lördag 10 oktober 2009

Vitt är vackert

Nu är jag trött på att linka runt med min "klumpfot". I snart 6 veckor har jag haft specialskon på foten. Igår började jag plötsligt få skoskav av den. Så dags nu när jag börjat räkna ner. På tisdag ska jag på återbesök. Då ryker bandaget som kliar och skaver. Sen ska benen i foten fotograferas, ja, med röntgenkamera förstås. Till slut ska ortopeddoktorn meddela domen. Vi får se om det blir jubeltoner eller klagovisor. Resten av dagen tar jag ledigt. Förhoppningsvis kan jag fira.


Jag tycker att det går riktigt bra nu. Jag promenerar i skogen med hunden som vanligt. Det tar kanske lite längre tid och oftast sätter jag mig och vilar efteråt. Men jag har som tur är sällan riktigt ont i foten. När vi går förbi grannens fårahage, kommer alla fåren skuttande. De är så fruktansvärt nyfikna på oss. Jag gillar de vita ulliga djuren. Jag upptäckte att jag gillar vita djur speciellt. Hunden är ju mest vit. En av mina favoriter bland årets kattungar är mest vit. Han heter Vitus och idag klättrade han upp i den stora idegranen utanför fönstret. Han älskar att klättra. Tyvärr klättrar han gärna inomhus också. Ibland finns det saker i vägen, blomkrukor och sånt. jag älskar vita blommor också. De vita orkidéerna lyser i fönstret och de vita liljorna som jag hittade i affären igår doftar förföriskt. Vitt är vackert.


Förra veckan började jag jobba på halvtid, denna veckan har jag återvänt till heltidsjobbet. Det var en del att ta tag i. Det kändes lite som att starta upp terminen på nytt. En hel del att planera, skriftliga omdömen att skriva, utvecklingssamtal att bjuda in till m.m. Samtidigt är det roligt att träffa elever och kollegor igen. Livet i skolan rullar på och nu är jag med på rullbandet igen.



Idag har jag plockat in krukor från trädgården, grävt upp mina begonior, dahlior och gladioler, demonterat miniväxthuset, kort sagt höststädat. Den allra sista gladiolen räddade jag och satte i en vas på mitt skrivbord. Jag brukar inte gräva och dona så mycket på hösten. Det hinner jag aldrig och inte är det roligt heller. På hösten vill man helst kura ihop sig i soffan med en bra bok och en stor kopp te. Annat är det till våren. Då längtar man ut. Fast lite måste man förbereda redan nu. Lökarna ska ner i jorden. I år har jag inte satt en enda lök. Vi får hoppas att de gamla som redan finns där nere och sover djupt under jorden kommer upp när våren väl är här. Jag satte trots allt ganska många nya förra året.
Det börjar bli sent och jag tror att jag också behöver min vila, inte den under jorden, men väl under täcket. Imorgon är det vilodagen. Jag ska försöka ta fasta på det.


Foto: Inga M Johansson, Den sista gladiolen, Rickards får, Vitus och Takko

4 kommentarer:

  1. Vilka fina djurbilder. Speciellt den vita katten. Det är sällan man ser vita katter nu för tiden. När jag var liten så hade jag en helvit angorakatt. Den försvann ut en snöig julafton, i samband med att jultomten kom på besök. Sedan kom den aldrig mer tillbaka....
    Men det skulle vara kul med en vit katt igen!
    Hoppas att Martin är nöjd med din fot!
    Men det verkar ju lovande, nu när du kan jobba för fullt igen.

    SvaraRadera
  2. Hoppas att det är bra med din fot =) Det är skönt att du inte har så ont.
    Visst är det fint med vita djur, särskilt katten tycker jag är mycket fin, man vill bara kura ihop sig med den när man ser bilden.

    Ha de gott/ Bodil

    SvaraRadera
  3. Katten är inte riktigt helvit. Den har frostigt gulaktiga partier på ryggen. men den är helläcker i färgen tycker jag.

    Igår rörde jag inte datorn. Hela söndagen mådde jag pyton. Därför är jag hemma idag och hämtar krafter. Missar studiedagen, men hade inte orkat.

    SvaraRadera
  4. Hoppas att du mår bättre. Inte kul att åk på magbesvär. Man är helt utslagen. Nä, ska man vara "sjuk" - så är heshet nog det bästa man kan drabbas av. Fast det är skönt när det går över.

    SvaraRadera