Gott slut - God början

Årets sista dag och inte många timmar kvar på det gamla året. Det har varit ett jobbigt år som jag helst vill lägga långt bakom mig. Men alla år har sina utmaningar. Jag kan se bakåt på alla jobbiga dagar, men jag kan också se att steg för steg så tog jag mig igenom svårigheterna och det gick framåt igen om än bara med styrfart. 

De senaste dagarna har jag inte orkat göra så mycket och ändå har jag gjort en del. Jag har varit lite förkyld och åkt på en urjobbig slemhosta. Som tur är har jag inte feber i alla fall. Cellgiftskapslarna ställer till det för magen som kommer i uppror. Så de senaste dagarna har jag fått göra uppehåll. Igår träffade jag läkaren igen vid sprutbesöket. Hon skrev ett nytt recept med en lägre dos som jag får hämta ut på måndag. De här medicinerna finns ju inte i lager på apoteket.

När jag inte vilat, har jag stickat på en ny top/väst eller läst lite roliga böcker. Hela det här året har det varit svårt att läsa med behållning. Men nu har jag redan läst ut två böcker efter jul. Den senaste var en mysdeckare i frikyrkomiljö. Den var kul och tänkvärd på samma gång. Det finns en fortsättning som jag ska ge mig på med en gång.

Den andra boken var Tomas Sjödins senaste, som jag önskade mig i julklapp. Han är alltid tänkvärd. Igår var han vinterpratare i radion. Jag lyssnade på programmet idag i efterhand och kände igen mycket av det han sa från boken. Hans program handlade om att se ljuset i mörkret. Det finns så mycket mörker i världen. Det är lätt att förskansa sig, men då kommer vi aldrig framåt. Det enda rätta att göra är att gå mot sina drömmar, mot det håll man vill komma, hur små steg vi än tar. Vi kommer inte närmare målet om vi inte börjar att gå.

Ungefär samma sak hörde jag på kvällens nyårsbön. Varje år har vi en ekumenisk samling i Forsheda. I år var det i Missionskyrkan och då var det kyrkoherden som predikade. Han talade också om att göra skillnad.

Efter bönen åkte jag hem till de andra som stannat hemma. Vi brukar ju ha ett eget litet nyårsfirande, maken, sonen och jag. Yngste sonen är i Stockholm, men den äldste är hemma hos far och mor. Kvällen brukar innehålla soffmys och en trerätters middag. En del kan man ju förbereda i god tid. På förmiddagen fixade jag till förrätten, Hummerpannacotta toppad med en asiatiskt kryddad skaldjurssallad.

Vi provade hummerpannacottan med ett vitlöksbröd och den smakade ändå rätt bra. Vi hade nog föredragit den som varm soppa. Receptet kan justeras lite för den var lite väl salt tyckte vi. Jag använde creme fraiche med saffran och tomat och några matskedar hummerfond, som värmdes på spisen. Trots att det inte stod i receptet tillsatte jag lite vatten. Annars hade den nog varit ännu saltare. För övrigt var det hackad dill och lite cayennepeppar också. Några gelatinblad fick smälta ned i den varma soppan innan jag blandade i hackade kräftstjärtar. Jag tog den billigare varianten i stället för att köpa dyr hummer. Sen fick pannacottan vila i kylskåpet.

Skaldjurssalladen bestod av resten av kräftstjärtarna och lite finstrimlad purjolök toppad  den med dressing med asiatiska smaker. Finhackad chili, lite riven ingefära och en vitlöksklyfta, en tesked honung och saft från en lime, lite fisksås och olja. Innan serveringen skedade jag salladen över pannacottan. Salladen var riktigt god. Den kan vi göra fler gånger. Det var första delen av kvällens supé.

När vi vilat en stund, hade förrätten sjunkit ner och då var det dags att sätta igång med varmrätten. I år hade vi valt oxfile´ black and white. Maken och sonen hade fått tag i en fin bit kött. Jag brynte den runtom och sedan fick den gå klart i ugnen tillsammans med klyftpotatis och champinjonhattar fyllda med vitlöks-och persiljesmör. Sonen blandade en god sallad åt oss. Rödvinssåsen och bearnaisesåsen var bara att värma. Dem köpte jag klara från Jensens Böfhus. Ibland kan man göra det enkelt för sig.

Maten serverades och det blev nästan tyst för alla njöt av det möra köttet. Det var nog det bästa vi har ätit på nyårsafton. Alla var riktigt nöjda med huvudrätten. Nu är det bara efterrätten kvar, men den kommer lite närmare tolvslaget.

Takko var inte så intresserad av att fira nyår. Han verkade mest uttråkad och sen lade han sig på soffan och sov. Det såg rätt skönt ut. Han var ute på en långpromenad med maken tidigare idag. Så motion har han fått i alla fall.

Det här året blev vi lite sena med desserten. Den fick vänta till efter tolvslaget. Men när vi lyssnat på Tennyson läst av Pernilla August, var det dags för glassbomben i portionsformat med tre smaker. Till denna bomb passade det bra med några skivor melon. Det blev en god avslutning på nyårssupén.

Vid tolvslaget kunde vi titta på grannarnas fyrverkeri. Tur att inte vår hund är skotträdd. Han låg kvar i soffan och sov. Bilden kommer dock från Malmö. Jag lånade den från syrran.

Då har vi överlevt ett år till. Vi kan se fram emot ett nytt år med nya utmaningar. Vi vet inte vad vi kommer att möta, men det blir säkert både goda och dåliga dagar, motgångar, medgångar och framgångar. Så gott nytt år, alla vänner!