Om att vänta

Att vänta kan vara svårt. Speciellt att vänta på sin tur. Det innebär att man släpper fram andra före. Jag funderade på detta igår när maken och jag backade ut från en parkeringsficka. Förr så stannade man och släppte ut den som börjat backa. Så är det inte längre. Nu pressar man sig förbi. Ibland verkar det till och med råda vänstertrafik på parkeringsplatserna. Likaså verkar tålamodet ha minskat hos alla som ska svänga ut på en väg eller en gata. Förr väntade man tills vägen var fri. Nu chansar man på att man hinner ut innan. Många gånger undviks krockarna tack vare att föraren efter snabbt bromsar in. Har vi verkligen så bråttom att vi inte hinner vänta ens några sekunder?

Egentligen kan vi det här med att köa. Om man kommer in på en offentlig toalett, behöver man inte ens stå på rad efter varandra. Vi vet i vilken ordning kön står. Man brukar säga att engelsmännen är bra på att köa. Om det finns två personer vid en busshållplats i England, börjar de bilda en kö. Vi svenskar är inte heller så dåliga på det här till skillnad från andra nationaliteter. Jag nämner inga speciella, man alla som varit på chartersemester vet vilka jag menar.

När jag var liten, fick alla barn vänta till sist. Så var det på kafferepen hemma i byn. Först fick damerna ta, sedan herrarna. Det fanns ett damrum och ett herrum. Till sist fick vi barn ta. Det kallades lilleturen. Så är det inte idag. Nu är det barnen som får ta först. Det kanske är enklast så för då håller de sig lugna. Vi vuxna har ju trots allt lättare att vänta på vår tur. Vi vet att till slut så får vi också. Men jag kan inte låta bli att reflektera över att vi missar en viktig lärdom här. Många barn idag har svårt att vänta på sin tur. Att det är så förstår man när man pratar med kollegorna som arbetar med barnen i förskoleklassen. Jag kan märka det själv i de klasser jag jobbar med, fyran och sexan. Jag menar inte att barn bara ska vara underdåniga och lydiga. Det finns de som behöver lära sig att ta för sig också. Barn har samma rättigheter som vi andra. men precis som vi alla har de också samma skyldigheter, nämligen att visa hänsyn och respekt. Till det hör att låta andra få komma fram och att kunna vänta på sin tur.

Ibland har vi så bråttom, med att förändra världen. Vi har inte tid att vänta. Men mycket här i livet tar tid. Just nu väntar vi på värmen och solen. Vi suckar varje morgon då vi vaknar till snö och minusgrader. Förändringar tar tid. Tankar tar tid, slog Bodil Jönsson fast. Utveckling tar tid. Evolution tar tid. Det håller säkert biologerna med om. Det är vi som har så bråttom, som inte hinner vänta. En som är verkligt bra på att vänta är Gud. Han har ett oändligt tålamod och ger oss hur många nya chanser som helst. Gud kan vänta på rätt tillfälle. Flera gånger står det i Bibeln "när tiden var inne". När vi ber, vill vi har svar direkt. Men Gud har ett annat tidsperspektiv. Han väntar på den rätta tiden att svara.

"När tiden var inne sände Gud sin son." (Gal 4:4)