Curling är melodin

Heja, blågult! OS-mössan i min version

Idag är jag trött. Inte så konstigt för jag satt ju uppe och tittade på den spännande curlingmatchen i OS. Det gick inte att gå och lägga sig innan upplösningen. Roligt att det blev guld i detta OS också. Curling är en av de få sporter som jag gillar att titta på och livar upp i slaskvädret. Fotboll och ishockey tycker jag är tråkigt, speciellt fotboll. Men curling är roligt. Allt kan hända. Ingen match är vunnen förrän sista stenen är spelad. Nattens finalmatch för damerna var verkligen gastkramande. Jag trodde inte att de skulle klara guldet, men det var härligt att se den gula stenen ligga kvar i boet efter Kanadas försök att slå bort de båda svenska stenarna. Det gick inte lika bra för herrarna, men de är ju inte lika rutinerade som damerna. Nu när det här är över får vi väl vänta fyra år tills nästa gång vi får se curling i TV. Tyvärr är det nästan bara under OS som man visar curling på TV. Annars finns det inte mycket att titta på. melodifestivalen är ingen höjdare för mig. Årets bidrag är inte så bra och artisterna ganska bleka. Har jag för höga krav?

För ett tag sedan pratades mycket om curlingföräldrar. Då menades det inte föräldrar till barn som spelade curling. Det handlade om att föräldrar sopade framför sina barn, att man servade dem med allt de önskade och lade allt tillrätta så att barnen inte behövde anstränga sig. Jag kan hålla med om att det "curlas" alltför mycket ibland. Om man nu ska jämföra barnuppfostran med curlingen så är sopandet viktigt. Det handlar inte bara om att hålla banan ren. Om man sopar rätt, kan man få stenen att "curla", dvs att skruva, och därigenom placera den på rätt ställe. Man kan få den att vika in bakom en annan sten där den ligger skyddad. Men det gäller för spelarna att veta när man ska sopa och när man ska låta bli. Det är nog likdant för föräldrarna. Det gäller att veta vad man vill uppnå med sopandet och när man ska låta bli. Våra barn måste själva komma fram till sin plats i livet, men vi kan underlätta genom att vara bra föräldrar som stöttar när det behövs men låter bli att pusha när det inte behövs.

Skylten för huvudled får illustrera mina tankar om curlingföräldrar och deras barn. Vi vill gärna att barnen ska följa huvudleden i livet. Men även de mindre vägarna kan leda fram till målet. Man måste bara veta vart man är på väg och ha en bra karta eller guide i livet.

Slaskiga spår efter hundar, katter och människor

Våren verkar göra sina första försök att övervinna vintern. Det är blött och slaskigt på alla vägar och stigar. Jag blir blöt om fötterna, när vi är ute på hundpromenaden, för mina kängor läcker. Dags att plocka fram gummistövlarna igen. Det är fuktigt i luften även om det inte regnar jämt. jag blev blöt i ansiktet i alla fall. Snön sjunker ihop och blir tung och blöt. Vid skogsbrynen ser man hur det riktigt ångar om marken. Vid kanalen hade de tjocka snötäcket fått ge sig på ett ställe. En liten pöl av öppet vatten skymtade fram, en förmak på vad som är på gång. Det befaras ju att vi ska får den värsta vårfloden någonsin. Med all snö som fallit verkar det rimligt att anta att vårfloden blir kraftig. Då lär vi inte kunna ta oss över kanalen på flera veckor. Vi får gå andra rundor tills allt vatten letat sig fram till Storån och så småningom runnit ut i Bolmen.

Markdimman stiger i skymningen

Kanalen börjar skymtar under all snö.

Man kan längta efter våren nu när sportlovet är förbi och det blir allt ljusare både på morgonen och när man kommer hem på eftermiddagen. I mitt köksfönster blommar de små minisanktpauliorna i blått och rosa. De får husera i våra gamla kaffekoppar eftersom vi inte dricker kaffe i koppar längre. Det blev fint med blommor i dem i stället. I det andra fönstret växer mina små chiliplantor. När man kan börja så och sätta sticklingar, då är det vår, i alla fall inne.

Vårfint i köksfönstret