söndag 23 augusti 2009

Hyllning till skogen

Jag älskar skogen. Jag älskar att gå i vår skog. Det är så vackert. Det doftar underbart friskt av mossa och gröna blad. Vinden susar i kronorna, det knakar i stammarna och prasslar bland löven. Skogsduvorna kuttrar. Korparna kraxar varnande. Spillkråkorna flyger i sin bergochdalbaneflykt under högljutt klyande. Tjädern skrämmer oss med sitt plötsliga flaxande. Jag tror inte att jag numera skulle klara av att bo i en stad eller på en slätt utan träd.


Varje morgon försöker jag att ta med hunden ut på en promenad till skogen innan frukost. De dagar vi är lediga som idag kan det bli en längre tur. När jag jobbar eller om det regnar blir turen lite kortare. Idag liksom igår var det en underbar dag för strövtåg. Vi var ute en timme på morgonen och två på eftermiddagen. På morgonen kan dimman ligga lågt i svackorna. Daggen får alla spindelnät att framträda. Senare på dagen glittrar solen i vattenpölarna. Den skimrar mellan grenarna som kastar sina skuggor på marken. Det fanns så mycket att titta på, så många intryck att ta in, så många fotomotiv att föreviga. Hela sommaren har jag fotograferat i skogen. Idag var jag bara tvungen att sätta ihop bilderna till en hyllning till skogen.




Det är något visst med träd. Det kanske är därför som Jeremia liknar den som litar på Gud vid ett träd. "Välsignad den man som sätter sin lit till Herren, som litar helt till Herren. han blir som ett träd planterat vid vatten. Det sträcker sina rötter mot bäcken. Det har inget att frukta av hettan, bladen är alltid gröna. Det ängslas inte under torra år, upphör inte att bära frukt." (Jer 17:7-8)

1 kommentar:

  1. Du har verkligen samlat bilder från hela växtsäsongen i din fina film. JAg är ju också skogsmänniska - men lite mer säsongsbetonad sådan. På våren vill jag vara i öppna landskap och i lövträdslandskap. Det är ju där det mesta händer vid den årstiden. Nu på sensommaren föredrar jag skogen. Magra skogsmarker, täckta av ljung och olika lavar - et tycker jag är så obeskrivligt vackert. Och så de gula kantarellerna, som växer lite här och var utmed stigar ochh skogsvägar.

    SvaraRadera