Tillbakablickar

Tillbaka i tiden
Vi samlar lite bilder till ett bildspel om mammas liv inför hennes begravning. Min brorsdotter ska redigera det och vi andra bidrar med de bilder vi har. Det var roligt att hitta gamla foton från barndomen och tiden innan jag fanns till. Mamma fick ett långt och händelserikt liv, men det viktigaste på alla bilderna var nog alla människor hon mötte. Hon hade många vänner. Då har man levt ett rikt liv.

På bilden ovan sitter mamma och jag i vår PV. Den var duvblå. Jag är nog knappt ett år. Rund och go, skulle jag säga. Koftan och mössan har nog mamma stickat. Klänningen har hon nog sytt till mig. Det är pappa som har tagit fotot. Han fotograferade mycket. Det var han som lärde mig hantera en kamera redan i början på sextiotalet. Jag har ärvt både hans gamla kamera och intresset för fotografering.

Tillbaka till sjukhuset
De senaste veckorna har varit ganska jobbiga. Förkylningen har inte velat ge sig. Jag har fått kämpa med hostan som tagit på krafterna. Men magmusklerna har fått träna. Alltid något positivt i det hela. Maken har skjutsat in mig till hematologen när det var dags för sprutorna. Jag ville inte köra själv i mitt tillstånd. I tisdags ställde läkaren in injektionen p g a förkylningen, men igår var det dags. Det skulle varit den sista i den här kuren, men nu blir det en till på tisdag. jag fortsätter med cellgiftskapslarna en vecka till. Sedan är det uppehåll en vecka. Det ser jag fram emot.

Behandlingen sliter på kroppen, inte minst magen. Förkylningen tär också, så det är inte konstigt att jag är trött. Det blir inte mycket gjort. Stackars Takko får inte så långa sköna promenader som han vill, men han är ett gosigt sällskap även i soffan.

Tillbaka till vintern
I morse var det vinter igen. Takko försvann i allt det vita. men han var glad att få komma ut och skutta lite i snön. Maken tog med honom på en längre runda. Själv gick jag inte så långt. jag blir andfådd av de kortaste promenaderna. Snön var mest blötsnö och kommer väl att försvinna snabbt. Men den påminner oss om att vintern inte är över än. Än är det ett tag till vårens ankomst. men småfåglarna sjunger i buskarna när man kommer ut.

Tillbaka till stan
Dagens huvudaktivitet bestod annars i en resa in till stan igen. Maken behövde inhandla en ny kostym. Klädinköp är han inte så trakterad av,men det var lika bra att ta tjuren vid hornen. En snygg svart kostym med kavaj, byxor och väst, en vit skjorta och ett bälte provades ut med hjälp av en trevlig tjej i klädaffären. Sen åkte vi direkt hem. Efter lite vila lagade vi till fläskkotletter till middag.

Resten av dagen blev lugn och nu får vi ladda inför kvällsmyset i soffan. Jag antar att det blir lite koll på melodifestivalen. Igår kväll såg vi förstås på På spåret. Det brukar gå bra för oss. Så inte igår. Det berodde mest på Duoappen. Ibland tar det lite tid att knappa in svaret i appen och då händer det att vi inte hinner låsa svaret innan möjligheten försvinner. Då blir det noll poäng. Det är väl okej om det beror på att vi är för långsamma, men igår berodde det ibland på att programledarna inte gav oss TV-tittare chansen. Om lagen svarar på höga poäng, läser de inte alltid resten av ledtrådarna eller så snabbar de på att läsa alla på en gång. Då hinner man inte svara i tid. Tråkigt för oss. Sen gillar jag inte riktigt frågeupplägget heller. Frågorna har ibland ganska långsökta kopplingar till orten. Dessutom är ämnena typiska för dagens frågesportsprogram, för mycket ointressanta kändisfrågor och för lite intressanta kunskapsfrågor. Men det är väl lite av tidsandan. Det är pajasarna som får all uppmärksamhet. Det viktiga hamnar längre ner i flödet.

Det viktiga för mig nu är att bli av med förkylningen och att inte åka på någon ny. Då lär jag få hålla mig undan större folksamlingar. Därför får jag fundera noga inför varje beslut. Men jag saknar mötena med andra människor så ibland kanske jag tar en risk och går på någon samling i alla fall en liten stund.