lördag 1 oktober 2011

Spegelbilder

 En ny månad har inletts. Det är redan oktober. Denna första oktoberdag har varit varm och solig, en riktig brittsommardag. Vackra dagar måste man ut. Så jag packade ryggsäcken och drog åstad. Morgonen var slapp, men jag var ute en runda med hunden innan jag åkte. Jag ville nämligen inte ta med honom den här gången. Det hade kanske gått bra, men ibland är det lite knepigt att geocacha om man också ska ha koll på hunden. För geocaching skull ingå i dagens utflykt.
 Jag inledde övningarna vid Isabergs rastplats. Där hittade jag enkelt burken som var finurligt gömd. Sedan gick jag en stig längs vattnet så att jag kom bortåt älgparken. Där fanns stora skyltar som uppmanade mig att köpa biljett i receptionen. Om jag blev ertappad utan biljett, skulle jag få böta. Nu ville jag inte besöka älgparken. Jag ville bara hitta geocachen en bit ifrån. Järnbärarleden passerar också där förbi. Inte kan man väl behöva betala för att få gå på den. Alltså ingen entreavgift, men däremot en cache. Jag hittade den ganska enkelt, men den var rejält fuktig inuti. Loggboken gick inte att skriva på och pennan var också obrukbar. Jag donerade en zippåse, en papperlapp och en IKEA-penna. Sedan återvände jag samma väg.
 En av de vackraste platserna på dagens runda var Ettö naturreservat. Dit vill jag gärna återvända under andra årstider. Där är säkert vackert året runt. Vattnet var spegelblankt och träden i sina höstkläder speglade sig i det. Det fanns bänkar utplacerade som man kunde sätta sig på och beundra vyerna.
 Det var gott om vatten och jag funderade på om gympaskor var så praktiskt, men jag klarade mig torrskodd tillbaka efter att ha loggat cachen ute på udden. Förutom alla lövträd i höstskrud fanns där gott om stora enar. Enebackar är härliga platser.
 Ettö ligger alldeles söder om Isabergs golfbana. Jag passerade golfklubben på väg till nästa gömma. Den fanns vid Nissafors bruk. Jag körde över bron där vattnet forsade som aldrig förr. Ovanför var det lugnt, men så föll det över kanten och forsade vilt mellan stenarna. Jag gick en stig som förde mig längs stranden av Nissan. Där under träden fick man djungelkänsla. Det växte mossa på alla träd och ljuset silade ner mellan bladen i krontaket. Det luktade fuktigt och lite ruttet. Cachen lokaliserades och loggades och jag kunde fortsätta stigen upp på vägen en bit bort.
 Färden gick vidare norrut i nissadalen. Jag körde av nissastigen och in på en skogsväg. Jag kunde ha fortsatt ända fram till Nissan vid Hjulvsund, men jag parkerade och tog en liten promenad. Där var otroligt vackert nere vid vattnet. Jag hade aldrig hittat hit om jag inte geocachat. Många av dagens cacher var placerade på otroligt vackra ställen där jag kunde suttit och fikat länge medan jag beundrat utsikten.

Det fanns många fina gömmor i nissadalen. Dagens finaste gömma satt lite högt och jag önskar att jag hade vuxit 3 cm i stället för att ha krympt lika många cm. Jag lyckades efter vissa ansträngningar logga och sedan återplacera cachen. De andra var placerade på mer lättåtkomliga höjder.
 I somras gjorde hela familjen en utflykt till Öreryd. Då hittade jag sex geocacher i en serie. Idag hittade jag tre till i Örerydstrakten. Det började skymma när jag vände söderut igen. Jag körde in i Hestra och hittade en till innan jag körde hemåt. Solen gick ner bakom trädtopparna och månens skära kom fram. markdimman steg och på en del ställen var den tjock och skymde sikten. Den låg tät här i Rannäs och det var nära jag missat avfartsvägen hem. Hunden blev glad förstås när jag kom hem till honom. Vi gick en liten runda i dimman och kvällningen. Sedan lagade jag mat till os och maken som jobbat hela dagen och snart var på ingående. Det blev kyckling och ris, ett säkert kort men med ett recept jag lärt mig för inte så längesen. Gott var det i alla fall med mat.
Naturen speglar sig i den blanka vattenytan när vinden mojnat och allt lugnat ner sig. Vi kan också behöva spegla oss i något. Vi kan spegla oss i varandra. I en annan människa kan vi se spegelbilden av oss själva. Vi är trots allt ganska lika varandra. En annan spegel är för mig bibeln. I bibeln möter jag mig själv i berättelsen om många andra personer och inte minst i Jesus. Det är när vi lugnar ner oss, som vi kan uppfatta bilden av oss själva, hitta oss själva. Den där stillheten får jag ofta ute i naturen. Hemma får jag ta mig tid till stillhet och eftertanke. Men när jag gör det, upptäcker jag alltid nya saker om mig själv.

2 kommentarer:

  1. Du är energisk med geocaching =) Kul! Och vilka fina bilder du visar oss!
    Vi har varit och lämnat Moa i Oslo för ett tag, lägenhet har de, hon och en kompis, men nu är det jobb som gäller...hoppas de hittar något att jobba med. Lägenheten är så fin och passande för två flickor i 20-års åldern.
    Bra letat och hittat idag =)

    SvaraRadera
  2. Du kunde väl kommit hit på fika när du var så nära. Känner igen alla platserna, men de såg annorlunda ut i somras. Vid Ettö var det massor av mygg när vi var där.... Vid bruket så var det felkoordinater, riktigt ordentligt. Men visst är det fint med allt vatten. Ha en bra vecka. Jag ska föreslå lån av NTAlåda, när jag träffar kollegorna på studiedag i morgon. När är nästa utbildning?

    SvaraRadera