Vi klarade kortet

Igår vaknade jag lite senare efter en till början sömnlös natt. Då kan man behöva sova lite längre. Maken hade åkt till jobbet, men sonen var hemma. Jag upptäckte att mina glasögon hade tappat en skruv och inte ville hålla ihop som de skulle. Då insåg jag att det nog fick bli en tur in till optikern. Samtidigt hörde Katrin av sig och undrade om jag ville ut en runda den här veckan. Det säger jag ju inte nej till om jag bara orkar. Efter lite konfererande kom vi fram till att denbästa dagen var den här som vi var inne i. Så sonen och jag tog med oss cachingväskan och vände GeoKian mot stan. Efter ett besök hos optikern och en lyckad lagning av glasögonen kunde vi plocka upp Katrin hemma på hennes gata och fara vidare med henne vid ratten.

Dagens mål var en ny serie gömmor i tånnötrakten utlagda av bluninja och snövit. Jag hade inte riktigt koll på dem när de kom eftersom jag inte bryr mig om att jaga FTF:er nu, men 1000sjöar uppmärksammade mig på dem när han ringde mig för att försöka få lite hjälp. Tyvärr kunde jag inte bistå FTF-jägarna men de klarade av uppdraget ändå.

Serien kallas Körkortsserien och innehåller fem gömmor. Vi gav oss på den första i serien som låg lite längre söderut än de andra, Körkortsserien 1: Syntestet. Eftersom vi börjat dagen med ett besök hos optikern borde det inte vara några problem att hitta denna tvåstegsmulti. Vi kom fram till steg ett och kunde snabbt luska ut de ya koordinaterna.

Vi var lite lata den här dagen så vi tog bilen så nära vi kunde. Den gräsbevuxna skogvägen gick bra att köra på. Sonen var den som lokaliserade burken först och Katrin fick logga den åt oss. Sen fick vi fortsätta en liten bit till innan vi kunde vända tillbaka till större vägar.

Resten av gömmorna var placerade längs vägen mellan Tånnö och Voxtorp. Här har vi åkt förut på våra turer. Även den första gömman vägar har vi kört tidigare så trakterna var inte helt obekanta. Körkortsserien 2: Riskettan var en traditionell cache. Vi parkerade på ett lämpligt ställe i närheten och promenerade fram till gömstället. Cacheägarna har tydligen en viss förkärlek för stenrösen vilken inte vi har. Här spanade Katrin och jag in gömman samtidigt men hon fick försöka locka fram väktaren som vakade över burken och logga gömman åt oss.

Här var det granskog med en hel del stenrösen och stenmurar som berättar om gamla tiders bruk av markerna. Det finns flera anledningar till att vi inte gillar gömmor i stenrösen. Dels kan det finnas läskiga invånare som ormar och dylikt. Dels är inte alla geocachare så varsamma med omgivningarna. Det händer att stenrösen plockas sönder och samman av dem som letar. Vi återställde i alla fall platsen i dess ursprungliga skick innan vi åkte vidare.

Den tredje gömman i serien, Körkortsserien 3: Risktvåan, var även den en multi. Den här hade tre steg dessutom. Multisar hör ju inte till mina favoriter. Jag har haft lite otur med sådana, men dessa båda var trevliga. Det var sonen som fick göra grovjobbet åt oss. Han hittade enkelt första delsteget som förde oss till en skreva. Där fick han ge sig ner och leta upp andra delsteget. Det klarade han galant.

Katrin var med och sökte av området medan jag stod kvar på vägen. Terrängen var lite väl jobbig för mina höfter och min rygg. Efteråt hade jag allt lite ont i vänstra höften, men jag kan ju vila hela dagen efter.

Slutgömman var inte så svår att hitta. Även här var det sonen som hade ögon på skaft. Därmed hade vi klarat av alla riskmomenten.

Nu var det dags för slutfasen. Först var vi tvungna att klara Körkortsserien 4: Teoriprovet. Det var en myst med ett antal tipsfrågor på hur man ska bete sig vid geocaching. Körkortet var ju ett körkort för geocaching så det var kunskap om detta man skulle bevisa att man hade. De felsta frågorna var enkla att besvara, men på någon fråga var det lätt att göra fel om man inte tänkte efter ordentligt. Givetvis gjorde vi fel till att börja med. Vi hamnade i helt fel terräng. Den stämde inte alls med den angivna. Därför insåg vi vårt misstag och kollade upp frågorna igen.

När vi rett ut frågetecknen, hittade vi en plats som stämde mycket bättre med hinten och terrängen, men gömman ville inte visa sig. Vi började bli lite trötta. Det var kanske därför det blev ett missförstånd i kommunikationen mellan oss. Det var det som orsakade svårigheterna. Till slut gade vi undanröjt även detta misstag och då kunde Katrin plocka fram den lilla burken utan problem.

Sen var det dags för finalen, Körkortsserien Final: Uppkörningen. I alla de andra gömmorna hade det funnits lappar med siffror att notera. Nu plockade vi fram dessa och placerade in dem i nya koords som förde oss till finalgömman. Det var sonen som var snabbast fram här med. Han hittade den ganska enkelt. Innan vi förstått att han funnit vad vi sökte, fortsatte vi att spana, men sen kunde vi tacka honom för hjälpen och logga den sista burken i serien.

I gömman fanns även ett DIY-paket för tillverkning av geokörkort. Detta var en mycket trevlig serier cacher på ett kul tema. Vi var väldigt nöjda med att ha klarat av alla fem gömorna i serien på en gång. Det hade vi kanske inte räknat med, men tack vare sonens medverkan så gick det ju ganska smidigt.

Nu var vi nöjda och glada över dagens resultat. Vi kunde återvända till staden med väl uträttat uppdrag. På slutet hade det kommit lite regnstänk, men vi klarade oss bra undan. Det var inte förrän vi kom tillbaka till Tånnö som det började regna på allvar. Det blåste ute på Vidöstern så att det gick vita gäss på den stålgrå sjön.

Trötta var vi också. Vi lämnade av Katrin hemma hos henne och åkte sedan raka vägen hem. Där hade maken anlänt från första jobbardagen efter semestern. Hungern hade också återvänt och vi kunde värma resterna av soppan som sonen lagat till oss innan vi åkte på vår geotur. Den smakade gott nu också. Idag får det bli vilodag. Men nya planer smids redan för nya geoturer. Det gäller att passa på när man har medhjälpare som ställer upp.