Ta avsked och se framåt

Vissa dagar blir det inte mycket gjort. Den här dagen är en sådan dag. Jag är rätt trött och har mest vilat hela dagen. Det kanske inte är så konstigt då veckan varit ganska intensiv. Gårdagen var också lite påfrestande.

Vi var på begravningsgudsjänst för en god vän och granne. Det var en vacker begravning då vi tog farväl av en människa som betytt så mycket för så många. Det visade sig tydligt för kyrkan var fullsatt. Många ville vara med. Jag träffade flera gamla bekanta som jag inte sett på ett tag. Begravningar kan av många uppfattas som dystra och mörka, men det var den verkligen inte. Den var ljus och vacker och dessutom hoppfull. Vi för oss som har en kristen tro är inte döden slutet. Det finns ett hopp som sträcker sig bortom döden.

Det kommer nog alltid en viss utmattning efteråt. Vi påverkas av stämningen och det är mycket känslor involverade. Vi stannade inte kvar till minnesstunden. Det hade jag inte orkat med. Vi åkte hem och vilade en stund. Maken hade tagit ledigt hela dagen så vi hade inga tider att passa. Vi kunde laga mat och äta när vi blev hungriga. Sen stickade jag vidare på mina sockar. När jag inte orkar så mycket, fungerar det oftast att sticka lite i alla fall. Idag blev de klara.

Det blev inget eventsbesök idag. Ibland får man inse sina begränsningar och stanna hemma. Jag kan behöva ladda lite inför det som ska komma. Jag har fått en preliminär planering av behandlingsinsatserna. På måndag är det en vecka tills jag ska inställa mig på Hematologen i Linköping. Första dagen blir det nog mest provtagning och förberedelser, men nästa dag ska jag få cytostatika. Det är då mitt immunförsvar ska slås ut. Redan dagen efter ska jag sedan få tillbaka stamcellerna som skördades för ett tag sedan. Det är de som ska bygga upp ett nytt immunförsvar. Om allt går som det ska, får jag sen flytta över till Jönköping. Där ska jag vara ett antal veckor om inte helt isolerad så nästan.

Jag kan inte säga att jag ser fram emot behandlingen. Igår träffade jag en man som varit med om samma sak för två år sedan. Han bekräftade att det är en tuff behandling. Men är den nödvändig så är den. Nu gäller det att ta sig igen den och se framåt. Den kommande veckan ska jag mest tvätta och packa ner vad jag ska ha med mig. Jag måste ju ha något att göra när jag orkar.