Snögömslen

Världen är åter vit. Ordningen är återställd. Vintern är tillbaka. Den var väl aldrig riktigt borta men det kändes lite som vår under några dagar. Snön smälte och det blev slaskigt och halt. Sen frös det blöta och man höll på att bryta både armar och ben flera gånger. Helst ville man inte gå ut men hunden ville ju.

På skolans parkering kunde man åkt skridskor utan vidare. Man fick gå som på glas och då spände man sig och fick ont i ryggen. Det gällde att gasa lagom mycket när man sedan skulle starta hemfärden. Nu är isen täckt av snö som ger en falsk säkerhet för under snön är isen kvar lika glatt som tidigare. Igår kväll kom ett tunt lager av pudersnö. När vi vaknade i morse hade snölagret ökat till en decimeter fluffig snö. Nu är träden åter täckta med det vita fluffet. Det är så vackert igen. Jag tycker bättre om snö och lite kyla än blöt is och temperatur kring nollan. Det är ju bara januari trots allt.

Vintern behåller greppet

Snön döljer en hel del och man vet inte vad som finns under ytan. Jag har haft broddarna på stövlarna. Annars tar jag mig inte fram vid det här väglaget. Ändå halkar man till ibland och är nära att sätta en rova. Vi människor kan också vara bra på att dölja saker. Vi har hemligheter för varandra. Ibland blir någon avslöjad och man blir förvånad över vad som har dolts bakom masken. Framför allt är vi bra på att dölja våra känslor. Ibland tror jag att vi döljer dem för oss själva också. Vi förtränger dem. Men det går inte hur länge som helst. En dag måste de få komma fram. Vi mår aldrig bra att förtränga våra känslor. Det kan gå ut över vår kropp. Vi blir trötta och drabbas av krämpor. Jag tror på ärlighet och öppenhet. Det betyder inte att vi måste visa allt. Visst får vi ha hemligheter. Det viktigaste är vi kan leva med den person som finns bakom ytan. Om vi inte tycker om någon annan människa så behöver vi inte umgås med henne. Det är svårare om man inte tycker om den person som finns bakom den egna masken. Vi måste kunna leva med den person vi är.

Skolan i vinterskrud

Skolan har börjat igen och man kommer snabbt in i de vanliga rutinerna. En hel del förändringar blir det i alla fall. Vi har ny rektor och ny organisation. Vi tillhör numera Skolområde Väster. Vi delar rektor med 7-9- skolan i stället för de andra F-6-skolorna. Det innebär nya konferenstider och säkert en hel del nya rutiner. Men vi gör väl, som vanligt, vårt bästa. Vi är ju ett engagerat gäng som vill mycket och bryr sig om alla. Några nya medarbetare har vi också fått. Några ska plugga och behöver vikarie, någon slutade innan jul och ersätt av någon annan.

Eleverna satte glatt igång att jobba med engelska och matte. Femmorna fortsätter att jobba med decimaltal och fyrorna började med multiplikation. Jag följer inte matteboken slaviskt utan planerar undervisningen mer utifrån olika teman. I engelskan började fyrorna på ett tema om mat. Vi ska spela upp några frukostscener som de började öva på. Sexorna håller på att avsluta temat om musik. Några redovisar varje gång. Sedan ska vi jobba med ett tema om böcker. Vi ska läsa olika böcker på engelska. Det är roligt när de engagerar sig och gör bra arbeten.

Den här veckan har jag åkt hem på lunchrasterna och gått ut en runda med hunden. Det blir för lång tid för honom att vara ensam annars. Maken har varit i Halland och idag jobbade han. Men imorgon är han hemma om han inte blir blixtinkallad. Yngste sonen fyller 20 år idag. Jag ringde till honom ikväll. Det är svårt att fira när han är så långt borta. Vi får fira senare.