torsdag 6 augusti 2009

Vandra på gungfly

Ett av sommarens mål var att hinna gå den nya leden på Store Mosse. Vi brukar vandra på mossen några gånger om året. Idag var rätt dag för en mossvandring. Solen sken och svaga vindar fläktade då och då. Äldste sonen och jag packade ryggsäcken och gav oss iväg.

video

Gungflyleden heter den nya sträckningen. Den är en del av Kävsjön runt. Så nu slipper man gå den tråkiga grusvägen över Kittlakull, om man ska gå runt sjön. Det fans inga skyltar, men vi frågade på Naturum. Leden börjar där och går ut över Gungflyt. Spången är extra bred med tre plankor i stället för två. Den pålad ner till fast mark och det märktes. Det var inte det där gunget som kan bli om plankorna bara ligger på vegetationen. Vi hade bara gympaskor och blev ändå inte blöta. Det hade vi blivit om vi klivit bredvid för där var det blött. Vi har ett gungfly vid elljusspåret i Forsheda. Jag brukar ta med mina elever dit och hoppa i gungflyt. Det är en härlig känsla. Eleverna brukar tycka att det var det roligaste de har gjort.

Ibland kan hela livet kännas som ett gungfly. Det gungar under fötterna och vi vet inte var vi kan sätta ner dem. Under gungflyt finns fast mark, men det kan var djup dit ner. Då gäller det att inte stå still. Om man inte rör på sig hela tiden, sjunker man och stövlarna sugs fast. Då kan man behöva hjälp för att komma upp. I livets gungfly gäller det också att inte fastna och gräva ner sig. Vi behöver ständigt gå vidare, utvecklas och mogna. Ofta behöver vi hjälpa varandra, om vi fastnar. Det är svårt att själv komma ur ett destruktivt beteende. Då är det skönt att ha vänner som kan se vart vi är på väg och som kan hjälpa oss upp på den fasta marken. Som kristen kan jag alltid lita på Guds hjälp. "Han drog mig upp ur fördärvets grop, ur slam och dy. Han ställde mig på fast mark, mina steg gjorde han trygga." (Ps 40:3)

Vi såg en hel del spännande växter på mossen. Vitmossor, dvärgbjörk, vattenklöver, tuvull och många fler. Tranbären hade inte fått så mycket färg än. Några små sileshår såg vi också. Slåtterblommorna och fackelblomstren blommade. De påminner oss om den tid då man hade slåtter på mossen. Det finns många spännande växter på mossen. Djurlivet var det svårare att se. Mitt på dagen håller många sig borta. Insekter och spindlar kilade omkring eller surrade runt oss. Några fåglar såg vi också. Det fanns gott om ödlor i olika storlekar och färger.

När vi kom upp på fast mark ändrade naturen karaktär. Östra Rocknarna är sandrevlar som höjer sig över mossplanet. Där växte blåbär och lingon, kremlor och kantareller. Marken var torr och bevuxen av olika arter av lavar. Tallarna gav skugga. Det var skönt att gå i skugga ett tag för solen gassade. Vi stannade och fikade vid ett bord innan vi gick ett stycke på leden mot Svänö. Vi vände efter ett tag och gick tillbaka över gungflyt till Naturum. Där stannade vi och pratade ett tag med killen som är guide där. Ganska många turister hade sökt sig till Store Mosse idag. Det var tyskar, holländare, belgare, schweizare och danskar såg vi på bilarnas nummerplåtar. Men det var en hel del svenskar också. Store Mosse är ett annorlunda stycke svensk natur som fler borde ta sig tid att besöka. Inte minst för barn är det spännande att vandra där. Lederna är välskötta och informationen bra.

4 kommentarer:

  1. Fina bilder! Det måste ha tagit tid för er att gå och fota så mycket. Samtidigt som man får extra naturnjutning genom att se på naturen genom en kameralins...
    Vår söndagspromenadgrupp gick långa Store Mosseleden - för fyra- fem år sedan. Det var LÅNGT! Är Gungflyleden en led som går runt - eller går man fram och tillbaka.....? Låter mysigt med gunget - vi måste stanna till och testa när vi far förbi....

    SvaraRadera
  2. Ni gick nog hela Kävsjön runt 14 km. Den leden går mest i skogen och över odlingsmark. Det är roligare att gå ute på själva mossen. Gungflyleden är numera en del av den stora leden runt sjön. Man får gå tillbaka eller ställa en bil borta vid Östra Rockne och en vid Naturum. Den är betydligt roligare än den gamla sträckningen.

    Om man verkligen vill se mossen rekommenderar jag Lilla Lövörundan eller sträckan Kittlakull-Lövö. man kan också gå från Björnakullen till Lövö, men gå över mossen och inte genom skogen. En kortare sträcka är Svartgölsleden. Den är handikappanpassad.

    Hoppas ni någon gång kan gå någon av sträckorna. Det är fint på mossen även på hösten. Kanske en träff där?

    SvaraRadera
  3. Jag har aldrig gått på mossen, maken brukar ha det som önskan ibland, men kommer alltid något annat emellan. Men efter dina härliga bilder och ord måste det bli av att vi går där. Det är vackert på hösten också, antar jag? Hur lång tid tog ni på er för att gå den vandringen?

    SvaraRadera
  4. Vi var nog ute ett par timmar. Det är ju lättvandrat. Inga uppförsbackar på mossen. Spångat eller upptrampad stig. Vi hann ju fika också.

    SvaraRadera