söndag 12 september 2010

Oasen på Bergsgården

Höstlöven rodnar
Mitt i skogen ligger den - oasen där vi tillbringat helgen. Andra oaser hittar vi öknen, men för mig finns oasen i skogen.

Bergsgården
Vi har varit på församlingshelg med ett sjuttiotal andra från Forsheda Missionsförsamling. Alla åldrar var med. Vi åkte igår förmiddag och hamnade på Bergsgården i Åsenhöga där möttes vi av tonåringarna med ledare som börjat helgen en dag tidigare. Berggården är en riktig oas där man kan finna rastplats på livsresan. För er som inte känner till Bergsgården så är det dit tjernobylbarnen kommer när de är i Sverige. Tjernobylbarnens oas ligger bakom.

Björnbären mognar mot väggen
Helgen innebar både god mat och god gemenskap, lek och undervisning. Vi inkvarterade oss på olika rum och några i husvagnar. Sedan fanns det fika innan vi hade en samling med undervisning och samtal i grupper. Temat för samlingarna var Gudsbild. Vi fördjupade oss i olika gudsbilder som vi kan möta bland människor idag och frågade oss själva vilken gudsbild vi har. På eftermiddagen var det aktivitetspass och på kvällen andakt och nattvardsfirande. Idag mötes vi till gudstjänst. Några som inte kunde vara med igår mötte upp idag. Predikan fortsatte på temat Gudsbild. Nu handlade det om bibelns gudsbild. Nya testamentets gud är en god och kärleksfull gud, en generös och trofast gud som man kan lita på. Efter gudstjänsten fikade vi innan vi återvände hem igen.

Regnet vattnar astrarna
Vi har haft en trevlig helg tillsammans. Helgen har varit som en vilopaus på vandringen genom livet. Vi behöver stanna upp ibland och ta det lugnt, umgås med vänner och hämta ny inspiration. Det är också det församlingen är till för. Församlingen ska vara en oas där vi kan hämta ny kraft.

Solrosorna reser sig över alla
Det var en som blev glad när vi kom hem. Hunden har fått vara ensam hemma hela helgen. Svärfar har tittat till honom flera gånger och tagit ut honom på promenad men däremellan fick han vara ensam. Han brukar mest ligga i bädd och sova. Katterna blev också glada. De ville ha mat och bli klappade.

Vresrosorna har många stora nypon
Nu har hösten börjat på allvar. Löven byter färg från grönt till gult och rött. I helgen såg jag flera stora fågelsträck som satt kurs söderut. Naturen liksom lugnar ner sig efter sommarens intensiva växande. Även om jag tagit det ganska lugnt i sommaren, känns det skönt med hösten då livet lugnar sig. Alla är på sin plats i livet. Skolan har kommit igång. Pojkarna har landat där de ska vara. Nu rullar veckorna på i den vanliga lunken. Det är rätt skönt. Ibland får vi några välbehövliga avbrott i lunken, men sen vandrar vi vidare.
Näckrosorna i dammen blommar fortfarande
Imorgon är det vardag igen. Livet är inte alla dagar som gått. Livet är här och nu.

3 kommentarer:

  1. Så skönt att få komma till en oas allt emellanåt, det är precis det vi behöver. Vi stressar runt och vill vara på alla möjliga ställen och de anhöriga och vännerna vill man ju gärna träffa så mycket som möjligt. Det kostar också på för vårt egna liv att vara så alert jämt. Tur att man kan stopp upp lite och komma till eftertanke.
    Så härligt med en helg där alla kan vara med. Och om man dessutom får god mat serverad kan det bra vara toppen!!

    Ha nu en god vecka

    SvaraRadera
  2. Precis som Bodil säger, låter härligt att göra något tillsammans med vänner i olika åldrar. Att man dessutom får varva ner en smula, måste kännas vilsamt för både kropp och själ. Har funderat på att testa retreat ... men det har ännu bara blivit funderingar.

    SvaraRadera
  3. En retreat är verkligen vila, men det kan vara lite jobbigt första gången. Det tar tid att koma in i lugnet och tystnaden och börja lyssna på sig själv.

    SvaraRadera