Måndagstur öster om Vidöstern

Det är måndag morgon och solen skiner. Kan det vara bättre på ett februarilov? Jag hade tänkt att ta en tur in till stan för att handla lite blomjord. På sportlovet brukar jag plantera om mina krukväxter och då behövs lite ny jord. Samtidigt kunde jag ju ta en liten cachingtur nedåt Hjälshammar och Tånnö.

Så kontaktade Katrin mig och det visade sig att de var intresserade av att följa med, men de hade lite andra aktiviteter inbokade först. Jag var inte sämre än att jag kunde ändra mig. Så först tvättade jag upp min kofta och sen sprayade jag några burkar med färg som fick torka medan jag åkte ut och roade mig. Jag hann dessutom med två rundor med hunden.

Sen hämtade jag upp Katrin och Fredrik i stan. Tess fick också följa med på utflykten. När vi såg mataffären vid sjukhuset, bestämde vi oss för att proviantera lite innan vi drog vidare.

Första gömman vi plockade fram i GPS:erna var en av Anna-Lenas nya, ersättaren för Max vars träd blåst ner vid en storm. Vi förstod ganska snabbt var han gömde sig den gode Max. Snart satt våra nick på loggremsan och vi kunde fortsätta färden.

Innan vi drog vidare ville vi undersöka en spännande sten på andra sidan vägen. Vi klev över stängslet och in i hagen för att kolla på den. Det fanns ingen inskription som kunde avslöja dess hemlighet men intressant var den. Vi fick fortsätta färden lika okunniga som innan.

Den senaste gömman i raden fanns vid gårdarna i Knutsgård. Vi visste att gömman inte fanns i den gamla stenmuren. Det kändes skönt att slippa leta där. Här fanns både de gamla gränsmarkeringarna i form av stenmurarna och nyare moderna stängsel.  Vi ska inte avslöja gömmans placering, men Katrin såg den och jag fick plocka upp den så hon kunde logga åt oss.

Ibland kan man behöva en GPS-hållare. Det fanns det här. Den utnyttjade jag medan vi loggade. Sen fortsatte vi vår runda genom att svänga söderut mot Tånnö. Där fanns ett antal ologgade gömmor som ville ha besök av oss.

Först tänkte vi fika. Det passade bra nere vid badplatsen, tänkte vi. Det var fler som tänkte så. En mamma och hennes två grabbar fanns redan på plats tillsammans med en hund. När vi pratade med henne säger hon att de var ute och geocachade tillsammans. Det visade sig att det var större delen av fam.Issal, som jag träffat förut när de var alldeles nya i leken.

Vi packade upp vårt gofika som bestod av semlor, drömtårta och lite dricka. Vi hade ingen varm dryck men det gick bra med kall. I skuggan var det kallt, men solen värmde faktiskt lite. Sen satt vi en stund där i solen och bara njöt.

Jag gick ner till stranden där grabbarna lekte. Där hängde inte istapparna utan de stod upp. De tunna grässtråna hade blivit omslutna av is och vuxit till tjocka spjut.

Grabbarna hade roligt där de lekte vid strandkanten. De kastade isblock som gled iväg på sjöisen. Solen sken och speglade sig i den blanka isen. Det var högt vattenstånd eller man kanske ska säga isstånd. Familjen gav sig iväg för att leta upp en gömma som de fått lite tips till av mina medcachare.

Vi skulle också ge oss av strax men först letade vi upp den nya gömman vid badplatsen, The lavantem. Det har ju funnits en där förut som blivit arkiverad därför att ägaren flyttat från platsen. Den nya gömman har en annan ägare och snart hade Katrin hittat den och loggat.

Vid den här badplatsen välkomnade de även "traditionellt byggda kvinnor" som Mma Ramotswe från Damernas Detektivbyrå skulle sagt, och inte bara trådsmala modeller. Skönt att det finns badplatser även för oss med volanger, som min vän Anna-Lena brukar uttrycka det.

En av gömmorna i Tånnö var en multi vid namn Tånnö. Två delsteg fanns det innan vi kunde räkna ut koordinaterna till slutgömman. På vägen kunde vi logga ett par andra gömmor.

Den första hade de andra redan loggat. Det var den som fam.Issal inte hade hittat, men när jag kom till Elcentralen och letade upp den så stod deras nick i listan. De hade hittat den till slut.

Vid nästa gömma, snabb cache, fanns en skylt om grannsamverkan. Vi samverkade i bilen och det gjorde även tånnöborna. Från alla håll kom det folk mot oss. De undrade säkert vilka vi var, men de hälsade på oss och vi hälsade tillbaka och log. Det visade sig att alla var på väg till postlådorna för att vittja dessa på dagens skörd av reklam och annat. Fredrik hittade gömman så vi andra kunde lugnt sitta kvar i bilen.

Vid hembygdsparken fanns ett av delstegen till multin men också en ny gömma som hette Liljekonvaljen #2. Jag hann aldrig leta upp Liljekonvaljen #1 innan stormen förstörde den. Men jag har varit här en försommardag och letat efter en numera arkiverad gömma. Då vadade jag fram genom ett hav av liljekonvaljer. Jag saknade den doften idag, men gömman hittades på samma ställe.

Här fanns också intressanta stenar att studera. Det fanns små gravkullar så vi förstod att det var en gammal bygd vi befann oss vid. Nu hade vi alla siffror vi behövde till multins slutgömma och kunde knappa in koo i GPS:erna. De verkade troliga och vi vände bilen åt det hållet.

Framme vid GZ hittade vi snart en intressant burk. Det var en trevlig konstruktion, men tyvärr hade den inte varit tät nog. Den nya loggremsan var alldeles blöt. Katrin lyckades i alla fall signera den. Det blir inga bilder från loggningen för att inte avslöja för mycket.

Jag hade en gömma kvar och den fanns nere vid båthamnen. De andra hade redan varit där, men de fick följa med dit i alla fall. På vägen ner mötte vi en man med hund och en yngling. Solen sken över Vidöstern när vi sakta rullade ner till hamnen.

Även här var det ett högt vattenstånd. Området var översvämmat och vattnet hade frusit till is som bildade en iskana. Jag fick hasa mig fram över det hala glasgolvet i värsta skatingstil. Framme vid gömman hittade jag något som stämde bra in på ledtråden, men jag tittade först inte så noga så jag höll på att missa den lilla burken. Men sen var det enkelt att logga även denna gömma.

Det var vackert här nere. Solen glittrade pch målade vassen i färg. Allt det gråa och vita får liv när solen tittar fram.

Vi strosade runt och fotograferade ett tag. Det kom en man som nog ville kolla vad vi gjorde där. Det verkar som om grannsamverkan fungerar bra i Tånnö, men de är alla trevliga och hälsar glatt på inkräktarna.

Lite kallt började det bli om öron och fingrar. Vi drog oss tillbaka till bilen och vände in mot stan. Jag skjutsade hem mina cachingvänner innan jag uträttade dagens handlaruppdrag. Lite blomjord och några nya blommor fick följa med hem.

Jag hade solen rakt framför mig när jag körde västerut. Det var tur att solglasögonen var med och att solen till slut sjönk ner bakom trädtopparna för det var jobbigt att köra rakt mot solskivan. Sista biten såg jag hur solen målade horisonten i guld och molnen i rosa. Det var så vackert och lite dramatiskt.

Hunden blev förstås glad när jag anlände till cachingbasen. Jag fixade lite mat till oss och sen satte jag mig för att logga dagens fynd. En del tycker nätloggningen är jobbig, men jag gillar att nätlogga. Då får man ju uppleva dagens äventyr en gång till. Sen när jag skriver och berättar här i bloggen, får jag återuppleva allt en tredje gång.

Medan jag sitter här vid datorn och skriver, plingar det till i mobilen. En av de nyare geocacharna i trakterna hade släppt sin första gömma, Under and Over. Hillerstorp är ju på någorlunda rimligt avstånd för en FTF-jakt så jag laddar snabbt över den nya cachen i min GPS och klär på mig för att dra iväg. Jag säger till maken att jag drar på en ny gömma. Öööh, jaha, hör jag från filten i soffan. Sen får Fabian rulla norrut via Forsheda, Fänestad, Åvall, High Chaparall upp till Hillerstorp. Någonstans längs vägen tjuter det till och en lampa tänds på instrumentpanelen. Jag skulle ha tankat på vägen hem från stan. Nåväl, bensinen räcker nog både dit och hem. Jag hittar den anvisade parkeringsplatsen och tar sedan en rask promenad mot gömman.

Ingen annan geocachare syns till, inte ens en Geely, så jag får leta själv. Jag förstår med en gång var den borde finnas, men det finns många ställen att leta på. Det tar en stund innan blicken faller på den lilla burken där den ligger.

När jag rullar ut loggremsan är den tom och därmed är även denna månads FTF säkrad. Det blev den 21:a månaden i rad. Sviten fortsätter alltså. Jag stoppar tillbaka burken och återvänder till bilen som får rulla hemåt. Jag mellanlandade bara på macken i Forsheda och fyllde upp tanken inför morgondagens äventyr. Då ska jag in till bilprovningen med båda bilarna, en i taget förstås. Sen har 1000sjöar aviserat ett cachesläpp. Det ska bli spännande att se vad han har hittat på den här gången.