torsdag 18 augusti 2011

Där tiden står still

Tagels gård
 På en del platser står tiden stilla. Igår besökte jag en sådan plats. Det var dags att träffas i vårt lärargäng, som möts regelbundet sedan 25 år tillbaka. Vi började lite annorlunda. Ethels son och sonhustru bor på Tagels gård och sköter om den gamla herrgården. De håller också guidade visningar och vi bokade en sådan.
Gamla träd
Herrgården ligger mellan Rydaholm och Moheda vid sjön Rymmen. Vägen fram kantas av en lång allé av gamla träd. Det hade precis kommit en av dagens störtskurar, men när vi anlände sken solen på de gula byggnadena. Vi var väntade av Linna och ett annat gäng. Vi fick höra mycket om gårdens historia och om fröken Adelheid von Schmiterlöw, som var den sista ägarinnan. Den drivs nu av en stiftelse som ska stödja forskning inom skog- och jordbruk.
Den franska trädgården
 I alla rum stod möbler och andra saker kvar så som de stod på frökens tid. Här kan man verkligen säga att tiden stått stilla. Det var fantastiskt att få se en sådan miljö och höra historien bakom. Inne i huset glömde jag fotografera, men när vi kom ut tog vi en promenad i den franska trädgården. Då kom jag ihåg att kameran var med.
Underbar doft från...
 Där fanns många fina blommor, inte minst underbara höstflox i olika färger, som spred sin väldoft runt omkring. Det finns ett stort arkiv på herrgården och där har man kunnat få fram uppgifter om hur trädgården sett ut tidigare innan den förföll. Nu har de börjat restaurera den, men den ska få innehålla både gamla och nya växter. En ny paviljong har byggts där den gamla låg. Bipaviljongen fanns kvar fast utan bin.
...fantastiska höstflox i många färger
 Herrgården är inte öppen för allmänheten, men de ordnar visningar. Man kan hyra lokaler i ett annat hus för fester och andra samlingar. Men trädgården är alltid öppen och man kommer alltid in en mindre åttakantig mjölbod som fungerar som raststuga. Det finns fantastiska promenadstigar på markerna. Hit måste vi återvända någon gång och ta en promenad. Det finns dessutom en del geocacher i närområdet vet jag.
Var är sköldpaddorna?
 Efter visningen åkte vi hem till Gunilla som var kvällens värdinna. Det blev som vanligt en trevlig stund då vi åt god mat, berättade om sommarens upplevelser och skrapade våra trisslotter. Vi var riktigt hungriga när vi kom och den goda kycklingen smakade fantastiskt. Receptet var visst riktigt enkelt. Jag skriver ner det här så jag inte glömmer bort det. Man steker kycklingfiléer i en gryta, slår på grädde och cremefraiche, häller i en flaska teriyakisås, pressar i två vitlöksklyftor. Det ska dessutom enligt originalreceptet vara sambal oelek, men värdinnan hade ingen sådan kryddpasta hemma. Det smakade gott utan men får nog lite mer sting med. Till kycklingen fick vi ris och en sallad. Det verkar enkelt och sådana recept kan man aldrig få för många av.
Höstanemoner
Vårt gäng har blivit lite äldre. Det märktes på att bara två skulle jobba idag. En har blivit en pigg pensionär, en har gått ner på halvtid och jag är fortfarande sjukskriven. Vi kanske är äldre men vi är ett glatt gäng med många olika intressen. Förutom skolan är hundar en gemensam nämnare. 

Nu ser jag fram emot måndagen då det hemska gipset ska bort. Jag hoppas skadan har läkt som den ska. Sen får jag väl börja träna upp armen igen. Jag är sjukskrien även nästa vecka. Idag ringde jag till Lärarförsäkringar där jag har en olycksfallsförsäkring som gäller min fritid. Nu kan jag se fram emot en liten utbetalning som plåster på såren. Men idag tar jag det bara lugnt.

1 kommentar:

  1. Inte helt fel att vara lite extra ledig, det förstår jag på den målande utflyktsbeskrivningen. Förstår att det ska bli gott att ta av gipset. Hade bara sådant i två veckor, och tyckte det var riktigt besvärligt. Framförallt när man skulle duscha. Nä, då var en Hoffman mycket enklare.
    Sköt nu träningen riktigt bra, så ska du se att handleden blir ganska så återställd på någon månad. Helt återställd, det tar det nog ett år att bli, men man man behöver ju inte kunna göra alla vridningar och böjningar fullt ut för att klara vardagen.

    SvaraRadera