Idag är det en vecka sedan jag blev inlagd på sjukhus. Jag mår lite bättre, men samtidigt håller mina värden på att sjunka precis som de ska. Idag är de så låga att jag är under isolering. Det betyder inte att jag inte får ta emot besökare, men bara några i taget och de får inte bära på smitta. Alla räknar med att jag kommer att få någon infektion, men det är dumt att få för många.
Eftersom jag haft svårt att behålla maten, fick jag under natten näring i droppform. Sen har jag klunkat i mig lite buljong utan problem och en isglass som efterrätt. Den var god för då slapp jag den torra och konstiga smaken i munnen ett tag. Vi får väl se vad det kan bli för något gott till kvällsmat.
Tiden går sakta både på natten och på dagtid. Det är tur att det finns lite fasta rutiner på ett sjukhus. Avbrotten för mat, kontroller och provtagning delar upp dagen i lite kortare pass. Det är bra. Annars brukar snuttifiering inte vara så bra, men här funkar det.
Dagens uppiggande besök stod Marita för, min väninna och f d kollega. Den glada pensionären hade ett ärende till staden och passade på att leta upp mig. Det var trevligt att prata bort en stund. Tack, Marita, för besöket och för tidningarna!
Det blåser lite utanför fönstret. Björkarna vajar. Solen sken tidigare men nu har molnen börjat samla ihop sig för att dölja den. Höstfärgerna skymtar bland buskar och träd. Jag får väl följa höstens gång här inifrån ett tag. Det händer inte så mycket. Några som promenerar förbi. Bilar som parkerar eller kör iväg. Igår studerade jag två skator och idag flög några kajor förbi.
Tack alla som skickat hälsningar på olika sätt! Det värmer. Ny rapport kommer när det finns något att berätta.
PS
Det blev risgrynsgröt till kvällsmat. Magen tackade och jag lyckades äta upp hela lilla portionen. Hoppas nu att magen är på bättringsvägen. Kram Inga
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar