Rosor, massor av rosor!

Äntligen är modemet fixat efter det förfärliga åskvädret för en vecka sedan. Nu kan jag åter skriva mina inlägg hemifrån och uträtta andra ärenden via nätet. Det första jag gjorde var att kolla mina bloggkompisars bloggar.

Under tiden som jag varit bortkopplad har jag inte legat på latsidan. Jag har fortsatt min köksrenovering. Idag kom den sista tapetvåden upp och jag har målat taklisterna som maken ska få sätta upp imorgon. Vi har fått hem delar av köksskåpen, resten kommer om någon vecka. Det börjar arta sig och jag är så nöjd med resultatet hittills.

Jag är också nöjd med mitt trädgårdsarbete. Det blommar överallt och grönsakerna växer så det knakar. Det är så härligt att se. Nästan alla rosorna har slagit nu. En del blommar i överflöd, andra lite mer sparsmakat. Det är roligt att kunna plocka in stora buketter med rosor. Ibland glömmer jag att sätta in blommor på sommaren. Man är mest ute och ser blomprakten där. Nu har vädret varit lite kyligare och blötare. Då är man inne mer och kan behöva något vackert att titta på. Det kan ni också behöva. Här kommer en liten "film" med bilder på mina rosor.



Jag brukar ju jämföra oss människor med allt möjligt. Varför inte med rosor också! Vi människor kan faktiskt vara som rosor. En del blommar rikligt och gläder andra med sin skönhet. Andra visar inte sitt rätta jag om man inte kommer dem riktigt nära. Då kan vi känna deras underbara doft. Vissa har vassa taggar, som man kan sticka sig på. Någon har inga taggar alls. Jag antar att rosor har taggar för att inte bli uppätna av djuren. Det hjälper inte alltid. En del djur tuggar i sig ändå. Om man vill plocka de taggiga rosorna, får man vara försiktig. Människor kan vara taggiga ibland. Oftast är det nog för att försvara sig som man vänder taggarna utåt. Man får vara försiktig, när man närmar sig dem. Fast det gäller alla människor. Vi är alla sköra på olika sätt och behöver hanteras varsamt. Som Paulus skriver: "Tjäna varandra i kärlek". (Gal 5:13)

Visste ni att rosen inte bara är en symbol för kärlek. Den är också stillhetens och tystnadens symbol, har jag lärt mig. Därför skrev jag en gång den här dikten.

I rosenträdgården

Gud har en underbar trädgård.
Där växer det rosor,
röda och gula,
vita och rosa.
De doftar underbart
och doften ger mig ro.

I stillhetens trädgård,
i tystnadens trädgård
där finner jag Gud.
Där går han bland rosorna
och han ler
mot mig.

Foto: Inga M Johansson, Rosor