Tung vinter

Den här helgen har de flesta säkert ägnat åt snöskottning. Det är inte lite snö som har dalat ner från molnen ovanför oss. Det har inte kommit så mycket på en gång, men det har snöat länge och då växer drivorna.

Snövallarna längs vår väg hade vuxit sig stora redan innan sista snön kom. Så nu fanns det inte plats för mer snö. Den ramlade ut på vägen igen när maken plogade med traktorn. Vi behövde få bort en del vallar och bredda vägen. Det är tur att man har trevliga vänner som har traktor med skopa där fram som vi kunde låna. Maken körde hela eftermiddagen igår. Sedan stannade traktorn mitt på vägen. Vi fick vänta tills i morse innan  vi laddat upp batteriet så vi kunde fortsätta.

Var är våra spår från igår?

Spåren avslöjar vart vi gått.

Höga vallar skymmer sikten

Jag skottade lite kring huset så vi kunde komma in och ut. Sedan ville ju hunden ut en runda. Det blev lilla hundrundan. Förra gången fick vi pulsa fram i nysnö. Nu kunde vi knappt se våra spår. Hunden försökte vänta tillbaka flera gånger, men jag fortsatte att spåra åt honom. På sina ställen gick drivorna upp till knäna. Vi tog oss runt i alla fall. Tiominutersrundan tog åtminstone dubbla tiden.

Skylten sitter när man kör in på vägen mot vår skog. 4 ton, det hoppas jag att jag inte väger även om det kunde kännas så när man pälsat på sig dunjacka och termobyxor m.m. Något som väger en hel del är förstås snö. Konstigt att det som känns så lätt när det singlar ner i form av flingor kan vara så tungt när man ska skotta bort det från trappan. Det är ju mest luft i snön. Man kanske kan överföra det till andra områden i livet. En små bördor kan kännas oerhört tunga om de läggs på hög särskilt om man måste bära dem själv. Det kan vara svårt att lyfta av sig dem ensam. Det går bättre om man hjälps åt, men tungt arbete är det i alla fall.

Lejonöron med snöhätta

Försvinnande spaljé

Det var vackert i eftermiddag innan solen gick ner. Det är oerhört vackert med gnistrande nysnö och en blek vintersol över vita vidder. Kameran fick följa med ut på rundan. I trädgården stiger snötäcket. Snart ser man inte de små rhododendronbuskarna. Bambun sticker upp ur snön liksom en hel del vinterståndare. Jag brukar inte klippa ner dem på hösten för de är så vackra på vintern också. Och så tycker småfåglarna om dem.

Vintern invaderar verandan

Allra skönast är förstås att sitta inomhus, dricka te och kolla lite på OS. Här hos oss är det bara jag som är något intresserad. De andra struntar fullkomligt i OS. Men jag gillar att titta ibland. Men jag gör gärna något annat samtidigt som att lösa korsord, läsa en bok eller virka amigurumi eller något annat. När det blir riktigt spännande som vid dubbeljakten igår kväll kan jag alltid lägga bort prylarna och bara titta. 

Våren är på väg i alla fall i mitt köksfönster. Mina chilifrön har grott och tittat upp med små gröna blad. Jag tänkte att det var bäst att starta tidigt. Förra året hann de bara få några chilifrukter. Snart är det dags att så fler frön och sätta sticklingar till sommarens blomsterprakt. Vi vet ju att det kommer en sommar vad det lider.