Undergörande dunderkur

Igår tog det stopp. Det gör det ibland. Jag var tvungen att inse att jag inte var någon stålkvinna. Halsen värkte och rösten var rosslig och hes. Jag klarade med nöd och näppe de två första lektionerna. Sedan fick jag lämna över till mina kollegor som fick rycka in och rädda situationen. Vilken tur att jag har såna fantastiska kollegor.

Idag har jag inte pratat så mycket. Hunden bryr sig inte om ifall jag håller tyst. Han blir lika glad för en klapp och en promenad. Vi var ute ett par rundor inte för att jag ville utan för att han fick bestämma idag. Han stretade glatt på och jag lufsade efter. Han är glad bara man är hemma hos honom. För en gångs skull hade jag inte kameran med. Det snöade och var grått så jag ville inte släpa runt på den. Det är förstås då vi möter en älg i skogen. Det var länge sen och tyvärr blev det alltså ingen bild på skogens konung. å andra sidan var det nog bara en prins för det var en älgkalv.

Det var skönt att ta det lugnt en dag, dricka mamma Majs dunderkur och proppa i sig nyttiga vitaminer m.m. Nu känns det betydligt bättre i halsen och jag räknar med att gå till skolan och jobba imorgon. Dunderkuren? Ja, den består av varm mjölk med en klick smör, riven ingefära och honung. Den tar bort allt det raspiga i halsen och bäddar in den i bomull.

Stopp kan det bli på flera sätt. Jag har flera vänner som drabbats av stopp i avloppet på sista tiden. Det är inte kul med översvämning och kloaklukt som följd. Det har inte vi haft problem med sen vi grävde om rören ut till trekammarbrunnen. Det är mycket som åker ut den vägen och det är skönt när det fungerar som det ska.

När livet säger ifrån och det tar stopp är det bäst att lyda och stanna upp. Vi vill gärna bara fortsätta i vår vanliga uppskruvade takt, men ibland måste vi stoppa och återhämta oss. Man kan inte bara rusa fram genom livet som ett expresståg. Man måste stanna och fylla på resurserna då och då, tanka lite ny energi.

Det kan vara bra att planera in lite stopp då och då. För oss som jobbar i skolans värld är loven sådana där stopp som ger en andningspaus och ett tillfälle för återhämtning. Särskilt under våren är det skönt att ha några lov att se fram emot när arbetet pressar på. För andra är det semestern som är den stora andningspausen. Jag tror att det skulle funka med semestertjänster i skolan också. Vi skulle förstås få tänka om en hel del. Vi skulle inte hinna med lika mycket varje vecka om arbetstiden minskade från 45,5 timmar till 40 timmar per vecka. Men vi skulle få mer tid för planering och fortbildning de veckor som eleverna har lov. Som det är nu vill inte tiden räcka till för pedagogiska samtal och utveckling av arbetsmetoderna. kanske för att den tid vi inte har med eleverna är uppstyckad på små korta stunder. Vi hinner aldrig ägna någon längre stund åt samma sk utan stressar mellan tusen olika arbetsuppgifter.

Varje helg borde kunna vara ett stopp för vila, i varje fall för oss som inte jobbar helger. Men ibland ska vi hinna med så mycket när vi är lediga att det inte bli någon ledighet kvar av helgen. Det kan vara riktigt skönt att gå till jobbet på måndagen. "Helga vilodagen" verkar inte vara inne idag. Jag tror att det finns en vis tanke bakom budet om att helga vilodagen. Vi behöver stanna upp och vila och var sjunde dag är ganska lagom. Det skulle vara ett bra nyårslöfte, om man brukar avge sådana, att vila minst en dag i veckan. Det tror jag många skulle må bra av. En dunderkur, inte bara för halsen, utan för hela människan.