Livskvalitet

Stensötan klarar att växa mellan stenarna i stenmuren

Imorgon ska vi jobba med vår kvalitetsredovisning. Det betyder att vi ska se om vi levt upp till de mål vi satt upp för vår verksamhet. I eftermiddags satt jag och förberedde dokumentet som vi ska jobba med. jag klippte och klistrade in målen så att vi lättare kan utvärdera imorgon. Det fick mig att fundera på vad kvalitet är. Vad är det som gör att vi upplever att något har större kvalitet än något annat?

Tillsammans är vi starkare

Ibland talar vi om livskvalitet. Vad är livskvalitet? När jag sökte på ordet hittade jag olika påståenden om livskvalitet. "Livskvalitet är det som ger ditt liv kvalitet." Kanske lite av en cirkeldefinition, men eftersom det handlar om upplevelser så kan det vara olika för var och en av oss. Vilket svar man får beror på vem man frågar.

Så här definierar man livskvalitet i Wikipedia: "Livskvalitet är den upplevda känslan av att leva ett gott liv, där man oftast avser andra faktorer än sådana av ekonomisk natur eller av överlevnadsnatur." Livskvalitet är alltså det som höjer oss över livets nödtorft. Ibland kallar vi det kanske livets guldkant.

Här finns det livskraft - väntar bara på vinden

Vad är det då som ger mitt liv kvalitet? Vad är livets guldkant för mig? Jag vet inte om jag helt håller med Wikipedia att det inte handlar om överlevnadsfaktorer. Det beror väl på vad man lägger i det begreppet. jag kopplar nog ihop det med våra grundläggande behov. Ett vet jag, det handlar inte om överflöd och lyx, men kanske om trygghet och kärlek, om ren luft och rent vatten, om mat och sömn, om hopp och tro. Man kanske kan uppleva livskvalitet utan att ha allt. Men det  måste finnas något som ger livet mening. 

Lika men ändå olika

Det som ger mitt liv kvalitet är också min kristna tro. Den ger mig en trygghet i livet och ett hopp om en framtid. I bibeln talas det om att leva i Guds välsignelse. Oftast är det inte de som har det gott ställt rent materiellt sett, som är välsignade. Man behöver inte vara rik och frisk för att vara välsignad. Det är den som litar på Gud, som är välsignad. Kanske är det samma sak som att ha livskvalitet. 

Tänk om man skulle kvalitetsredovisa sitt liv. Har jag uppnått det jag vill? Är jag på rätt väg? Det är en fråga som bara jag själv kan besvara och nyttig att ställa sig ibland. Det kanske finns saker i våra liv som vi behöver ta tag i och förändra. Vi blir ju aldrig färdiga. Vi kan alltid utvecklas. Så är det med alla verksamheter som ska kvalitetsredovisas också. De blir aldrig färdiga. Det finns alltid saker att förbättra, nya mål att sätta upp. Och kvalitetsredovisningen återkommer varje år. Och varje år suckar vi, när det är dags.

Lila drivor

Takko vadar i lila drivor av syrenblommor

Jag sitter och tittar ut genom fönstret över åkrarna nedanför trädgården. Snart kommer säkert kossorna att beta där, men är det bara rådjuren som leker och skuttar i det höga gräset. Nyss kom två stycken rödbruna rådjur som jagade varann tvärsöver åkern. Det ser så roligt ut. De har säkert kul. Åkern förändras ständigt. För några veckor sedan var det maskrosorna som bredde ut sig och målade fältet gult. Sedan kom maskrosbollarna som ulliga klot och fick åkern att lysa i vitt. Nu är det ängssyran som börjar färga åtminstone kanten mot trädgården i rött. Naturen förändras ständigt. Det gör vi också. Vi är inte riktigt samma människor som vi var igår.

Stigen är öppen igen

Nu är stigen öppen igen och vi kan ta oss ut till vägen mot skogen utan omväg. Grinden är öppnad. Det gäller bara att se upp för komockorna. Fast det var inte så många den här gången. Det har regnat så mycket den sista tiden att kanalen svämmat över. Så någon dag kunde vi inte ta oss över i vanliga skor. Vi fick vända. Men idag kunde vi gå den riktiga hundrundan utan problem.

Hundkäx i hagen

Vi passerade hagen där hundkäxen reser sig över gräset med sina skira blomflockar. Det är också vackert. De lyser vitt även i skymningen. Rönnarna och lingonen  blommar för fullt. Alla blommorna till midsommarbuketten börjar visa sig vid vägkanterna. Vi närmar oss årets längsta dagar.

Mormors glasögon vid vägkanten

Den här helgen har det verkligen blåst en hel del. Syrenerna tappade alla sina små blommor i blåsten. De hamnade som drivor under buskaget. Blomprakten går fort över. Men de rosa rhododendronbuskar som jag fick av syrran är översållade med stora blomklasar.

Rosa rhododendron

Vi hade ekumensik friluftsgudstjänst i parken idag. Jag trodde nästan att vi skulle flytta samlingen eftersom det blåste och var kallt. Men det regnade inte så gudstjänsten var faktiskt utomhus. Dagens texter handlade om när Jesus kallade lärjungar. Det var en bra predikan som uppmanade oss att komma och se själva. Det var ju så Jesus sa till lärjungarna när de frågade honom var han bodde. Som Dan sa så kunde han lika gärna ha berättat var han bodde. I stället bjöd han dem att följa med hem. Lärjungarna var nyfikna på vem Jesus var. De ville veta mer om honom. Johannes som pekade ut Jesus för dem kunde förstås ha berättat mer om honom. Men då hade de inte lärt känna vem han verkligen är. Det gör man bäst genom att umgås med den man vill lära känna inte genom andrahandsinformation. Det är så för oss också. Vi lär känna andra människor bäst genom att umgås med dem. Jesus lär vi känna genom att möta honom i ordet och bönen.

Ut i friheten

"Minirosor" hos hagtornen

Det har varit tyst på bloggen några dagar av flera orsaker. Dels har Internet krånglat på sena kvällar när jag brukar skriva. Ibland har jag bara kunnat läsa blogginlägg men inte kommentera. Ibland har jag inte kommit in på bloggen alls. Nu verkar det funka bättre i alla fall.

Flaggan hissas på skolgården

En annan orsak till tystnaden är att det varit mycket på jobbet den här veckan. I terminens slutspurt är det mycket som ska ske. När man kommer hem orkar man inte så mycket. Vi hade skolavslutning i kyrkan som vanligt i torsdags. Jag vet att man på många håll avstår från att gå till kyrkan. Det har inte vi gjort. Det var ett bra program i år. Stor variation med elever som sjöng eller spelade, dansade eller läste dikter. Vi lärare sjöng också. Det har vi gjort ibland även om det nu var flera år sedan. Vi sjöng "Det gåtfulla folket". Nytt för i år var att vi sa hejdå till alla utanför kyrkan och inte gick tillbaka till skolan efteråt. Vi träffades i stället innan i skolan och fikade tillsammans. Som traditionen bjuder samlades vi runt flaggstången för att hissa flaggan och sjunga nationalsången innan vi tågade till kyrkan. Vi sjöng också för alla som har sin födelsedag på sommarlovet. Efter avslutningen åt personalen smörgåstårta. Sen kunde vi kompa ut eftermiddagen. Det var skönt att åka hem.

Hela familjen gratulerar den nybakade studenten.

En tredje anledning till min tystnad är att sonen tagit studenten. Nu har alla som firat honom åkt hem och jag kan pusta ut. Alla förberedelser för firandet har krävt både tid och ork. För att inte tala om pengar. Det är mat som ska inhandlas och lagas, hus som ska städas och pyntas, presenter och blommor som ska fixas m.m. Det mesta är roligt men lite tröttande. Just nu värker mina fötter av allt springande och stående.

Sonen rusade ut från John Bauer-gymnasiet kl. 2 och möttes av familjen och andra släktingar som trängdes i regnet utanför skolan. Det har verkligen regnat de senaste dagarna. Tömde regnmätaren på 50 mm i torsdags. När jag tittade tidigare ikväll var den redan uppe i 25 mm till. Studenterna kom ut i alla fall, men vi stannade inte så länge. Vi hämtade några tårtor innan vi åkte hem och ägnade kvällen åt att fira, äta mat och ta emot ännu fler gratulanter. Tack alla som kom och firade sonen!

På efterrättsbordet serverades kaffe, tårta, glassmaränger och frukt.

Det var många som lämnade skolan idag. Ut i friheten, som prästen sa på vår skolavslutning. Vår präst har alltid något roligt och bra att säga och det är lika spännande varje gång när vi får lyssna till honom. Den här gången fick hela kyrkan göra vågen. Han ordnade en tävling mellan den högra och den vänstra sidan i kyrkan. Vår sida vann. Annars pratade han om befrielse. För många är nog sommarlovet en befrielse. Det kan väl även vi lärare känna ibland. Vi kommer ut i friheten som ystra kalvar på grönbete.

Ungdjur ute i det fria

Grannen har flyttat sina ungdjur till hagen där jag och hunden brukar passera på väg till skogen. Det begränsar ju vår frihet lite grann, men ungdjuren verkar trivas bland det gröna gräset och hundkäxen. De brukar inte vara där mycket mer än en vecka, så det får man stå ut med och ta en annan väg vid promenaderna. Snart kan vi återuppta vår vanliga runda. Fast då gäller det att undvika alla komockor på stigen.

En svensk sommarhelg

Så var den här helgen också slut. Vi har gjort lite av varje men mest ingenting. Det är också skönt ibland att bara vara. Mina hundpromenader måste jag förstås ta. De slipper jag inte ifrån. Men de är sköna och rensar ofta hjärnan. Jag går nästan alltid samma runda. Jag möter många människor som också tar en promenad. Ibland med hundar. De senaste veckorna har cyklisterna blivit fler. De stannar gärna och plockar liljekonvaljer. 


Just nu är det doftexplosioner i trädgården. Syrenerna doftar något enormt från sitt håll. På andra sidan gör konvaljerna allt för att bräcka dem. Det är en underbar tid. Jag har annars mest rensat ogräs. Den här våren har jag inte haft så mycket ork och lust som jag brukar. Därför har ogräset verkligen brett ut sig. Det tar alla chanser det får. Varmt och skönt var det. Fast jag är ingen vän av hettan.  20 grader räcker för mig. När ogräset fått bita i gräset, var det dags att plantera ut de fördrivna plantorna. Mina dahlior var riktigt stora och behövde komma ner i jorden i en rabatt. Astrar och lejongap också. 

Mitt pysselskåp

Mitt arbetsrum har också fått en rejäl ansiktslyftning den här helgen. Jag putsade fönster och skurade  golvet, bytte gardiner och matta, tvättade överdraget till fåtöljen. Maken och en god vän som cyklat ut till oss fick skruva ihop skåpet som ska bli mitt pysselskåp. Mer om det finns att läsa på min pysselblogg. Där kan ni se en bild på hela skåpet. Det kommer att bli fint när alla pysselattiraljer kommit på plats. 

Hunden gillar också fåtöljen

I eftermiddags satte jag mig en stund på verandan i min hängande stol med en korsordstidning i handen. Det är så skönt att sitta där och gunga lite. Hunden ligger bredvid och båda har full koll på omgivningarna. Syrenerna och konvaljerna doftar från varsitt håll. Jag reste mig för att hämta en sak. Sedan tänkte jag slå mig ner en stund igen. Plötsligt låg jag på golvet med gungan över mig. Det var kabinhaken i taket som brustit. Jag satte dit den förra året för jag tyckte det var så krångligt att haka upp gungan. Det var tydligen inte någon bra idé. Den var för klen förmodar jag.  Nu sitter gungan fast direkt i stången i taket. Jag fick träribban som håller alla trådar i gungan rätt i huvudet. Det gjorde rejält ont och orsakade en stor bula. Den ömmar fortfarande. 


Nationaldagen firade vi med att grilla. Alla andra verka ha inlett grillsäsongen för längesen. Vi har inte grillat utomhus förrän idag. Det var gott. Till efterrätt blev det jordgubbar, fast inte färska. Än så länge duger de frysta. Dessutom tål jag dem bättre än de färska. Annars blev det inte mycket firande. Jag planterade en svensk flagga i Garden Life.  

Svenska flaggan odlad av tulpaner

På Facebook har jag också hittat en applikation med dagens ord från Gud. Idag läste jag följande: 

On this day, God wants you to know...

... that sometimes it may feel too hard to do it alone. Sometimes it may seem like you can't figure it out by yourself. Sometimes will and strength and courage are not enough. Sometimes in your life you will need to call out for help. Call on God. God will be there.

Det stämmer precis in på mig. Ibland räcker inte orken, viljan och modet till. Då är det skönt att veta att Gud finns där bara en bön bort.

I skuggan under de stora

Sommarhimmel över eken

 Stora träd är otroligt vackra och majestätiska. Nu har så gott som alla de stora bjässarna slagit ut sin löv utom möjligen asken som kommer sist. Ekarnas löv är varmt gulgröna. Senare kommer de att anta samma enhetliga gröna färg som alla lövträden har när högsommaren är här. Det är vackert med lövskog och inte lite tungt som bara barrträd. I vår by är det ekarna som dominerar, men det finns många andra lövträd också.

I skuggan under en bok

 När jag kom hem idag, fick jag skjutsa sonen till Lagan på LAN. Då körde vi genom bokskogarna i närheten av Bolmen. Det är en lite speciell stämning i en bokskog. Nu har löven brett ut sig och skuggar marken som ett tak. Solljuset silas genom lövverket. Bokarna kan också bli stora och majestätiska. Jag gillar att gå i skuggan under de stora träden. De känns så beskyddande. Det är så det ska vara. De stora beskyddar de små. Men det är inte alltid det fungerar så i människornas värld.  

Maskrosängarna

 Kvällarna har varit underbara nu. Det är varmt och skönt tills myggen och knotten kommer. Det var bara hunden och jag hemma i kväll. Sonen var på LAN och maken var på Tonårs grillfest. Vi tog en promenad och åt lite kvällsmat medan vi njöt av utsikten. Maskrosängarna breder ut sig nedanför trädgården. De är vackra trots att de sprider sina hemska frön in i mina rabatter. Jag rensade ogräs igår och ska fortsätta i morgon. I trädgården börjar aklejorna och mina Allium att visa färg. De är också vackra på olika sätt.

Akleja

Allium

 Det var länge sedan vi hade After work-fika mina kollegor och jag. Idag var det i alla fall dags. Vi åkte till Café Herrestad och njöt av gott fika, gott prat och fin utsikt. På vägen utanför dundrade motorcyklarna förbi på väg mot High Chaparall. Det är väl Bikemeet i helgen. Kanske kan vi hinna med att ta en liten tur den här helgen. Annars är det städning och ogräsrensning som gäller.

Sovande urtidsdjur

Skolans igelkott

På torsdagar är jag rastvakt efter lunchen. När jag gick ut, kom min kollega som jag avlöste och sa att eleverna hade hittat två igelkottar i nyponbuskarna. Vi har en stor skolgård att vakta på. man kan inte vara precis överallt. Efter ett tag gick jag bort till tjejerna som lekte hästhoppning i närheten av buskaget. De visade mig var en igelkottarna fanns. Den andre hade nog försvunnit. Men den här låg och sov under buskarna. En av eleverna kunde klappa den utan att den vaknade. Vilket fantastiskt litet djur det är. Tänk att igelkottar har funnits på jorden långt innan vi människor kom. De har överlevt många katastrofer. Jag hoppas att våra skolkottar också ska överleva i vår konstiga värld.

Nu räknar vi ned och jobbar klart i skolan. Om en vecka är det skolavslutning och om två går jag på semester. Det här läsåret är snart slut, men vi börjar ju redan planera för nästa. idag hittade jag en bunt med scheman i mitt fack. Det är dags att lägga scheman vilket brukar ta lite tid innan alla pusselbitar fallit på plats. Det är inte alltid så lätt att få till det. Alla har sina önskemål och alla kan inte få som de vill. Jag hoppas bara att jag får ett bättre schema på måndagar nästa år. i år har jag knappt hunnit gå på toa mellan alla lektioner.

Vi har mycket att se fram emot till hösten. Vi ska sätta igång med vårt matteprojekt och förhoppningsvis få vara med om många spännande saker. Samtidigt ska vi implementera de nya kursplanerna. Vi hoppas bara att inte någon kommer på något mer som vi ska genomföra med kort varsel. Två stora fortbildningssatsningar samtidigt räcker.

Jag tycker att det är ganska spännande med nya kursplaner. Vi har ju fått vara med på ett hörn och följa processen eftersom förslagen funnits tillgängliga på Skolverkets hemsida. Vi ska slippa två olika sorters mål och bara ha mål att sträva mot. Jag har varit med om några läroplaner och kursplaner. Varje gång vi har bytt har vi fått sitta och "bryta ner" målen. Jag avskyr det uttrycket "att bryta ner". Jag tycker inte det behövs. Målen ska vara så tydliga att man inte behöver förklara dem. jag håller med Anne-Marie Körling som skriver på sin blogg: "Bryta ned eller bygga upp! Jag tror inte vi behöver bryta ned målen i kursplanen utan hellre dagligdags bygga upp dem." Hon skriver ofta bra och tänkvärda saker om skolan. jag gillar också hennes ord: "Jag har en plan! En läroplan!" 


Ibland hör man lärare som pratar om att man måste bryta ner eleverna för att sedan bygga upp dem. Oftast handlar det om elever som är ganska så besvärliga. Jag har alltid avskytt det uttrycket och det synsättet. Jag tror fortfarande att det finns något gott och positivt hos alla människor som vi kan bygga vidare på. Vår uppgift är inte att nollställa eleverna och sedan programmera om dem. Det är kränkande. Vår uppgift är att hjälpa dem att utvecklas så bra som möjligt. Det kan man inte göra om man knäcker dem. Vi måste alltid utgå från det eleven har med sig. Man kan inte utveckla något som inte finns.  


Igår skrev jag en svår kunskapsprofil i matematik. Det var så mycket av det som prövades i nationella proven som eleven inte kunde. Men det fanns några små aningar av kunskap. Då tänkte jag att det är de måste utgå från. Vi måste använda elevens starka sidor för att utveckla de svagare områden. Det är så lätt att bara se det negativa och så missar man det positiva som faktiskt finns.


Det kan vara svårt att se in i en annan människa och försöka hitta den människans kvaliteter. Det var det Jesus var så bra på. Han kunde se bakom ytan, när han mötte människor. Han såg deras längtan, deras ärlighet. Men kan såg också det som var mindre bra, det dolda, förljugna. Det lyfte han fram i ljuset och avslöjade. Ändå kränkte han aldrig någon. Det är väl så vi också ska göra. 

För övrigt var vi i stan idag. Sonen behövde komplettera studentmunderingen och ansa till håret. Undrar om han blir igenkänd. Det blev en viss skillnad. Men nu är de detaljerna fixade. Därefter blev det trädgårdsarbete i det fina vädret. Det ska visst hålla i sig över helgen. Det ser jag fram emot. Sommaren är här.

Underbart!

Syrenerna doftar underbart

Sommaren är äntligen här. Vad vi har längtat. Jag har varit ute hela dagen och är så där skönt trött efter en hel dag ute i solen.

Hela skolan har varit ute idag. Det var den traditionella brännbollsdagen. Vi spelade brännboll på fyra olika planer, två för de yngre och två för de äldre, 16 lag totalt. Segrarna på de båda planerna mötte sedan varandra i en final. Det segrande laget bland de äldre fick därefter möta lärarlaget. Eleverna vann i år igen. Vi kämpade tappert, men det gick inte i år heller. Det var länge sedan lärarlaget vann. Kan det bero på att vi blivit för gamla och tunga i gumpen?

Klematis

Onsdagar jobbar jag till halv fem. Jag hade fullt upp med att sortera kunskapsprofiler och skriftliga omdömen i kuvert. Äntligen är jag klar med det hemska pappersarbetet. Det blir bara mer och mer administration och mindre och mindre tid för undervisning.

Det var riktigt varmt när jag kom hem. Jag tog hunden med mig på en skogspromenad. Sedan satte jag mig ute med en kopp te och tittade på dammen. Det blommar mitt i ogräset i rabatterna runtom dammen. Snart kommer jag hit på min ogräsrensarturné. Jag klarade av en annan rabatt idag på andra sidan huset. På slutet var insekterna irriterande. Men man får stå ut om man vill ha fina rabatter. Nu är jag inte så petnoga. Jag tar det värsta så att blommorna får plats.

De svarta tulpanerna är också underbara

Syrenerna blommar och doftar rent bedövande. Jag kände doften redan för två kvällar sedan, men då hade de inte slagit ut ordentligt. Nu blir man riktigt omtöcknad när man går nära buskaget. Jag tycker att alla träd och buskar blommar alldeles otroligt i år. Underbart! som Kalle Moraeus sjunger. Underbart! Jag gillar den låten.



Barn är också underbara. Min kollega berättade om en lektion i religionskunskap hon hade nyligen. Eleverna skulle dramatisera påskdagens morgon. Två killar var änglarna vid Jesu grav. Några av flickorna var kvinnorna som kom till graven. "Stenen är borta! Graven är tom" sa de. Då sa en av änglarna: "Söker ni Jesus? Han är inte här. han är uppstoppad." Det är inte lätt med alla konstiga ord. Det var inte heller lätt att hålla sig för skratt. Vi skrattade i alla fall hjärtligt på personalrummet. De rätta orden skulle varit: "Han är uppstånden!" Det är också underbart!

Om några dagar kommer äldste sonen hem och blir hemma en vecka ungefär. Han stannar över brorsans studentfirande. Vad bra att han kommer några dagar innan. Då kan han få hjälpa till med förberedelserna. Sen återvänder han till Malmö och Lund. Projektet med bakterieodlingen börjar arta sig. Äntligen har de fått lite resultat. Därför förlänger han projektet över sommaren. Det betyder att han inte kommer hem så mycket i sommar. Vi får väl hälsa på honom i stället.