torsdag 26 mars 2009

Det vackraste

Vad är det vackraste du vet? En fråga som är så svår att besvara. Det finns mycket som är vackert. Inte minst i naturen kan vi uppleva skönheten, men också i relationerna människor emellan. Just nu håller naturen på att vakna, även om vi fått ett bakslag med kalla vindar, snö och frost. Snödroppar och krokusar sticker upp ur snön mellan granriset i rabatterna. Deras skönhet inger hopp om värme och grönska.

Finns det sanningar som kan fylla livet med skönhet? frågar Broder Roger av Taizé i sin bok Gud kan bara älska. Ja, svarar han och jag är böjd att hålla med. Inte är det lögnerna i alla fall, som gör livet skönt att leva. Broder Roger lyfter fram två sanningar, tillit och hopp. Visst är det vackra ord, vackra sanningar. Båda behöver en attityd av öppenhet och sanning för sin existens. I lögnernas värld finns ingen tillit och inte heller något hopp. Där man inte kan lita på någon finns inte heller något hopp.

Tillit är något vackert. I skolans kursplaner talas det som "tillit till den egna förmågan". Det är ett av målen för oss som jobbar i skolans värld att alla elever ska ha tillit till den egna förmågan. Alla människor behöver tro på sig själva och sin förmåga. Det gör inte alla. Det finns många som tryckts ner av andra och som inte far blomma ut. Det är de som behöver vår tillit, att vi tror på dem om de nu inte tror på sig själva. Då kanske ett litet uns av tillit kan börja gro i deras inre.

Tillit kan göra oss sårbara. Om vi litar på fel personer, kan det stå oss dyrt, ekonomiskt såväl som känslomässigt. En tillitsfull person behöver inte vara naiv och blåögd. Samtidigt kan vi inte gå runt och misstro alla människor. Man måste helt enkelt chansa lite ibland, våga blotta sig. Livet ger oss törnar ibland, men om vi inte vågar möta dem utan stänger till, vissnar vi inifrån. Ett frö som inte får gro, blir aldrig någon vacker blomma. Jag köpte några fröpåsar igår, kunde inte motstå dem. Det är så härligt när man kan mylla de små fröna i den svarta jorden och vattna. För fröna kan det vara en tuff omställning från den torra påsen till den fuktiga jorden. En del frön behöver en tuff miljö för att gro. De kanske till och med måste frysa innan de börjar gro. Så är det kanske med oss människor också. Ur de tuffaste förhållandena, kan de vackraste människorna gro. De som bär på tillit och hopp.

När alla sjukdomar och olyckor släppts ut ur Pandoras ask, fanns det bara en sak kvar. Det var hoppet. Det är det sista som överger oss, brukar vi säga. Varje vår när vi myllar ner våra små frön, hoppas vi att det ska komma upp något vackert. När vi planterar de torra, bruna dahliaknölarna i en kruka, hoppas vi att de ska bli till stora vackra och färgglada dahlior. Hoppet som besannas skapar större tillit till den egna förmågan. Vi får aldrig sluta hoppas på det vackra, det sanna och det goda.

"Ni skall lära känna sanningen, och sanningen skall göra er fria." (Joh 8:32)

2 kommentarer:

  1. Hej och tack för dina vacra ord. Du uttrycker dej så genomtänkt och graciöst -ja, rent prosaiskt.
    Det där med relationer är inte lätt! Jag ska till skolchefen på tisdag för att han vill prata med mig om mitt medarbetaransvar vad det gäller innehållet i min blogg. Jag förstå inte så mycket, mer än att det är en hämnd från områdets rektor, som tycker att jag tycker för mycket ... och på nå´t sätt fått adressen till min personliga blogg. Men det är väl så i dagens kontrollsamhälle - man får inte tycka, och är man lite ifrågasättande, då hamnar man ute i kylan. Även om man bara önskar tillit....
    Vad härligt med blommande blåsippor ... Jag bara väntar!
    Och jag är avundsjuk på dig för din djupa tro ... jag är väl som många andra ... föröker ... men det kommer så mycket annat emellan.

    SvaraRadera
  2. Visst har klimatet i samhället och på arbetsplatserna blivit lite kärvare och mindre tillåtande. Har själv inte upplevt att jag inte får tycka som jag vill, men lite kommentarer har jag hört om att vi måste vara lojala som medarbetare. Hoppas ditt samtal gick bra.
    Min tro är viktig för mig. Den handlar om var jag har min trygghet i livet. Så här i kristider är det viktigt att ha en grundtrygghet. Om man bygger sin trygghet på pengar och annat materiellt kan den lätt raseras. Jag skulle kunna tala om dig så här skaa du tro, men så fungerar det ju inte. Var och en måste själv komma fram till sin tro. Så fortsätt att söka. "Den som söker han finner", säger Jesus i bergspredikan. Så ge inte upp.

    SvaraRadera