onsdag 26 augusti 2009

Fotnoter

Igår fick jag äntligen besked. Det låg ett brev i postlådan. Jag har väntat ett tag på det även om jag inte sett fram emot det. Nästa onsdag kommer jag att placeras på operationsbordet. Läkaren ska fixa till min Hallux valgus, ja, den där knölen vid högra stortån som värker hela tiden. Jag vet att det kommer att göra ont efteråt. Det gjorde det förra gången när de fixade min vänsterfot för snart 35 år sedan. Men när allt väl hade läkt, tog smärtan slut och värken var borta. Det är det jag ser fram emot nu också. Fast 6 veckor på kryckor är ingen höjdare.


Mest av allt kommer jag nog att sakna promenaderna med hunden, mina älskade skogspromenader. Det gäller att njuta den här sista veckan. Jag får ladda upp med några bokhögar och krysstidningar. Jag läste inte lika mycket i sommar som jag brukar. Hoppas att TV-utbudet blir lite bättre än det varit i sommar. Och sen har jag ju bloggen.


Det är mycket som ska ordnas inför en längre sjukskrivning. Chefen måste få veta, så att hon kan ordna vikarie. Kollegorna och eleverna behöver underrättas. Sedan måste jag ju planera för min vikarie så att han eller hon vet vad eleverna ska syssla med. Det går ju an att planera åt vikarien vid en planerad ledighet. Det är värre vid akut sjukdom. Egentligen tycker jag att vi borde ha betalt för den tid som vi ofta får lägga ner på planering och efterarbete trots att vi är sjuka. De ringer och undrar och trots att man knappt kan stå på benen försöker man för elevernas skull svara. Dessutom tar vikarierna ju oftast bara själva lektionerna och övrig tid med eleverna. Har man otur har vikarien inte rättat en enda mattebok eller läxa. Många gånger får man ingen vikarie utan kollegorna får jobba dubbelt. Jag hoppas chefen hittar en bra vikarie för mig. Då behöver man inte ha dåligt samvete för att man är borta.


När maken kom hem i eftermiddag, frågade han om jag ville åka till Anderstorp och äta våfflor. Varför inte, sa jag. Vi äntrade motorcykeln och gav oss av. Vem vet, det kanske blir en av de sista turerna för säsongen för mig. Våffelkvällen i Anderstorps Missionskyrka var välbesökt. Det var makens f d jobbarkompis och hans bluesband som underhöll. Det lät riktigt bra och vi träffade flera vänner som vi inte sett på hela sommaren. Det var en riktigt skön motorcykeltur hem i den ljumma augustikvällen. Vi kunde ha åkt en längre sträcka men jobbet väntar imorgon. Det börjar bli mörkt på kvällarna. Det är tur att det finns lyktor på bilar och motorcyklar.


Lyktor kan vara så olika. En lykta kan fungera som en strålkastare som lyser upp stigen en lång bit framför oss. En annan lykta är mest till för att ge en mysig stämning. När vi åker på läger eller hajker med scouterna, brukar vi ha med oss fotogenlyktor. De är mysiga att hänga upp när det börjar mörkna. De är också bra att ha när man ska gå på toa innan man kryper ner i sovsäcken. De lyser inte så långt men man ser ett steg i taget. jag tror att det är en sådan lykta som det står om i Psaltaren: "Ditt ord är en lykta för min fot, ett ljus på min stig." (Ps 119:105) Vi vill ofta veta vads om ska hända i våra liv långt i förväg. Vi planerar ibland för en lång tid framåt. Men ingen av oss kan se särskilt långt. När som helst kan det dyka upp något nytt på livets stig som förändrar våra planer. Jag tror att det är så som det ska vara. Jag vill inte veta i förväg vad som kommer att hända mig. Livet blir mer spännande om jag inget vet. Dessutom tror jag att Gud avslöjar för oss så mycket som vi klarar av att veta. Ibland kan svårigheterna kännas oöverstigliga och livets stig blir nattsvart, men på något sätt tar vi oss igenom. Ljuset finns där och lyser oss en liten bit i taget.

7 kommentarer:

  1. Det blir till att ha en öm tå, förlåt, fot. Skall tänka på dig.
    Kan hälsa från Mellisarna som var och vaccinerades för andra gången i går. De sköter sig grabbarna. Det känns så skönt att dom finns här.

    SvaraRadera
  2. Har du gjort en voki?!Kul!Trevligt! Jag har en på mina allra första sidor, då jag inte visst hur jag skulle få till en som hamnade i gadget-marginalen. Att göra en voki var ett av entimmes-seminarierna i Nederländerna, på e-twinningseminariet i februari.
    Hoppas att de duktiga ( tror jag, "svärsonen" är ju en i teamet)Värnamo-ortopederna kan fixa till foten. Eller du kanske inte alls ska dit - utan till något privat sjukhus. Det finns ett i Halmstad som ska vara bra...
    Om du inte har ont - så kan du njuta mycket i ditt nya kök, under sjukskrivningsperioden. Läsa böcker - BLOGGA - fast visst, sex kryckveckor kan bli LÅNGA. Men dåligt samvete för att du är sjukskriven - det behöver du ju inte ha.

    SvaraRadera
  3. Vokin var kul att fixa till. Inte så svårt heller. Det kanske är svärsonen som ska operera mig. Martin heter han som ska göra det.

    SvaraRadera
  4. Jajamensann, visst är det han. En jättegullig kille, som kommer att ta väl hand om dej.

    SvaraRadera
  5. Kul att det är han. Han var jättetrevlig.

    SvaraRadera
  6. Lycka till med operationen, och gör som Anna-Lena skriver njut av ditt kök och blogga mycket.

    SLustigt sammanträffande att det är svärsonen som ska operera dig =)

    Lycktor är nödvändigt att ha tillgängligt om strömmen går, vilket den gör här då och då.
    Det ger ett trivsamt ljus som man även kan njuta av bara för mysets skull.

    Ha en fin fredag och en härlig helg/ Bodil

    SvaraRadera
  7. Kollade med Martin idag - jo, då han ska operara din Hallux Valgus.(Det kanske är sekretess, men han är ju inte så knäpp att han skulle förneka, när jag/Johanna ställer frågan)
    Det kommer att göra ONT efteråt - berättade han. Men du VET ju redan. Har aldrig tidigare funderat på det, men jag känner också av Hallux Valgus på högerfoten - ibland när jag promenerar Har aldrig funderat på den där knölen innan - men nu plötsligt, så har det ett namn....

    SvaraRadera