Ut på isen, in till kulturen

Idag är det grått och mulet även om morgon uppvisade lite sol. Annat var det igår. Då sken solen från klarblå himmel utan moln. Sonen och jag planerade in en liten tur. Eftersom vi visste att vädret skulle bli annorlunda, tänkte vi utnyttja denna soliga vårvinterdag till lite geocaching.

Jag satt vid datorn och höll på att ladda ned en PQ till min GPS. Då upptäckte jag att det kommit en ny gömma signerad 1000sjöar. Det var en ögömma så först trodde jag den var på Bolmsö, men när jag kollade beskrivningen förstod jag att den var på en liten ö i Eskilstorpasjön. Det var ju inte så långt bort.

Vi kastade om våra planer. Sonen tog ut hunden en runda. Vi ville inte ta med honom eftersom vi skulle till stan efteråt. Jag packade ryggan och startade GPS:en. Sen gav vi oss av mot Eskilstorp. Vi hittade en liten parkeringsplats bland träden. Sen rotade vi fram isdubbarna ur bagaget och greppade stavarna för att ge oss ut på isen.

Det var inte alls långt att gå, men som vanligt var det lite brant första steget ner på isen. Skuggorna var långa trots att det var mitt på dagen. Solen kommer inte så högt på himlen än.

Isen var tjock och stabil. Men man vet ju aldrig. Sånt kan ändras fort. Isen var täckt av en tunt snölager utom närmast ön där det såg ut att vara blankis. Det fanns gott om spår som korsade isen. Harar och andra djur hade varit ute på sjön eller kanske tagit en genväg till andra sidan. Vi såg ett spår av kängor som gick rakt mot den lilla ön. Samma kängor hade sedan tagit sig tillbaka. Vi undrade förstås om det var CO:s spår eller om någon redan FTF:at gömman.

Vi kom fram till den lilla ön med små och stora tallar. Jag lyckades ta mig upp där det var lite flackare. Sen började vi förstås att leta efter den lilla kamouflerade burken som skulle finnas här.

Eftersom ön inte var så stor, kunde vi snabbt spana runt bland träden. Några kliv och så var vi på andra sidan.

Det var en vacker dag att ge sig ut bland öarna, men det behövdes solglasögon för oss som är känsliga för starkt ljus. Det är nästan så man får ont i huvudet ibland.

Det tog nog 5-10 minuters sökande innan sonen plötsligt hojtar till. Då förstår jag att han hittat burken. Han kunde håva in den till mig för signering av loggen. Nu var det lite spännande. Skulle loggremsan vara tom?

Så var det och vi kunde logga en FTF. Det var längesen sist. Förutom de gömmor loggats med ett eventsgäng så får jag gå tillbaka ett helt år och en dag för att hitta en FTF. Detta var också första loggen i den här månaden. Jag har inte geocachat på drygt en månad. Dessutom blev det en ny D/T-kombination för mig. Detta gav ju lite mersmak så framöver får jag försöka ge mig ut lite mer.

Det är förstås lättare när man har medhjälpare. Jag hade nog inte åkt på den här gömman om inte sonen varit hemma och följt med. Det är också roligare att göra saker tillsammans.

Efter loggning gav vi oss ut på isen igen för att gå tillbaka mot land. Där låg en brygga uppdragen på land som vi kunde sätta oss på och fira vår FTF med en clementin. Vi satt i solskenet och njöt.

Det passerade några bilar ute på vägen medan vi var ute på sjön. Nu hörde vi en bil sakta in och parkera längs vägkanten lite längre bort. Någon hoppade ur bilen och kom emot oss. Det var Hembygden som var ute efter den nya gömman. Han frågade om vi hade varit ute och det hade vi ju.

Han gav sig av ut på isen i våra fotspår. Vi såg hur han letade och ropade lite glada tillrop till honom. Det var ju inte längre bort än att det gick kommunicera över isen. Han hittade burken och kunde logga som STF.

Vi packade ihop våra prylar och lastade in dem i bilen. På andra sidan vägen fick jag syn på en spännande sten. Det såg ut att vara en grindstolpe snarare än en milsten eller runsten. På kanten såg man att stenen var skiktad i olika lager men det var ju inte skiffer. Man hittar mycket spännande ute på rundorna.

Vi sa hejdå både till ön och Hembygden, vände bilen och begav oss mot stan. Ett av dagens mål var att besöka Vandalorum. Utanför museet möttes vi av en installation av marchallhållare som såg ut som hatthängare. Alla var draperade med halsdukar i olika färger med texten VEMS.

Det fanns fyra nya utställningar att titta på. I Lada 1 var verk av Carl Fredrik Reuterswärd utställda. Det var några bronsstatyer men mest stora färgglada målningar på väggarna och teckningar på ett bord i mitten av rummet. På de färgglada målningarna fanns många kända namn. Det var ju namnet på tavlan som gav den dess värde, hade konstnären sagt. Det här kanske var hans sätt att driva lite med vår kändishysteri.

Det var ganska mycket folk som gick runt bland konstverken. Det märktes att det var sportlov. Några barn var där med en äldre generation. Även i foajén fanns det aktiviteter för barn.

Lada 2 innehöll verk av Jonas Bohlin. Det var många spännande möbler som han designat. Plötsligt blev det mörkt och musik strömmade ur högtalarna. Bilder projicerades på hela kortväggen.

Jag gillade de här borden med glasskivor i grönt. Sen fanns det några roliga lampor som jag också tyckte om. Efteråt förstod jag att hatthängarna ingick i Bohlins utställning.

I den nya tredje ladan fanns två olika utställningar. Den första bestod av tavlor och keramik av Sara Möller. Kanske inte något som tilltalade mig men smaken är ju olika.

Den sista utställningen var verk av Ann Margret Dahlquist Ljungberg. Hennes bilder hade ett budskap, men de krävde nog att man tog sig tid att studera dem. Det orkade jag inte riktigt. Efter att ha vandrat runt en stund, började jag få lite ont i ryggen. Då är det svårare att koncentrera sig.

Vi var nöjda med besöket och vände hemåt igen. Nu var vi hungriga.

När vi kom hem, gjorde vi en kycklingpaj. Vi hade färdiggrillad kyckling och smördeg så då gick det snabbare. Till pajen stekte vi kantareller som jag hittat i frysen. Det är bara sonen och jag som gillar kantareller. Vi får passa på att njuta när han är hemma.

Det blev en riktigt trevlig dag med både utevistelse i solen och lite kultur. Men jag var ganska trött när det var dags att gå och lägga sig. Ändå tog det lite tid att somna. Det brukar det göra. Jag har alltid haft svårt att somna, men när jag väl somnat så sover jag bra.

Idag har jag tagit det lite lugnare. Jag var till affären och handlade inför helgen. Sen lagade jag kalops som smakade alldeles utmärkt. Den fick puttra länge på spisen. Då blir den god.