lördag 13 april 2013

Vårlig veckorapport


Det har varit dåligt med rapporter den här veckan. Ibland är det rätt fyllt i programmet och då får vissa saker stå tillbaka. Därför får jag väl försöka göra en resumé av veckans händelser. Tisdagen vaknade jag med blixthuvudvärk. Jag kunde inte lyfta huvudet från kudden. Det fick bli ett SMS till kollegan och sedan tillbaka in under täcket. Framåt förmiddagen kunde jag i alla fall kliva upp och släppa ut hunden en stund. På eftermiddagen orkade jag gå ut. Huvudvärkstabletterna tog slut och jag måste åka och handla mat. Då kände jag mig rätt återställd och redo för en liten utflykt.


Ända sedan skärtorsdagen har jag loggat minst en cache om dagen. Det var egentligen inget jag planerat, men lovet bra och då tänkte jag att jag kan ju i alla fall försöka slå mitt eget rekord på 8 dagar i rad. På lovet var det inte så svårt att få tid att leta upp en cache, men nu har jag ju jobbat den här veckan. Trots det har jag lyckats att fortsätta sviten. Vi får se hur länge det varar. Det finns ju inte ett oändligt antal cacher på rimligt avstånd. Jag bor ju på landet och inte i storstan.

När jag handlat, funderade jag på vart jag kunde åka. Det fanns en ganska ny cache vid södra infarten till Skillingaryd. Den kunde vara lämplig så dit åkte jag och hittade burken rätt fort.


När jag ändå var där och inte hade någon tid att passa, kunde jag lika gärna ta några till. Det var bara skönt att komma ut ett tag. Först åkte jag fram till hundklubben och letade upp den gömman som jag letat efter förut. Då var det kolmörkt och snöigt. Nu hittade jag den direkt. Det kanske var hunden som gav tur för han var med. Det blev en till som heter Tofteryds gravar. Det är alltid intressant med fornminnen. Sen fick det räcka. Vi åkte hem över Hillerstorp och High Chaparall.


På onsdagen var jag "fit for fight" igen och kunde jobba som vanligt. Vi hade ett utvecklingssamtal redan innan skolan började. Sen flöt dagen på som den brukar. Hunden fick vara hemma, men jag gav mig ut på en liten cachingrunda för att logga dagens cache. Jag hade ärenden åt hållet så det blev Anderstorp som fick ta emot ett besök. Först körde jag till Tornabacke. Där låg missionskyrkans sommarhem, men nu var där ganska öde. Huset fanns inte kvar, men cachen fanns. Jag har för mig att jag var där på bröllopfest för många år sedan. Det hade ändrats sig.


Det skulle finnas en cache med namnet Hawaii! på en udde i en sjö som jag åkte förbi. Jag stannade och promenerade frampå en isig stig kantat av träd med vattnet utanför på båda sidor.


Framme på udden fanns ett litet hus. Det saknade fönster och där var mycket skräp och glas på marken. Cachen kom fram ur sitt gömsle och kunde loggas.


Inuti hade någon i alla fall målat en fondvägg. Eller så var det bara vanlig graffiti.


Utsikten var vacker över sjön. Solen sken och det syntes spår på isen. Men nu blir isarna opålitliga så jag avstår från isvandring mer den här säsongen.


På hemvägen passerade jag en ny gömma av 1000sjöar. Den fanns på ett hygge en bit in från vägen. Jag stannade för att reka lite. Jag visste att den skulle sitta högt upp så att det krävdes stege. Visserligen har jag en teleskopstege i bagaget, men jag väntar med försöket tills fler kan följa med och hjälpa till. Jag traskade tvärsöver hygget och hamnade bland mossan. Det var lite blött i hålorna men fortfarande ganska fruset i marken.


Jag hittade gömman. Så nu vet jag hur den ser ut. Stege behövs verkligen. Tillbaka hittade jag en annan och bättre väg. Det brukar ju vara så vid geocaching. Fram till gömman går man raka spåret. Sen tar man stigen tillbaka.

Sedan skyndade jag mig tillbaka till bilen och åkte hemåt Forsheda. Vi hade gemenskapsgruppen på kvällen så jag åkte direkt dit. Vi fick gott fika och hade ett trevligt samtal som avslutades med bön. Det blev visst sista träffen för den här terminen. Nu blir det inget förrän till hösten hemma hos oss.


Så blev det torsdag. Först blev det de vanliga lektionerna förutom en. Sexorna hade nationellt prov i kemi. Så det blev hål i stället för matte för mig. Efter lektionerna åkte jag hem en runda och tog ut hunden. Sen åkte jag tillbaka till skolan för fyra utvecklingssamtal. Det är roligt att prata med eleverna och deras föräldrar. Särskilt roligt är det när jag kan visa att det gått bra på nationella proven och att jag kan höja deras betyg den här terminen. Jag har bara några grupper kvar i det muntliga matteprovet. Resultatet är bättre än jag trodde det skulle bli. Men det bekräftar ändå min tidigare bedömning. Det känns skönt. Om drygt en vecka är det dags för nästa prov i engelska. Proven duggar tätt nu.

På kvällen skulle jag till stan på tjejträff. Jag åkte inte hem emellan samtalen och träffen. I stället tog jag en ny runda till Skillingaryd. Förra gången missade jag precis två nya cacher som släpptes när jag kommit hem och satt vid datorn och loggade. De tänkte jag ta. Men först åkte jag till Drakakällan.


Här var vi i höstas under eventet i Vaggeryd. Vi var ett stort gäng som letade utan resultat. Det visade sig att koordinaterna var lite fel. De korrigerades och några andra tog FTF:en. Nu förstår jag varför vi inte såg gömman. Jag var inte långt ifrån den då, men jag tittade för mycket på marken.


Cachen var förstås en liten drake som vaktade si guldskatt. Han hängde i ett träd. jag lyckades få låna guldskatten så att jag kunde logga remsan. Sen lämnade jag tillbaka den till draken.


De andra båda låg på östra sidan om Lagan på skjutfältets område, men bommarna var inte nere. Så det gick bra att köra in där. Vägarna var isiga. Solen hade tydligen inte kommit åt att smälta snön här. Båda gömmorna hittades relativt enkelt. De heter Skillingaryd #3 Östra? och Skillingaryd #2 Strandvägen.


Därefter var det dags att dra till tjejträffen. Den här gången var alla med. Dessutom fick vi träffa två härliga hundar. Värdinnan har en Bedlingtonterrier som heter Ester och är ett år gammal. En av de andra hade med sig sin valp. Hon fick sin hund påkörd för ett tag sedan. Han dog, men nu har hon en ny valp av samma ras. Det är en brun Lagotto som kallas Max. Det var så roligt att se dem leka tillsammans. Vi hade också roligt och god mat fick vi. 

video

Fredagar är sköna dagar. Lektionerna gick bra som vanligt. Först engelska med sexan och sedan NO i fyran. Efter lektionerna åkte jag hem direkt. Det blev ju lite extratid igår så då kan man med gott samvete åka hem en liten stund tidigare idag. 


Hunden blir ju alltid glad när jag kommer hem. Då vet han att han får komma ut en liten runda. Idag tog vi bilen västerut. Jag behövde handla en del som inte finns i vår lilla affär. Då brukar jag åka till stan, men idag åkte vi till Gislaved i stället. Det är lite längre, men där finns ologgade till skillnad från Värnamo. Det är klart att det måste bli åtminstone en cache idag med.


Vi började med Scoutstugan, som såg lite övergiven ut. Den låg ganska nära Nissan och vi promenerade fram i duggregnet och hittade den lilla burken. Loggremsan låg i ett kinderägg. Det är väl inte den bästa burken, men här låg den i alla fall skyddad.


Det regnade lite till och från. Då hoppas jag att snön försvinner fortare. Vi tog en tur väster om Gislaved för att logga några cacher vid jätteträden. Det första trädet fanns vid ett hus men ingen verkade vara hemma. Vi kunde leta ostörda vid den stora linden. Till slut hittade jag burken.


Trädet var magnifikt och såg riktigt gammalt ut med band av järn som höll ihop det. Under trädet fanns ruggar av snödroppar. Det är inte många vårblommor som kommit än. Men nu hoppas vi på sol och värme så att blommorna kan övervinna is och kyla. Vi har ju blivit lovade lite varmare väder nu men också flera regnväder som ska avlösa varandra. Alltså helt normalt väder för årstiden.


Det andra jätteträdet fick vi promenera genom skogen till. Vi gick uppför en smal stig som mest liknade en djurstig. Ute på ett öppet fält stod den gamla eken. Den såg ut som en av enterna i Sagan om ringen. Den var nog gammal.


Stammen var knotig med spretande grenar. Det syntes extra tydligt eftersom det inte fanns några löv utslagna än. Nu längtar vi till lövsprickningen. men ekarna är ju alltid sena.


Cachen fanns en liten bit ifrån trädet mellan några stenar. Jag såg den, men först fick jag inte fram den. Den var fastfrusen. Som tur var fanns det gott om grenar att använda som redskap för att hacka bort isen. Dessutom var isen ganska porös nu. Så det gick ganska enkelt att få loss burken och logga boken.


Vi tog samma väg tillbaka till bilen. Då passerade vi ett hygge med utsikt en bra bit. Nu gick det lättare att gå nedför sluttningen.


Vi fortsatte färden till Våthults kyrka. Varje cachingtur bör ju ha en kyrkcache. Denna var enkel och snabbt loggad.


Någon kilometer västerut fanns ytterligare en cache, Våthults kraftverk + 1 km. Namnet kommer av att den först låg vid själva kraftverket, men ägaren till detta gillade det inte. Så cacheägaren flyttade cachen 1 km till resterna av ett hus. Den var lite fuktig men fullt loggbar. Detta blev den sista loggade cachen för dagen.


Vi åkte förbi ett annat häftigt ställe med en cache, men den cachen vågade jag inte klättra upp till på egen hand. Grusvägen följde stranden av en sjö, men naturen var brant på sidorna. Där jag stannade hade de avverkat en del stora granar. Några av den hade de fällt ut mot sjön så att de fallit ned på isen. Det måste ha varit ett stort brak när de föll. Sedan hade de kvistat granarna och tagit hand om stammen. Grenarna låg kvar men stammen var borta. Det såg rätt häftigt ut på isen.


Hunden fick vakta bilen medan jag klättrade upp en bit på andra sidan vägen. Här fanns gott om stora mossiga stenar och klippor. Det var inte så svårt att klättra uppåt. GPS:en hoppade hit och dit, men jag började efter tag ana var jag kunde hitta burken.


Eftersom jag var själv, förutom hunden som inte var till någon hjälp, avstod jag från att försöka mera. jag får återvända till sommaren med förstärkning. De andra har inte heller loggat denna. Sen började det svåra - att ta sig ner till vägen igen. Det gick till slut. Hunden satt kvar och väntade och vi kunde åka hemåt igen. Vi stannade och handlade lite i Gislaved.


maken var som vanligt inte hemma på fredagskvällen. Då har han för det mesta tonår. Ikväll fick jag i alla fall ett litet livstecken. Någon av de andra hade lagt ut en bild på Facebook från Bowlingmagasinet där de var ikväll. Hunden och jag satt hemma och hade det mysigt på vårt håll.

Det var veckorapporten från mig. Nu är det helg och imorgon blir det en tur ner till Halmstad. Det är väl inte så svårt att gissa vad jag ska göra.

1 kommentar:

  1. Toka där! Hur orkar du?
    Känner igen några av gömmorna. Den där vid Våthults kraftverk + hittade vi aldrig, ej heller den uppe i branten. Där visade gps( telefonen) fel på 3 km (!)
    Återvänder inte till ,platser ocj letar flera gånger... om det inte är nära.... som ett ställe på Östra stranden i Halmstad..... på naturrervatet. Där har jag faktiskt varit tre ggr, utan att hitta. Men ni kanske finner den i helgen....

    SvaraRadera