Äntligen höst

Efter flera svettiga dagar kom äntligen hösten. Det blev lagom svalt att ge sig ut på promenad med hunden. Jag gillar ju inte när det är för varmt dvs över 25 grader. Det är väl därför jag gillar hösten mer än sommaren.

De varmaste dagarna var det stundom t o m  för varmt att sitta på verandan. Annars är det en bra plats. Fikat brukar smaka extra gott där.

Takko gillar också verandan. Fast ibland lägger han sig ute på gräset och solar. Nu ser han inte så bra men förr satt han och spanade mot grannarnas håll. Nu får han titta lite närmare och ändå missar han en del. Katterna kan smita förbi honom utan att han märker det.

Katterna gillar ju solen, men de gillar också små trånga utrymmen. Dessutom föredrar de höga viloplatser. Där har de ju bättre koll på omgivningarna. Det vill ju vi också ha. Ibland tappar man kontrollen och vet inte riktigt vad som kommer att hända. Lite så känns det nu inför nästa veckas behandling. Men man får lita på att det finns andra som vet och sen ta en dag i taget.

Igår blev det en liten geocachingrunda tillsammans med Katrin och Fredrik. Det gäller att ta vara på de tillfällen som ges. Detta kanske var sista rundan innan Linköping. Min sista gömma i serien Gårdarna runt sjön publicerades också igår. Den handlar om Schedingsnäs. Det känns bra att ha fått ut alla fyra innan jag åker. Min septembergömma är också klar och godkänd av reviewern. Den kommer i mitten av nästa vecka.

Vi parkerade på den lilla angivna parkeringsplatsen, gick över vägen och in på naturreservatets område. Här är det ganska lättgången terräng vilket passar mig bra.

Det fanns gott om tvillingtallar i skogsdungen. Undrar varför det finns så många just här. Vi såg spåren efter branden för några år sedan. De stora tallarna klarade sig bra. De lär visst bli starkare av att bli lite svedda. Det är ju så med oss människor också. Lite motgångar härdar och gör oss starkare.

Vi kom ut på stenblocksområdet. Här ser man verkligen vad den stora isen lämnat efter sig. Vi kikade runt lite vid nollan och plötsligt hade Fredrik hittat gömman. Det är 1000sjöars senaste som heter Milstolpe. 20160910 9/12. Det är 15 år sedan han registrerade sig på geocaching.com. Verkligen något att fira! Vi firade att vi hittade gömman.

GeoZack var förstås med och han gillade att bestiga berg. Det här stora klippblocket hade häftiga mönster. Många av de andra stenblocken var spruckna. Platsen är verkligen magisk. Det är inte konstigt att detta är en av mina favoritplatser som jag gärna återvänder till.

Vi hade fin utsikt mot kullen med utkiken. Där finns ju fler gömmor men de har vi redan hittat. Vi tog i stället samma väg tillbaka till bilen för att fortsätta resan mot andra burkar.

Bakom den parkerade bilen upptäckte vi att någon hade dumpat en hel massa flak med tomma jordgubbskartonger. De hade säkert legat där ett tag. Flaken avslöjade att de kom från Belgien. Vi förstod att här hade någon flyttat över jordgubbarna till andra kartonger som troligen var märkta som svenska. Detta är riktigt tråkigt att hitta. Inte nog med att de skräpat ned i naturen. De har också fuskat och lurat oss konsumenter.

Nästa gömma vi besökte fanns neråt Svanaholm. Här var jag när den kom i januari men då var jag inte så rörlig och hade inte med mig verktyg så att jag kunde få tag på loggboken. Jag fick avbryta och åka vidare.

Den här gången var vi ju fler som kunde hjälpas åt. Fredrik fick plocka fram burken. Katrin, som är den fingerfärdigaste av oss och som har mest tålamod med pilliga saker, fick försöka lirka fram nyckeln till låset. Efter en stund kontaktade jag en livlina som kunde bekräfta att vi var helt rätt ute. Medan vi pratade lyckades Katrin med uppdraget. Sen krävdes det bara lite handkraft för att få upp locket och kunna logga Första 2016 = GC300. 1/12. Det var förstås ännu en 1000sjöargömma.

Zack hade sina egna gömmor att leta efter. Han sprang runt på åkern och nosade. På betesvallen bredvid betade kreaturen. De var väldigt nyfikna på oss och mest på Zack. Han var också intresserad av dem.

Nästa gömma hette Boulder och fanns vid en stor sten. Här var det Katrin och Zack som hade ögonen med sig. På vägen mot gömman passerade vi en annan gömma som vi loggat för längesen. Röret satt kvar men gömman är arkiverad.

Zack kommer nog att bli riktigt duktig på att leta geocacher. Den här gången fick han träna på att nosa efter plast, men gömman var fint kamouflerad, en riktigt passade gömma för platsen.

Dagens sista gömma fanns nere vid Hamnen i Bökkullen. Vi körde förbi boulebanan där jag loggat en gömma för några år sedan. De andra försökte hitta den, men den verkade vara borta. Så vi fortsatte ner till småbåtshamnen vid Bolmens norra ände.

Än en gång fick Fredrik göra grovjobbet och vi andra tittade på. Vi loggade som Team Zack, som vi brukar. Det var ingen stor aktivitet i hamnen. De som fanns där verkade inte bry sig om vad vi gjorde. De kanske visste om gömman.

Zack var mer intresserad av vattnet. Han plaskade lite i vattenbrynet. Ett litet bad lockade nog. När vi ville åka hemåt, hade han andra planer. Han bara tittade på oss och stod kvar i vattnet.

När han fått fånga en liten boll några gånger, gick det sen bra att hoppa in i bilen igen. Nu började vi bli trötta och kvällen närmade sig. Så vi vände hemåt igen.

På åkrarna mellan Slättö och Åby hade ett stort antal tranor samlats. Vi både såg dem flyga och hörde dem redan tidigare i Svanaholm. De kanske samlades här för gemensam avfärd söderut.

Ibland var det ett gäng som tog en lite flygtur och sen landade dem på åkern. Här verkade de kunna hitta lite att äta. De laddade väl för resan.

Vi åkte hem och laddade efter resan. De satt fint med lite te och en macka efter dagens utflykt. Lite senare fixade jag till en pizza åt oss. Då hade kalmarsonen anlänt till Rannäs för att fira helg med föräldrarna.