Gör om mig - inifrån

Humlan gillar den vilda kärleksörten

I söndags predikade jag i gudstjänsten på sommarhemmet i Fänestad. Här kommer mina tankar så som jag skrev ner dem för dem som vi läsa.

Som ni vet drabbades jag av en olycka för några veckor sedan. Jag halkade och bröt armen.  Det gjorde mig delvis handikappad. Det finns många saker jag inte kan göra för tillfället eller kan göra bara delvis eller med möda. Vissa saker saknar jag och längtar efter att kunna göra igen.

 Det finns många saker som kan göra att vi inte fungerar som vi brukar eller som vi borde: olyckor, sjukdomar, kriser av olika slag, som alla skadar oss på olika sätt. Det är ju inte alltid alla skador syns utanpå. Kriser drabbar inte bara oss som individer. De kan gälla hela familjer som vid sorg eller en olycka, hela samhällen eller länder som nu senast i Norge, eller hela församlingar. Vi är inte heller förskonats från detta. Vi har också fått gå igenom vårt trauma.

Ibland kan kriser och svårigheter bryta ner så att man inte kommer tillbaka, ibland leder de till att den som drabbats går styrkt ur dem. Det sägs att ett läkt brutet ben är som starkast just där brottet var. För att kunna läka måste man ju ibland stanna upp, ta det lugnt, vila. En del behandling och rehabilitering är inte smärtfri. Det kan göra ont att läka. Jag längtar efter att återfå min styrka, kunna göra vissa saker igen, röra mig obehindrat, skriva, sticka m.m. När vi är friska har vi många andra saker vi längtar efter. ”Den friske har 1000 önskningar, den sjuke har bara en.”

Jag tror att Gud tillåter olyckor och kriser att drabba oss för att få oss att fokusera på det som är viktigt. När allt bara rullar på, är det så lätt att fastna i småsaker. Vi gör små triviala ting till stora händelser. Men när vi drabbas, så kommer vi tillbaka till de viktiga frågorna i livet.

Paulus var med om mycket i sitt liv. Han mötte många svårigheter. Vi ska läsa text som han skrivit till församlingen i Rom:

 Rom 12

Förnyelse av våra tankar

Paulus visste precis hur det var att befinna sig i svårigheter. Han var ofta förföljd, blev pryglad och förtalad, fick sitta i fängelse. Men han lät aldrig svårigheterna ta över. När han satt i fängelset i Filippi, kunde han låtit de mörka tankarna komma, han kunde gett upp och blivit missmodig. Vad gjorde han i stället? Han sjöng lovsånger tillsammans med Silas, sin medarbetare. Vilken duett det måste ha varit! När han skriver detta har han stora planer. Först ska han bege sig från Grekland till Jerusalem för att överlämna en kärleksgåva till församlingen där som samlats i församlingarna i Grekland. Sedan tänker han resa till Rom och besöka församlingen som han aldrig har träffat. Men planerna slutar inte där. Han tänker dra vidare till Spanien. Vi vet inte om han kom till Spanien, men hans liv slutade ett antal år senare i Rom.

"Låt er förvandlas genom förnyelsen av era tankar.” Hur vi tänker betyder så mycket för hur våra liv blir. Våra tankar får näring av det vi tar in genom våra sinnen, det vi ser, hör, känner och upplever. Men vi kan faktiskt välja lite själva vad vi släpper in. Vi kan välja vad vi ser på TV, vi kan välja vad vi lyssnar till, vi behöver oftast inte utsätta oss för negativa miljöer, vi väljer dem eller så väljer vi bort dem.

Det är så lätt att släppa in de negativa tankarna i vårt huvud. Då ser vi bara alla hinder, alla svårigheter och inte de möjligheter som finns. För det finns alltid möjligheter. I vilken situation vi än är så finns det möjligheter. Om motsatsen till ordet problem är möjlighet, så måste väl motsatsen till problematisera vara möjlighetisera. Jag tror vi behöver ägna mer tid åt att möjlighetisera, åt att se vilka möjligheterna är, i stället för att problematisera, alltså fokusera på problemen vi upplever att vi har. Om man slår upp en tidning idag, så handlar det mesta om problem och väldigt lite om möjligheter.

Hurdana är vi själva? Hur fungerar vår församling? Ser vi bara problemen eller ser vi också möjligheterna? Möjligheterna är ju så mycket större än problemen därför att Gud är möjligheternas Gud. Gud ser möjligheter där ingen annan ser dem. Tänk bara på hur Gud använder ett antal ofruktsamma kvinnor som ingen förväntade sig skulle föda söner som blev framstående män i Guds rike, Sara fick Isak, Hanna blev mor till Samuel, Elisabeth födde Johannes Döparen. En anledning till att Gud kunde använda dem var nog att de inte gav upp hoppet. De litade på Gud.

Om vi återvänder till Rom 12, kan vi lägga märke till att det står: ”Låt er förvandlas genom förnyelsen av era tankar.” Ibland försöker vi pressa fram nya tankar, men det behöver vi inte. De kommer, när vi öppnar oss och litar på Gud, när vi tillåter Gud att förvandla oss. Anders-Petter Sjödin använder en bild för att förklara detta. Om vi vill bli solbrända, måste vi tillåta solen att komma åt vår hud. Vi kan inte skapa en äkta solbränna själva. Vi måste gå ut i solen. Förnyelsen av våra tankar kommer när vi tillåter Gud att förvandla oss.

”Gör om mig” brukar vara ett inslag i Go´kväll på TV. Någon har skrivit till programmet därför att personen vill ha en förändring av sin stil. Den förvandling som sker där är bara en yttre förvandling, men den skulle inte bli av om stylisterna får fria händer. Gud vill förvandla hela oss inifrån och ut. Han vill börja med våra tankar om vi släpper in honom. Våra tankar påverkas av det vi tar in, men de i sin tur påverkar det som vi ger ut. De påverkar våra känslor, våra attityder och våra ord och handlingar.

Vi ska nu läsa en annan text skriven av Paulus. Han skriver till en församling i nuvarande Turkiet som han inte har träffat. Den grundades av Epafras, en av hans medarbetare, kanske under den tid Paulus befann sig i Efesos. Han skickade då ur medarbetare att predika och grunda församlingar. Kolossai låg vid en handelsväg mellan öst och väst.

Kol 3:1-17.

Ord som kommer ur vår mun

Också här poängterar Paulus hur viktigt det är att tänka rätt. ”Tänk på det som finns där uppe, inte på det som finns på jorden.” Jag tror han menar att vi ska tänka på det som lyfter oss. Men han går också vidare och pekar på hur vi påverkar andra människor genom hur vi tänker och genom vad vi säger och gör.

Tidigare levde de kristna i Kolossai ett ogudaktigt liv påverkade av influenser från olika håll, olika religioner som kom med de handelskaravaner som drog förbi, men detta har de lämnat bakom sig. Nu uppmanas de av Paulus att även sluta att ljuga för varandra, att tala hårda ord, vara oförskämda och hånfulla mot andra människor. Det hör inte hemma i en kristen församling.

Våra ord kan påverka andra människor både negativt och positivt. Det är så lätt att prata på, orden flyger ur munnen på oss och vi tänker inte alltid på hur de kan uppfattas. Fast vi inte menar det kan vi såra människor och skada relationer för livet. Det finns de som kommer ihåg kränkande och sårande ord som uttalades för 50 år sedan och som kanske sitter kvar som en tagg i själen. Den som uttalade orden har glömt dem för länge sedan, men den som fick höra dem kommer ihåg.

 Men på samma sätt kan vi komma ihåg ett vänligt ord, en uppmuntran, som någon gav oss för länge sedan. Våra ord har verkligen betydelse. Därför tänker jag ofta, när jag hör någon uttala sig nedvärderande om någon annan, tänk om visste vad våra ord sätter igång. Det är så onödigt för ingen bli bättre av sådant tal, varken den som säger det eller den som får höra.

Paulus uppmanar oss att vara vänliga, överseende och förlåtande. Vi ska visa vår tacksamhet och det gör vi väl lättast genom att säga tack. I stället för otrevliga och hårda ord ska vi låta Kristi ord bo hos oss. Då behöver vi läsa och ta till oss hans ord i bibeln. Han uppmanar oss också att sjunga lovsånger. Lovsång är motsatsen till klagovisor och nidvisor. I lovsången lyfter vi inte bara upp Gud utan också oss själva.

Visa varandra kärlek

I båda texterna uppmanas vi att visa kärlek. Kärlek visas bäst i handling. Vi kan säga att vi älskar varandra hur många gånger som helst, men om vi inte visar det i handling blir vi inte trovärdiga.

Jag fick en bok av Lennart Millberg för ett tag sedan. Han ska ju resa till Kina. Boken är skriven av Eskil Albertsson och handlar församlingstillväxten i Kina. Lennart visste att jag har ett visst intresse av Kina. SAM har ju haft missionärer i ett område som heter Inre Mongoliet. Det är bl a dit Lennart ska resa tillsammans med Eskil. Under första halvan av 1900-talet verkade missionärerna där.

En av dem som reste ut var min moster. Jag tror hon kom dit 1948 så hon hann inte vara där särskilt länge innan maoisterna slängde ut alla utlänningar. Hon kom sedan till Japan och var missionär där i många år. Hon finns inte längre ibland oss, men min kusin spelade in hennes berättelse så vi kan lyssna på den. Hon berättade inte gärna om tiden i Kina och när man hör berättelsen kan man förstå det.

För mig var det väldigt intressant att läsa om den kristna församlingen i Kina idag. Ibland har vi genom åren fått höra att den utplånats och många kanske tänkte att missionärernas arbete var förgäves. Nu vet vi att det inte var sant. Även om alla kyrkor konfiskerades och de kristna varit förföljda så har den kristna församlingen i Kina inte knäckts. Den lever och växer.

När missionärerna under dramatiska omständigheter lämnade Inre Mongoliet, fanns ca 3500 kristna där. Idag finns ca 200 000 medlemmar i de registrerade församlingarna och kanske ännu fler som tillhör oregistrerade grupper. När man inte kunde samlas i kyrkorna samlades man i hemmen. På senare år har de fått tillbaka de kyrkor byggdes av missionärerna och som används till lagerlokaler, skolor eller polishus. Många av dem är idag för små och behöver byggas ut.

När man frågar dem om anledningen till att församlingarna i Kina växer hela tiden, så är det två svar man får. Det är dels det personliga vittnesbördet. De har ingen möjlighet att ordna stora kampanjer med berömda talare. Vissa perioder är det svårare att predika Guds ord, andra perioder lättar restriktionerna. Men alla kan berätta om sin tro för arbetskamrater och släktingar. De tar med sig ina vänner och bekanta till hemgrupperna där de möts av kärlek och en annan glädje än de möter i samhället. Det gör intryck och skapar en längtan att uppleva samma sak.

Detta utmanar givetvis oss. Hur är det med vårt personliga vittnesbörd? Hur ofta berättar vi om vår tro och vad Jesus betyder för oss? Jag måste erkänna att det här jag inte bra på. Här måste jag öva. Jag tror att de stora kampanjernas tid, då tusentals kom till tro, är förbi. Idag lyssnar man inte i gärna i storsamlingar, men man deltar gärna i mindre nätverk och personliga möten. Därför tror jag att gemenskapsgrupper och personliga möten människor emellan är det sätt som Gud använder idag. Där kan vi alla vara med och alla har en uppgift.

Den andra anledningen till församlingstillväxten i Kina är just det som Paulus skriver om: kärlek och tjänande. ”Visa varandra tillgivenhet och broderlig kärlek.” Anledningen till att inte församlingen dog ut var den kärlek missionärerna visade då de tog sig an människor i nöd. Än idag berättas det om hur de var villiga att offra allt t o m sina liv. Det finns många berättelser om hur missionärerna räddade de som ingen brydde sig om. En missionär kom cyklande förbi en folksamling. När han kom fram såg han en pojke som ramlat ner i en gödselränna. Ingen ville ens försöka rädda honom, men missionären kastar sig i och drar upp honom. De startade barnhem och sedan skolor för flickor som nyfödda kastats ut på sophögarna att dö därför att de var ovälkomna.

Missionärernas exempel inspirerar de kristna i Kina idag. En historia som jag fastnade för var den om kvinnan som hade en granne vars son var väldigt negativ och hätsk mot de kristna. Men när grannkvinnan blev sjuk, gick hon dit och erbjöd sonen att sköta om hans mamma när han jobbade, ge henne mat och besöka henne. Det förändrade hans inställning.

Hur gör vi? Bryr vi oss om våra grannar? Egentligen har vi utmärkt handbok i det Paulus skriver i Rom 12. Läs gärna det kapitlet under veckan som kommer och försök leva efter det. Men det är inte bara vi som enskilda kristna som kan visa Jesu kärlek. Vi kan också fråga oss hur vi som församling kan tjäna våra medmänniskor.

Avslutning:

Till sist, i Sagan om ringen finns de två hobbitarna Frodo och Sam. De har en viktig roll i denna stora berättelse. Vid ett dramatiskt tillfälle vänder sig Sam till Frodo och ställer frågan:” Jag undrar vilken sorts berättelse det är vi har hamnat i?” Han har förstås rätt i att de har hamnat i en berättelse, en story om 

kampen mellan det onda och det goda.

Men vi har också hamnat i en berättelse, Guds stora berättelse, som börjar på bibelns första sida ”I begynnelsen skapade Gud himmel och jord” och slutar på sista sidan, ”Nåd från herren Jesus åt alla.” Är vi beredda att ta vår plats i berättelsen? Är vi redo att låta Gud forma våra tankar, berätta om vår tro och visa Guds kärlek i våra handlingar för människor som vi möter?