Min lilla köksvrå

I en liten vrå av köket kan man börja ana hur det kommer att bli när allt är klart. Jag kunde inte låta bli att fixa till soffhörnan lite så att man kan sitta där och fantisera om det färdiga köket. Det är samma gardiner som jag hade tidigare i köket, men jag har fått tvätta dem och lägga ner dem eftersom jag skrotat gardinstängerna och satt upp skenor i taket i stället. Vår gamla kökssoffa har varit förvisad från köket, men nu får den göra comeback i nymålat skick. Dynan ser ut som fårskinn, men det är fusk. jag har sytt nya dynor till de gamla stolarna också. jag gillar när man kan ta vara på gamla ärvda saker. Både soffan och stolarna kanske är tillverkade av min farfar och hans bröder för snart hundra år sedan. De skulle säkert kunna berätta en hel del om dem som suttit på dem, om de bara hade haft talförmågan.

I resten av köket råder fortfarande viss oordning. Den här dagen var det alla skåpstommar som skruvades ihop. Lådorna blir morgondagens projekt. Köket kom hit till oss i platta paket från IKEA. Sen är det ju upp till oss att få ihop det i tredimensionell form. Alla som köpt ett platt paket från IKEA vet att det kan ta lite tid. Det är inte alltid allt går som smort och alla delar passar perfekt. Fast idag verkar det ha funkat. Jag höll mig mest undan för att inte vara i vägen och gjorde lite andra saker.

För ett tag sedan pratade vi ofta om vårt livspussel och att det inte alltid är så lätt att få ihop det. Det är många delar i livet som ska passas ihop. Jag tror att vi ibland pusslar med för många bitar samtidigt. När man lägger pussel eller bygger ihop ett IKEA-skåp, kan man inte bygga med alla bitarna samtidigt. Man får börja med några detaljer i taget. Om man får ihop ett hörn av pusslet eller kanske ramen runt om, blir det lättare att bygga vidare. Så är det med livet också. Om vi försöker göra allt samtidigt, blir det kaos i livet. Just nu renoverar jag kök, plockar bär och svamp, påtar i trädgården och lite annat smått och gott. Det räcker. Nu behöver jag inte tänka på skolan och höstterminen som är i antågande. Tids nog blir det dags för det också.

De viktigaste bitarna i vårt livspussel är ändå våra relationer. Dem måste vi vårda och inte glömma bort dem i alla aktiviteter vi försöker klämma in. Idag ringde vi till vår fosterpojke. Han är över trettio nu och bor i en Stockholmsförort. Ibland går det lång tid mellan telefonsamtalet och besöken, men det är roligt när man hör hans röst. Han bodde hos oss några år under tonåren. Innan dess bodde han på en flyktingförläggning. Han kom till Sverige som flykting från Eritrea. Nu har han blivit svensk och stora delar av hans familj har också kommit hit. Det vore roligt att hälsa på dem eller om de kom på besök till oss.

Det är många detaljer att fixa i ett kök. Det har jag märkt. Som min man brukar säga: "Det är många delar på ett järnspett." Alla bitar har vi inte fått än. På måndag kommer lådfronterna. Vi väntar också på spisen, fläkten och kyl/frys. Dessutom är det mycket som vi inte har bestämt hur vi ska ha det än. Vi tar en sak i taget och sen får det ta den tid det tar. Förhoppningsvis blir det klart i sommar. På slutet av en renovering är det många detaljer som ska på plats. Många gånger är det roliga detaljer. Designerparet Simon och Thomas pratar om "piffet". Det är roligt att piffa till det och se allt falla på plats. Nån gång i framtiden är vi där.

Foto: Inga M Johansson, Min lilla köksvrå, Stökigt kök