt för mig att påstå att jag är positiv. Det är faktiskt sån jag är. Dessutom gillar jag utmaningar.

Idag åt vi våfflor till fikat. Imorgon blir det tårta. Det verkar bli en superfikavecka. Det är jag och en kollega till som ansvarar för fikat den här veckan. Vi får väl plocka fram skorporna i slutet av veckan. Annars får vi nöja oss med att titta på kakfatet med virkade bakverk som jag hade med mig idag. Det är mitt senaste projekt på pysselfronten. Så småningom kommer "recepten" att finnas på min pysselblogg. Länken finns till höger.

Läckra kalorifria bakverk

Nu får vi smälta det här och börja planera för framtiden. Kommer jag att kunna sova i natt?

Vitsippsvår välkomnas

Det blev en underbar dag som började med en friluftsgudstjänst, avslutning på hajken och samtidigt scoutinvigning. Solen sken och det var riktigt varmt i luften där vi satt på gräsmattan. När vi senare kollade temperaturen på termometern hemma var den uppe i 14 grader. Det kändes nästan som mer.

Vitsippsmatta

Nu har vitsipporna börjat slå ut mer och mer. Det händer mycket bara på en dag. Det är nu några veckor som är deras tid att glänsa. Sedan är det andra som tar över. Man brukar prata om att man fått sina 15 minuter i rampljuset. Det lär vara den genomsnittliga tid vi människor får glänsa. Med tanke på hur mycket tid somliga glänser borde vi andra bara få några sekunder. Men det kanske inte handlar så mycket om dagar, minuter eller sekunder. Det viktigaste är att vi blir sedda åtminstone någon gång av någon som uppskattar att man finns. Det är inte alla som blir idoler omslutna av fans. En del kan leva lyckliga hela livet utan att få andras uppmärksamhet. Det finns blommor som aldrig blir sedda av något människoöga. Som Lewi Pethrus uttrycker det: "Hemligheten till ett lyckligt liv är att man , i vilken ställning man än ska framleva det, likt vildmarkens blomma lever för Gud och honom allena." Även om ingen annan ser oss, är vi både sedda och älskade av Gud. Lite av detta handlade vårt drama om idag på scoutgudstjänsten.

Cintronfjäril på pensébesök

I skolans värld möter vi barn som inte blir sedda. Det tragiska är väl att det är stor risk att inte vi heller ser dem. En del gör allt för att bli sedda. Om de bråkar och stökar, är det åtminstone någon som ser dem och pratar med dem. Andra sluter sig ännu mer och blir osynliga. När jag bläddrade i mina gamla reflektionsböcker hittade jag dessa tankar för nästan exakt åtta år sedan. Inget har förändrats.

Se mig
Alla längtar vi efter att bli sedda
någon ser mig - alltså finns jag, har ett eget värde

Förr ville alla barn bli brandmän eller poliser,
flygvärdinnor, sjuksköterskor eller lärarinnor
De ville göra något,
uträtta något

Idag vill barn bli fotbollsproffs, popstjärnor,
såpaskådisar eller programledare i TV
De vill att andra ska se dem
De vill synas,
bli berömda

Är det ingen som ser dem?
Har de blivit övergivna?

För att kunna se, måste man själv ha blivit sedd
För att kunna ge, måste man själv ha fått
För att kunna hjälpa, måste man själv ha fått hjälp
För att kunna älska, måste man själv ha blivit älskad

Även kaktusar blommar ibland

När jag bläddrade bland mina anteckningar, hittade jag också ett vårtal som vår dåvarande rektor höll vid vårt valborgsmässofirande på skolan. Det är ju snart valborg och första maj. Hon skrev talet tillsammans med sina döttrar. Det fick mig att tänka på min bloggkompis som alltid använder alliterationer som rubrik på sina inlägg. Jag har dessutom för mig att hon skulle hålla ett vårtal. Här är ett tips på ett tal i den stilen, fyndigt dessutom.

Valborgsmässoafton
Vinter
Vasaloppet
Varma vantar
Vargavinter!
Vita vidder - vinterpalats
Våren velar!
Vindens vidunderliga vinande
Vi våndas varje vinter

Våren vaknar, vågar variera väderleken
Vintern värjer sig
Vårens väg vi vandra vill!
Vårtecken visar vägen
Vackra våren väntar!

Vintern vacklar
Våren vägrar vila
Vinterns vita vägg viker sig!
Vi vräker vintern!

Västanvinden viskar: Varmfront! Varmfront!
Vårvinden viskar varmt, vänligt...
Vitsippsmattorna växer vilt
Vindens vibrato viskar vänt
Vätterns vatten värms varsamt

Vila vinter i din vagga!
Vi och världen välkomnar våren!

(Ellen, Cecilia och Kerstin Bergstrand)

Hajk utan mig

Den här helgen har vi hajk med uv-scouterna och imorgon är det scoutgudstjänst med invigning. Just nu ligger de i sina sovsäckar i vindskyddet och sover, får vi hoppas. Jag är inte med.

Redan för några veckor sedan bestämde jag mig för att inte sova över. Inte för att jag är för gammal för att sova i vindskydd. Det var för att jag inte mår helt bra och är ganska trött. För några veckor sedan fick jag ont av magkatarr. Det har jag haft förr, men nu var det länge sedan jag hade besvär av den. Många år sedan. Men jag kände lätt igen det. I det här läget är det bäst att varva ner och ta det lite lugnare. Det blir ju inte bättre om man stressar. Därför var jag tvungen att prioritera om bland aktiviteterna i mitt liv. Städa och tvätta och liknande göromål hade jag redan minskat ner på. Nu var det dags att skära bland de roliga sakerna också. Jobbet måste ju prioriteras högt. Det fick bli hajken och andra samlingar som måste strykas. I stället tar jag det lugnt. Jag mår bättre nu, men det gäller att inte hamna där igen.

På jobbet är det inte lugnt så här års. Jag håller på med mina utvecklingssamtal, slutför och rättar nationella prov och ska börja skriva så där 130 skriftliga omdömen. Den här veckan och de två kommande är ganska så hektiska. Men vi överlever nog. Vi har gjort det förr.

Vårt vindskydd

Helt kunde jag förstås inte hålla mig borta från hajkplatsen. I år var ju hajken på hemmaplan, till och med hemma i byn. Vi har sedan ganska många år tillbaka ett vindskydd nere vid Rannäsasjön. Det var några av ledarna för uv-scout och tonår som byggde det. Vi har haft flera hajker där och andra övernattningar. Ibland brukar vi gå ner dit och fika, kanske grilla lite. Så i eftermiddag, när hajkabstinensen satte in, tog jag hunden med mig och gick ner till sjön. Vi skulle ändå ut och gå. Vi går inte så ofta åt det hållet så han trodde vi skulle gå uppåt skogen, men vi gick åt andra hållet. Det var skönt väder idag och solen sken.

Flotten är sjösatt

En nyhet för året är en jättestor flotte, som elitpatrullen och deras ledare har jobbat med. Nu var den på plats i sjön. Den var faktiskt jättestor. De fick plats med ett militärtält på den. Drygt 40 kvadratmeter mäter den. Man kan förstås inte gå i sömnen, om man ska sova i tältet. Annars var det gott om plats. Några skulle sova på flotten medan de andra sov i vindskyddet.

Vägen mot sjön

Efter besöket gick vi hemåt igen. Då gick vi en annan väg där vi såg massor av vitsippor i sluttningarna ner mot sjön. De har kommit längre där än hemmavid. Sakta med säkert kommer de fram även hos oss. Mina blå backsippor börjar visa färg. De öppnar sina ludna knoppar så att de blå kronbladen börjar skymta.

Mina backsippor

Imorgon ska jag i alla fall vara med på hajkgudstjänsten. Vi ska spela upp ett drama som jag har skrivit och sedan ska jag prata lite om att Gud hör när vi ber. Nya scouter ska invigas och de ska få sina stjärnor som tecken på att de har lärt sig en hel del under året som gått. Jag hoppas det fina vädret håller i sig. Vi ska vara ute hela tiden. Efteråt ska vi plocka fram kaffekorgen och fika ihop.