onsdag 28 oktober 2009

Ljus i höstmörkret


Morgonluften var kylig och gräset täckt av frost, när hunden och jag tog vår lilla morgonpromenad. Eftersom vi var lediga blev det den lite längre rundan. Annars blir det mest en kortversion. Solen lyste på träden med de gulfärgade löven. Det prasslade om fötterna när vi gick på den lövtäckta stigen. Det var en underbar morgon. men det var skönt att komma in i värmen för att äta frukost innan vi skulle åka.


Sönerna och jag hade bestämt oss för att göa en dagsutflykt till Skövde av alla ställen. jag hade sett på nätet att det skulle vara en IT-mässa på högskolan där. Samtidens klassrum var temat. Det lät ganska intressant. Yngste sonen hade pratat om att han var intresserad av en utbildning som fanns där. Han tänkte eventuellt söka den efter gymnsiet, alltså till våren. Då kunde det vara kul att se högskolan. Den andre sonen är ju snart klar med sin utbildning i Lund. Han fick också följa med eftersom han var hemma hos oss några dagar.

På vägen mellan Rannäs och Skövde kunde vi njuta av de vackra höstfärgerna. Jag tycker att den här hösten uppvisar hela spektrat av gula färger på löven. De olika trädslagen har sin nyans av gult. Asparna har sin lite mr gulgröna ton. Björkarna lyste riktigt guldgula. Samma gula färg som ortsnamnsskyltarna längs vägen, tyckte sonen. Vi saknade bara de röda kanterna. Men rött kunde vi se på rönnarna. Löven är borta, men bären hänger kvar på de kala grenarna. På ett ställte såg vi många lärkträd med alldeles gula barr. Andra träd som ekarna hade bruna löv. Bland alla färgpalettens röda, gula och bruna toner fanns också granarnas och tallarnas mörkt gröna. Det var en underbar mosaik av färger att njuta av så länge de varar. Idag såg jag medan jag åt frukost att lönnarna släppte många av de löv som suttit kvar tills nu.

Det var ingen stor mässa vi besökte. Man passerade utställningarna ganska snabbt. Det fanns en del intressanta projekt som presenterades. Företag visade sina produkter. Interaktiva skrivtavlor demonstrerades. Nu har jag ju redan fått en sådan installerad i mitt klassrum. Jag väntar bara på en bärbar dator och programvaran till tavlan. Sedan ska jag sätta igång. Det är lite frustrerande att inte ha alla bitar som behövs. Jag hoppas de finns på plats efter lovet.

Det intressantaste var nog ändå seminarierna. Vi gick på två olika. Båda handlade om spel, men de var helt olika. Det första hette "Serious games - spel och lärande". Vi fick höra om forskning kring olika typer av spel och lärande. Det andra hade rubriken "Här inne är jag vacker - om datorspelens gränsöverskridande potential". En dataspelsforskare berättade bl a om sin forskning och avlivade några myter kring dataspel. Nu tror jag att de flesta åhörarna redan var "frälsta". Annars kunde han vara lite provocerande samtidigt som han presenterade det med humor. Det fanns andra seminarier att gå på, men som ni förstår var det sonen som valde efter sitt intresse.


Det blev lite bråttom hem sedan. Sista seminariet drog över tiden lite. Vi fick skynda oss hem eftersom vi skulle få besök. Det var vår gemenskapsgrupp i kyrkan som skulle komma. De förväntade sig lite fika och framför allt att vi var hemma när de kom. Det blev till att engagera alla i familjen för olika uppdrag som att duka, tända lyktorna, lägga upp pålägg och bröd, brygga kaffe m.m.


Gemenskapsgruppen är alltid trevlig att träffa. Vi fikar tillsammans och pratar om allt möjligt. Sedan samtalar vi kring ett kapitel i en bok som vi läser. Alla har inte alltid läst kapitlet, men vi brukar få en intessant diskussion ändå. Den här gången handlade det om dopet. Det finns mycket att säga om dopet, men det kan vara ett känsligt ämne och det gäller att respektera varandras uppfattningar. För många är dopet bara ett sätt att ge barnet ett namn. Men ser man till dopet i bibeln handlar det om något helt annat. För mig är dopet en bekännelse av min kristna tro och en överlåtelse åt Gud. Det betyder inte att jag är bättre än den som inte är döpt. Med dopet visar jag vilken kurs jag har slagit in på och vart jag är på väg. Nästa gång ska vi prata om nattvarden.

Det var kallt ute, när vi var ute och släckte lyktorna. Några med värmeljus i fick brinna ut av sig själva. Det är mysigt och välkomnande med flammande lågor i höstmörkret. jag tänder stearinljus på bordet varje dag. Nu väntar jag på att få plocka fram ljusslingorna och sätta upp dem i träden. Det är en hel månad till advent, men jag längtar redan efter adventsljusen. Nu kommer november, den gråaste och mörkaste månaden på hela året. Det gäller bara att se framåt och härda ut.
Foto: Inga M Johansson, Morgonfrost i gräset, Ljus i mörkret

1 kommentar:

  1. Lite ljus på trappan, det ger värme och känns välkomnande. Vad utvecklande det låter med era gemenskapsgrpper....

    SvaraRadera