lördag 10 januari 2015

Ängarundan innan Egon


När lördagen grydde var det vitt igen därute. Det hindrade förstås inte Takko från att vilja ta en runda. Jag hade sovit gott och vi skulle snart åka till kyrkan för att städa kyrksalen.


Samma åker som jag fotade för några dagar sedan var nu nästan helt täckt av det vita fluffet som inom kort skulle övergå i blask. Det var plusgrader i luften så snön hade inte en chans att överleva.


Stormen Egon var i antågande, men på morgonen var det lugnt. Det hade nog blåst en del eftersom träden var vita på stammarna. Frukost och en kopp kaffe med dopp hann vi också med innan det var dags att åka. Det gällde att ladda inför dagen.

Sandhäll hade aviserat ett informellt event lite senare. Jag anade att cachesläpp var på gång. Dessutom hade jag sett att hon ändrat namnet på två av sina gömmor. De hade fått ett tillägg, Ängarundan #9 resp #10. Alltså borde det komma minst åtta nya gömmor. Det blev faktiskt ännu fler.


Maken åkte till kyrkan i sin bil och jag i min eftersom han skulle till stan efteråt och jag tänkte gå på Sandhälls fika. Vi dammsög i kyrksalen. Det var mycket kakasmulor i bänkarna. Jag tog hand om dem och maken fick ta golven.


Vid halv tolv hade Sandhäll aviserat att hon skulle stå vid stationen med fika till hugade geocachare. Jag begav mig dit men där fanns ingen annan på plats. Efter några minuter anlände 1000sjöar. Han bromsade in och berättade att cachesläppet hade kommit redan kl. 11. Det hörde jag aldrig, men dammsugarn kanske överröstade plinget. Han hade inte heller varit beredd på det så tidigt. Jag hoppade in i hans bil och kollade mobilen. Där fanns elva nya gömmor. Vi tog en i högen och begav oss dit. Vi trodde att det var Ängarundan #1 vi loggade, men senare skulle det visa sig att det var Ängarundan #13, den sista innan Ängarundan finalen! Nu spelade det inte någon större roll. Alla gömmor skulle ju besökas någon gång. Jag länkar bara till första och sista, resten får ni leta upp själva.


Efter första loggade burken, som givetvis blev en FTF, tog vi bilen runt till Dannäsvägen och ställde den där. Sen fortsatte vi till fots. Ängarundan är ingen bilrunda. Här kan man cykla eller gå. Vi använde apostlahästarna och stretade på i motvind och regn. Vägen går över ganska öppna fält men följer södra sidan av Storån. Här ringlar sig ån genom det flacka landskapet och har skapat meandrar och ävjor. Vi letade vidare bland gömmorna.


Bland gömmorna var sju vanliga traddar medan de andra var två mystar och två multisar. Vi löste snabbt en myst och den ena multin längs vägen men vi loggade inte finalerna direkt då de var lite längre fram på rundan. Detta ledde till att vi glömde logga mysten och fick återvända till den lite senare. Det regnade rätt bra så vi försökte skydda loggremsorna när vi loggade dem. Ibland hittade vi ett tak att stå under.


Vi blev blöta, men regnkläder och stövlar verkade hålla tätt. Värre var det för fingrarna i vätan och kylan. Det plaskade om skodonen när vi gick. Kameran fick imma på objektivet, men det var bara den gamla skräcken så det gjorde inte så mycket.


Det var rätt mycket vatten i ån och mer lär det bli när regnet och snön kommer med sina bidrag. Vi föll inte för frestelsen att gena utan gick runt alla kringelikrokar på ån. Om vi följt det raka strecket i GPS:en hade vi fått simma och det var inget lockande den här dagen. Gömmorna var ganska enkla att hitta.


Vi fördelade arbetet så att jag höll koll på informationen i mobilen och rabblade siffror som vi båda knappade in i våra apparater. På plats var det 1000sjöar som skötte loggningen, ibland loggade vi med våra alias, ibland med förkortningen F1. Jag noterade alla tider för FTF och ledtrådar i min lilla svarta bok, som ju längre dagen led blev allt blötare. Nu ligger den på tork här hemma liksom dagens outfit. Bilden lånade jag från 1000sjöars logg.


Det blev inte så många foton tagna i regnet. Längst bort åt värnamohållet går Ängarundan först över järnvägen och sedan över Storån. Sedan vänder den in mot samhället igen. Där fanns inga nya gömmor. Först passerade vi mitt eget TB-hotell, men vi gjorde ingen visit idag. Sedan passerade vi Sandhälls två gamla gömmor som numera ingår i rundan. Då var vi ute vid macken och därefter följde vi Storgatan till Vita huset. Där fanns nästa gömma som vi hittade utan problem. Dessutom loggade vi finalen till multin som började vid gångbron över ån.


Sandhäll väntade vid utsatt plats med lite värmande kaffe och energigivande pepparkakor och min favorit Kexchoklad. Det satt bra att få lite energipåfyllning från hennes bakluckefik inför sista delen av rundan. Jag lånar bilden av henne då jag alldeles glömde bort att fota vid pausen.


Bredvid bakluckefiket stod min Fabian parkerad. Nu fortsatte vi rundan med bil även om vi inte kom ända fram till gömmorna utan fick fortsätta att gå ibland. När vi loggat #12, upptäckte jag att vi glömt logga finalen på den ena mysten #4. Det var bara att ta bilen tillbaka till gångbron. Visserligen fick man inte köra sista biten, men idag fanns ingen som protesterade ute på rundan. Det var lite slirigt att vända bilen bara så jag behövde en knuff för att kunna backa upp på vägen igen. Sen fick vi gå tillbaka i våra egna spår en sträcka innan vi kunde logga även denna final.

Det saknades en ledtråd för oss. Först funderade jag på om den fanns i någon av de gamla gömmorna, men sen insåg jag att vi inte hade loggat den första i serien. Den hette Ämgarundan #1 och 2 och var en myst. Den hade vi missat. Vi tog oss snabbt till träbron där min medcachare har en gömma och attackerade mysten den vägen. Den löstes utan besvär och när den loggats hade 1000sjöar inte så långt till sin egen bil. Han tog sig dit och jag återvände till min. Vid ån blåste den nu lite kraftigare. Vindstötarna försökte blåsa ner mig i ån men jag klarade mig helskinnad till bilen. Det regnade inte längre men Egon närmade sig mer och mer. Nu var det dags att avsluta hela Ängarundan med den stora finalen.


Vi hade fått en del ledtrådar i vissa av de andra cacherna, men det fanns lite fler siffror att hämta vid grindarna till kyrkogården. Vi träffades där och lyckades hitta rätt grindar. Siffrorna vi samlat ihop använde vi sedan till att räkna ut nya koordinater. De förde oss till en plats inte så långt borta. Där fann vi ganska snart en liten behållare, men det var inte slutgömman. Vi blev uppmanade att leta lite mera och fick nya koordinater att knappa in. När jag gjorde det blev jag konfunderad. Det kunde inte stämma för då hade vi hamnat intill en av de andra gömmorna. Så nära får de inte ligga varandra. Jag ringde upp CO som också blev konfunderad. Sen lyckades hon ändå få fram de rätta slutsiffrorna till oss. Vi fick också ett tips på var vi kunde parkera. Det var nämligen en liten bit att gå till gömman. Vägen dit var blöt och nu klafsade det om fötterna i stövlarna. Framme vid finalgömman letade vi ett litet tag innan jag såg burken. Därmed var alla elva nya gömmor loggade. Ingen mer hugad loggare hade visat sig längs vägen så vi fick alla FTF:erna.

När jag kom hem lagade maken middag åt oss. Jag bytte om till torrare kläder och började nätlogga. Det blev lite pauser för mat och när jag var klar, var det skönt med en varm dusch. Nu ser jag att det faktiskt var några andra som vågat sig ut i spåret, men de tog visst bara tre drive-in-cacher. Nu viner Egon runt stugknuten och det känns skönt att sitta inne i värmen, trött men nöjd med dagens äventyr.

1 kommentar:

  1. Mycket vacker vinterbild, den första-översta. Även Gårdfarihandlaren är fin.

    SvaraRadera