fredag 12 juni 2009

Grinden

Nu är min stig tillfälligt avstängd med två grindar. Det brukar vara så några gånger varje sommar. Grannen har släppt in sina ungdjur på betesmarken som stigen passerar. Så nu får Takko och jag ta en annan väg när vi går våra promenader. Jag vet att det inte varar mer högst en vecka, men lite irriterande är det ändå.

Så kan det vara i livet också. Ibland stängs vissa vägar igen och man får ta en annan väg genom livet. Ibland tänker jag på vissa händelser i mitt liv, som gjorde att jag valde en annan riktning i livet. Var hade jag varit idag, om jag inte inte gjort det? Inte här i alla fall.

ibland tror jag att det är bra att man kommer till en grind. Då får man stanna upp och tänka till. Det är så lätt att bara gå på i samma riktning hela tiden utan att tänka. Livet löper på utan att vi reflekterar över vad vi håller på med. Då kan det vara skönt att stanna upp ett tag. Ibland tar jag en dag då jag gör ingenting. Jag bara är. Det blir som en retreat på egen hand. Efteråt kan jag ofta ta itu med saker på ett helt annat sätt och med en helt ny energi. Jag behövde stanna upp och ladda.
Grindar kan stoppa, men grindar är också öppningar. Det finns alltid något bakom dem. På andra sidan grinden finns en stig eller en väg eller en kanske trädgård. När vi kommer till grindar i livet, är det lätt att bara se den där grinden och inte det som finns bakom den. Vi ser svårigheterna och inte möjligheterna.

Det finns alltid olika möjligheter. Vi kan välja att gå tillbaka, ta en annan väg eller att ta oss förbi grinden på något sätt. Ibland kan man öppna den, ibland får man klättra. Det är inte alltid man orkar ta den kämpiga vägen. Hur vi än gör, så gör vi ett vägval. Det vägvalet får vi leva med resten av våra liv.
Jag gjorde ett av mina viktigaste val i livet när jag bara var tolv. Det var då jag gjorde ett medvetet val. Jag växte upp i ett kristet hem, gick i söndagsskolan och följde med mina föräldrar på möten. jag hade en barnatro. Men vid det tillfället insåg jag att jag måste välja själv. Jag valde att fortsätta som kristen. Genom åren som gått har jag gjort samma val många gånger. Jag väljer varje dag om jag vill fortsätta eller inte. Att tro handlar mer om att välja och pröva än att förstå och veta. Det kan verka osäkert och svårt, men det är som med alla svåra val. Det är det första steget som är det svåraste. Att våga kasta sig ut i det okända utan att veta om det bär, kan innebära att man landar i en öppen famn och det känns som om man kommit hem.
Foto: Inga M Johansson, Grinden, Taklöken blommar i tråget

2 kommentarer:

  1. Så vackert och tänkvärt skrivit... som alltid. Jag brukar ofta klättra över grindar - medan andra öppnar eller går genom den lilla öppningen som ibland finns vid sidan. ( Vägbommar...) Jag funderar på vad det beteendet egentligen säger om mig - jag tar den enklaste vägen - kliver över, ser mig inte för.... Och det är ju inte bra!
    Likadant är det i livet, jag vill göra så få val som möjligt.... tar det enkla.... fortsätter att vara lite "odräglig".... för d et är så jobbigt att försöka förändra.... ( Idag låter jag inte rolig.... usch... med det är en del av livet det också!) Ha det bra på lägret! Låter KUL!

    SvaraRadera
  2. Det är sant att stängda grindar får en att stanna upp, och se sig omkring med tanken, vart ska jag nu ta vägen?
    Det är egentligen alldeles för ofta som grinden är öppen, det tänker jag när jag läser dina ord. Vi bara vandrar på och har svårt att välja väg, den gången den råkar vara stängd. Vid val är det alltid något som väljs bort, och det tycker jag mig uppleva att ungdomar har svårt att göra. De vill ha både ock. Vi skulle träna dem ännu mer i skolan och via fritidsaktiviteter på att välja väg, själva.

    Ha de gott på lägret, och se till att de får träffa på någon stängd grind så de övar upp sig på valmöjligheter =)

    SvaraRadera