Snökorn och kunskapskorn

 I morse, när jag klev utanför dörren, upptäckte jag att det hade kommit snö. Lite här och där fanns lite vita korn på marken. Det täckte inte hela marken utan bara fläckvis. Det var kyligare i luften, när hunden och jag tog den första hundrundan för dagen. Men samtidigt var det lite lättare att andas. Jag har egentligen inget emot lite minusgrader. Det kan vara betydligt bättre än regn och blåst.

 Dagens lektioner passerade ganska snabbt förbi och efter att ha varit bussvakt och vinkat av alla åkte jag hem en liten runda. Jag hann inte bara ut och traska runt med hunden en stund. En liten fika satt fint innan jag återvände till skolan för att träffa kollegorna  i NO på 7-9-skolan. Vi skulle konferera kring betygen i årskurs 6. Jag såg väl fram emot att få samtala om bedömning och kunskapskrav, men icke. Det enda de ville veta var vilket betyg vi skulle ha satt på eleverna. Så det mötet kändes mest som en flopp. Där fanns ingen stöd att hämta, inget gemensamt tänk. Vi får fortsätta att tänka själva.

 Min kollega i årskurs 6 och jag har i alla fall tänkt att försöka sambedöma våra 24 elever så långt det går. Som en räddande ängel kom en annan av våra kollegor och erbjöd sig att ta hand om våra sexor en dag så att vi skulle få tid att träffas. Vilka fantastiska kollegor man har! Hon hade dessutom en idé om hur hon kunde få hjälp sexorna i sin trea. Hon tänkte att de kunde få öva och spela upp bibelberättelser för de yngre barnen. På så sätt fick hon hjälp med religionskunskapen. Vi tackar förstås och tar emot erbjudandet även om det var svårt att hitta en dag som passade innan betygen ska vara satta. Det kanske bara blir en förmiddag, men den är guld värd den med.

Det börjar dyka upp ljusstakar och stjärnor i fönstren nu, men inte här. Jag ska plocka fram allt imorgon har jag tänkt. Eftersom mötet inte tog så lång stund, så hann jag åka till Smålänningen och komplettera samlingen. Varje år är det ju något som fattas eller har gått sönder. I år kostade inte de vanliga adventsljuusstakarna med sju lampor mer än 29:90. jag fattar inte att de kan sälja dem så billigt. De stackars arbetarna som monterat dem kan inte få många kronor i lön. För några år sedan köpte jag ett antal nya och då gav jag 39:90. Jag hade lite dåligt samvete för det, men idag köpte jag inga sådana. Det blev en ny krans till balkongdörren och en mysig lampa med stjärnor, som lyser inuti.

Kvällens aktiviteter handlade om körsång. Idag var sista övningen innan genrepet nästa fredag. Vi övade alla julsångerna och testade att ställa upp på körtrapporna. Stammorna sitter bra. Nu är det bara texterna som behöver finputsas. Sen kan julstämningen infinna sig.

Bakdag i Rannäs

Vad döljer sig under duken?

 Ikväll kunde jag äntligen sätta mig ner på baken efter att ha bakat saffransbrödet. Det är ju tradition hos oss att baka Drottning Kristinas julbröd till advent. Det brukar ha strykande åtgång och oftast får jag baka en omgång till framåt jul. Det är inte så konstigt att det går åt för det har en god fyllning av mandel, smör och socker.

Saffransbröd till Första Advent, förstås!

 Annars har jag inte hunnit sitta några längre stunder på baken den här dagen. Skolan som vanligt och jag hastar mellan de olika klassrummen och klasserna. Idag var det mest matte i sexan och NO i både fyran och femman. Imorgon blir det lång dag igen. Då är det möte med NO-lärarna i 6-9:an. Jag har ju bara tekniken i sexan. Resten har högstadielärarna hand om. Men eftersom jag har haft dem i NO i fyran och femman ska jag bidra med det jag vet om eleverna. Problemet med detta är att vi inte har haft kravet på oss att dokumentera så noggrant. Frågan är vad jag har kvar av värde. Vi får väl se vad det kan ge. Det kan ju vara spännande att höra deras tänk kring betygen.

Det blev några saffranssemlor också.

När jag ändå bakade vetebröd passade jag på att ta undan några degbitar och forma dem till runda bullar. De gräddades tillsammans med brödet, men inte lika länge och fick svalna en stund. Sedan fyllde jag dem med grädde och mandelmassa. Saffranssemlor är inte så dumt som de låter. Vi ärr ju semlefantaster så vi njöt av färska semlor framför TV:n. Nu är det väl ags att njuta av en natts god sömn, förhoppningsvis.

Skolan - Spruta - Söka

Vantar på gång

 Idag var jag tillbaka i skolan. Igår vaknade jag med lite småfeber och jätteont i halsen så då blev jag hemma och försökte kurera mig. Jag är väldigt känslig för infektioner och höstens fuktiga väder är verkligen inte bra för mina luftrör. Ibland önskar jag att kylan skulle komma på allvar. Det blir lite lättare att andas då och har man bara varma kläder så klarar man kölden bra. Det är ganska tråkigt att vara hemma och inte riktigt orka göra något vettigt. Jag vilade mest, drack en massa te, tittade lite på TV och stickade lite på ett par vantar. Den ende som gillade dagen var nog hunden. Han är nöjd när någon är hemma hos honom. Fast ännu bättre är det när man orkar gå ut med honom på en riktig långpromenad. Men det blev det inte. Några korta turer orkade jag med. Men idag var det lektioner som vanligt.

Makaron med violsmak

 Efter jobbet åkte jag direkt till stan. Det var dags för den tredje vaccinationen mot TBE. Först måste jag till apoteket och lösa ut vaccinet. Det var lång kö, men jag hann till vårdcentralen i sista minuten. Sen gick det fort att injicera de dyrbara dropparna. Så nu är jag skyddad i tre år framåt.

Därefter uträttade jag några ärenden i stan. Det gick förhållandevis snabbt och jag hittade vad jag behövde. Jag tyckte att lite kaffe skulle sitta bra så jag satte mig med en latte och en mumsig kaka på Café 18. De hade blå makroner. Jag frågade om det var blåbärssmak för det har jag ju bakat själv och det var supergott. Men då sade hon att det var violsmak. Det var ännu bättre, tyckte jag. Jag gillar verkligen viol och det var gott. men det var inte billigt. Tur att lönen kom idag. Ännu bättre blir de väl att få nästa månadslön. Då får vi den nya lönen och även retroaktivt från april. Det ser vi fram emot.

Indiana J-bro

Innan det började mörkna alltför mycket tänkte jag försöka leta reda på en geocache vid Lagan lite nprrut från stan. Det har kommit ett antal nya cacher längs Lagans stränder och även vid Prostsjön. Jag parkerade vid en transformatorstation bakom en skåpbil. Sedan plockade jag på mig lite utrustning i fickorna så jag slapp ta med väskan. Förra gången jag parkerade här hittade jag en annan cache vid en Indiana Jones-bro. Det var där mitt alter ego, Indiana Johansson, uppstod. Idag passerade jag en ännu smalare och vingligare hängbro. Den var säkert riktigt hal också. Jag prövade aldrig. I stället fortsatte jag stigen fram till stället där cachen skulle vara. Där fick jag syn på en jaktryggsäck med stol och lite andra föremål vid sidan av stigen. Lite längre bort upptäckte jag en person klädd för att vada som pratade i telefon. Han hade inte sett mig när han avslutade samtalet. Jag tänkte att det var bäst att ta det lite försiktigt så han inte ramlade i vattnet, när jag sa hej. Han hoppade till med klarade sig utan att plumsa i. Det visade sig vara Ploffe som också var ute efter cachen. Men han hade också med sig en kratta och en metalldetektor. För några dagar sedan var det en annan geocachare som tappade sin GPS på platsen. Ploffe tänkte hjälpa till med att leta. Han hade redan sökt av området och det var Monway som han pratade med i telefonen. Tyvärr ligger nog apparaten i Lagan.  Han hittade den inte. Däremot hittade han burken när vi gemensamt började leta efter den. Sedan hjälpte jag honom att bära tillbaka grejerna till skåpbilen. Det var hans bil jag parkerat bakom. Det är alltid kul att träffa nya geocachare ute i skogarna. 

Först hade jag tänkt försöka hitta en till, men det mörknade raskt så jag avbröt sökandet och drog mig hemåt. Hemma igen såg jag att det publicerats ytterligare två cacher vid Prostsjön. Då har jag tre att leta efter på det stället och fyra längs Lagan. 

Till alla geocachare som läser detta kan jag meddela att alla mina utlagda burkar har blivit godkända av reviewerna och kommer att publiceras någon gång innan jul. Så håll utkik efter nya gömmor i trakterna.

Julkonserterna närmar sig

På hemvägen stannade jag till vid ICA i Forsheda för att handla in lite nödvändiga basvaror och ingredienser till adventsbaket. Lite saffransbröd ska det bli till på söndag. Det är ju tradition. På anslagstavlan fanns en affisch om vår julkonsert. Nu övar vi för fullt. jag hoppas att många vill komma och lyssna på julsångerna. Det kommer att bli kanonbra. Den 8 december kl. 17 eller 19.30 kan man få komma. Biljetterna säljs på ICA och kostar 50 kr inkl. fika. Överskottet från konserterna går till  De glömda barnen. 

Möte med de vilda svinen

Kattlåda

 Det blev ingen skridskoåkning för mig i fredags, och inget besök i simhallen heller. Den årliga bad- och skridskodagen för mellanstadiet fick jag stanna hemma från. Jag vaknade på morgonen med riktigt ont i halsen och huvudet och lite småvärk i öronen. Då insåg jag att det inte var någon bra idé att tillbringa flera timmar i en kall ishall för att sedan traska över till en varm och fuktig simhall. Det skulle vara rena fördärvet för hälsan. Det fanns bara en möjlighet. Jag stannade hemma och kurerade halsen och huvudet. Så mycket mer blev det inte gjort. Ibland kan man behöva en bara-vara-dag.

Stensöta på sten

 En av anledningarna till att jag ville vara rädd om halsen var att jag ska predika i Missionskyrkan imorgon. Då kan jag inte kraxa alltför mycket. Idag har jag mest suttit vid datorn och filat på texten. Imorgon är det Domsöndagen, den sista söndagen på det här kyrkoåret. Texterna handlar om tidens slut. Det är inte helt lätt att sammanfatta sina tankar kring detta. Vi får se hur det går.

Mossig stubbe

 Mitt på dagen medan det var ljust tog jag en tur med hunden. Först åkte vi och tankade bilen. Sedan åkte vi runt på några olika ställen och placerade ut geocacher. Jag kan inte berätta så mycket här utan att röja alltför mycket. Det finns ju geocachare som läser detta. Men jag kan avslöja att den första gömman redan är godkänd och väntar på att rätt dag ska infinna sig.

Någons matbord

 Bilderna är från en skog vi besökte under vår runda. Jag säger inte vilken. Vi besökte flera ställen och det var inte alla som fick en burk. Många burkar annars publicerats under dagen på andra håll. Mina kompisar lyckades med flera FTF:er medan jag satt här hemma. Det finns fortfarande chans på två av de nya, men jag avstår från att leta och jaga i mörkret. Det blir tillfälle att logga de burkarna längre fram.

Mossrik skog

På tal om att jaga mötte jag några villebråd i veckan som gick. I torsdags morse på väg i halvmörkret till skolan skymtar jag några svart skuggor som passerar över vägen. Jag inser att det inte är hundar utan grisar. Jag saktar och då kommer ännu fler. De har bra fart över vägen så jag stampar hårt på bromsen. Det var säkert 9-10 vildsvin som sprang över vägen framför mig. De vill man inte köra på eller möta vid en promenad i skogen. Det är gott om dem, men än har de inte varit framme hos oss och bökat upp kullen i jakt på ekollon. Fast det är nog en tidsfråga.

Veckan som gick klarade jag av mina sista utvecklingssamtal för den här terminen. Nu kan jag koncentrera mig på betygssättningen. Det är inget jag ser fram emot, men jag har inget val. Om några veckor har hela höstterminen gått. Vart tog den vägen? Men först ska fira advent, julpyssla och gå lucia. Jag ser fram emot att få sätta upp adventsljusstakarna och adventsstjärnan. En del har redan plockat fram dem och tänt dem. Det har inte jag. Jag tänder dem tidigast på fredag. Men sen kan jag njuta av ljusen. Kanske hinner jag baka saffransbröd också. Man kan ju hoppas.

Indiana Johansson och granens hemlighet

Gretas novemberkaktus

 Nu har blommorna som jag fick på min födelsedag slagit ut för fullt. Det ser så trevligt ut med novemberkaktusar och orkidéer i full blom. Många knoppar finns det också. Då finns det hopp om en lite längre blomning. Jag får förstås inte glömma att sköta om dem. Båda sorterna är trots allt tacksamma för de behöver inte så mycket omvårdnad, bara lite vatten då och då.

Orkidéer från styrelsen

 Idag skulle jag åka in till stan efter jobbet för att ta min tredje vaccination mot TBE. Tyvärr gick inte meddelandet från sjuksköterskan fram i tid. Det visade sig att numera finns det inte vaccin på vårdcentralen utan jag måste få ett recept  från en läkare och själv gå och hämta ut det på apoteket. Receptet gick bra att få men apoteket hade inte vaccinet i lager. Så nu får jag vänta till nästa vecka.

Sedan gick jag till skomakaren för att se om han kunde laga min läderstövlar som börjat läcka. Tyvärr var de för dåliga för klara operationen. Så det blev inget med det heller. Skomakaren avrådde lagning och tyckte jag skulle satsa på ett par nya. Jag klarar mig bra med graningekängorna men de matchar inte finklädseln så bra.

Inte byxad, men kjolad gick lika bra

 Efter två misslyckaden tänkte jag att nu blir det väl tredje gången gillt. Nästa punkt på agendan var att leta reda på en ny geocache, Prostsjön #2. Fast under dagen hade Prostsjön #3 också blivit publicerad. Den låg närmare parkeringen så jag satsade på den först. Den kom på förmiddagen och loggades av Virrepinnen på lunchrasten. Tyvärr hade jag inte en chans att ta den på min lunch. Dels har jag lite längre sträcka att åka dit, dels är min rast bara 30 minuter lång. Så även om jag  förmodligen har rast tidigare så skulle jag inte klara av uppdraget. Eleverna hade fått vänta länge på nästa lektion.

Prostsjön #3 skulle finnas i en gran och jag anade vad som krävdes för loggning. Burken lokaliserades efter några minuters undersökning av granen. Dagens outfit var inte riktigt lämplig för trädklättring, men jag behövde inte fundera så länge innan Indiana Johansson tog över. Jackan åkte av och hängdes över en gren. Den skulle bara vara i vägen. Kjolen var visserligen en Fjällrävenmodell, men den var väl snäv i snittet. Som tur var finns det dragkedjor i sidorna så man kan fixa en lite högre slits. Det räckte för att ge bättre rörlighet. Granen hade många ganska stadiga grenar att klättra och det gick bättre än jag trodde. Snart var jag uppe i cachehöjd och kunde plocka fram loggremsan för signering. Återvägen var någon aning knepigare, men det gick bra det med. Jag kom ner på Terra Firma igen. Sedan fick jag borsta av mig alla kvistar som hamnat bland kläderna. De stora gick bra att få bort på platsen, men en massa småkvistar följde med ända hem. De satt ända in på kroppen innanför tröjorna. Medan jag stod där och borstade av mig kom några tjejer med en hund och promenerade förbi. En av dem tittade lite konstigt på mig. Hon undrade nog vad jag gjort inne bland buskarna. Det var förmodligen något helt annat hon tänkte på än vad som var sant.

Liten bro i mörka skogen

 Efter den lyckade loggningen fortsatte jag promenaden till Prostsjön #2. Den skulle ligga lågt så här var det ingen risk att jag skulle behöva klättra. Det fanns gott om stigar kors och tvärs men de var nog mest djurstigar för de tog slut här och där. Jag vandrade vidare genom en skog med mossbeklädd mark. Där var det lättare att ta sig fram. Så kom jag fram till ett dike eller en liten bäck som slingrade sig fram i kringelikrokar. Jag följde den och hittade en gammal bro helt i Indiana Johanssons stil, hal och murken med lösa stockar. Jag tog mig över och när GPS:en väl stabiliserat sig hittade jag gömman. Det var två bra fynd denna novembertisdag.

Hela Värnamo bebos återigen av gula gubbar

Då var Värnamo åter helgult på kartan. Alla gula gubbar är de cacher jag loggat. De gula stjärnorna är mina egna gömmor. Som ni ser på kartan är det inga ologgade burkar kvar ute. Men imorgon kan det ha kommit en ny.

Frälsarkransen

Ikväll var det sen dags för vår gemenskapsgrupp att träffas. Jag har inte kunnat vara med de senaste gångerna. Det kändes som väldigt länge sen. Först fikade vi och det satt fint. Sedan läste vi och pratade om Jagpärlan i Martin Lönnebos Frälsarkrans. Vi konstaterade att det var sex år sedan vi använde den vid våra andalkter på scouterna. Jag missade Gudspärlan och den första Tystnadspärlan. Vårt samtal handlade mycket av vår bild av oss själva i förhållande till de krav som omgivningen ställer. Det är trevligt att samtala om viktiga saker och dela erfarenheter med varandra. Det blev en bra avslutning på den här dagen.

Kusinträff, cache och kalas

Röda bär i Stenkullen

 Söndagen blev ingen vilodag för oss. Vi åkte till Lerum för att träffa mina kusiner. Vi gav oss av i god tid och åkte mot Borås. Min svägerska åkte med oss och resten av släkten väntades också anlända från olika håll. På en sådan här resa vill man gärna logga en och annan geocache, men med mugglarmaken vid ratten blev det inte många stopp. Egentligen stannade vi bara vid en taverna och tog en kopp kaffe. Där fanns en cache men den hade jag redan tagit. Vi fortsatte över Alingsås och ner mot Lerum och Stenkullen.

Stenkullen

 Vi var ute i mycket god tid och anlände en timma före utsatt tid. Då passade jag på att ta kameran med mig och gå en liten promenad. De andra stannade och hjälpte till att koka kaffe.

Vart har huset tagit vägen?

 Dagens enda cache loggades vid ett ställe där ett funnits ett hus. Det hade brunnit ner, men cachen fanns där den skulle. Den hittade jag enkelt. Jag fortsatte mot Stenkullens station och letade efter en liten nano där, men den ville inte visa sig och tiden rann iväg. Det var dags att gå tillbaka.

Säveån från bron

 Kusinen bor precis bredvid Säveån. Jag stannade på Knavra bro oh tog lite bilder på de strida strömmarna av vatten som rann under bron. Här vill man inte ramla i.

Säveån på andra sidan bron

 På andra sidan bron, nedströms, kunde jag se resterna av de gamla fördämningarna nedanför kusinens hus. Konstigt att de håller för vattenmassorna som väller fram.

Knavra bro

 Vägen är ganska smal över Knavra bro och sluttningarna är ganska branta.

Strid strömmar ån förbi

 Bakom kusinens hus kan man gå ner till ån. Det finns en liten ö i kanten av ån. Där har han byggt en brygga. Innanför ön är det lugnare vatten. På somrarna kan man till och med bada här. Men då är det inte lika mycket vatten i ån.

Halt på bryggan

 Det var riktigt halt på bryggan. Jag gick ut en bit. Sen vände jag och hasade mig tillbaka. Indiana Johansson hade nog gillat bron, men hon fick inte följa med idag. 

Lyxigt dass

 En riktigt gammaldags dass har kusinen byggt, ett lyxigt avträde för de som har behov. Åt andra hållet har kusinens fru sitt hönshus. På somrarna går hönorna runt och pickar.

På betryggande avstånd från ån

 Huset ligger lite högre upp på betryggande avstånd från vattnet. Men det är en sluttande tomt.

Ännu en sextioåring

När jag kom tillbaka hade de andra anlänt. Egentligen var det min kusins fru B som vi firade. Hon har nyligen också fyllt 60 år. Den här dagen passade hon på att både fira och bjuda n sin mans kusiner på kusinträff. Några kusiner fattades förstås, men vi var i alla fall sju av elva.

Festlig förrätt med avokado

 Vi blev bjudna på mycket god mat. Till förrätt fick vi avokado med räkor.

Kusin Peters goda fläskfilé i sötsur sås

 Kusinen bjöd förstås på asiatiskt. Han är ju uppvuxen i Japan. Fläskfilé med sötsur sås och grönsaker var inte fel. Vi åt och åt, pratade och pratade.

Fruktsallad till efterrätt

 Eftermiddagen försvann. Tiden går fort när man har roligt. Efterrätten bestod av fruktsallad och glass.

Sen blev det tårta

 Som final kom det fram en marängtårta på bordet och till den kaffe. Nu var vi så mätta att vi inte orkade mer.

Mamma och kusin Jan 

 Min mamma var med. Nu är hon den enda kvar i den generationen. Några av våra andra kusiner från Borås hade också mött upp.

Nästan hela gänget

 Det var mörkt när vi drog oss hemåt Småland igen. Det blev inga cacher på hemvägen heller. Maken körde och jag dåsade lite i framsätet. Hunden blev överlycklig när vi kom tillbaka. Fast han led ingen nöd. En kompis hade varit ute med honom på eftermiddagen. Det är tur att det finns snälla människor som gillar hundar.

Jubilaren B

Det var en rolig kusinträff, men hela måndagen var jag lite trött. Det var lite stressigt, som livet är just nu. Efter lektionerna hade jag tre utvecklingssamtal. Egentligen skulle jag vara klar nu, men en elev var sjuk förra veckan och vi fick flytta samtalet. Nu ska vi ses på onsdag och sen är jag klar för den här gången. Då vidtar bedömningsarbetet och betygssättningen. Jag hann åka hem och bre en macka innan uvscouterna samlades för att julpyssla. Vi gjorde tomtar, dekorerade tändsticksaskar och julkort. Jag höll till i köket och tillverkade fågelmat. Vi smälte kokosfett och blandade i frön. Det tog en stund innan det stelnade trots att vi satte in det i frysen en stund. Julpysslet ska säljas på julskyltningen vid första advent. Nu är det hög tid att gå och lägga sig. Man vill ju orka upp imorgon också.

Höstmarknad, åtta ugglor och en ormvråk

 Då var vi hemma igen efter en lång dag med många olika aktiviteter. Den började med städning av missionskyrkan och lite förberedelser inför eftermiddagens höstmarknad. När vi kom hem, fixade jag lite kaffe. När vi satt i soffan och fikade, hörde jag ett litet konstigt ljud som om något brast. Det gjorde det också. Efter ett tag upptäckte jag att det var tråden som höll fast glaset i mina glasögon som gått av. Det blev utryckning till stan för att fixa detta innan de stängde. Maken hade ändå tänkt åka in och handla. Det tog bara en halvtimma så var det fixat och gratis var det också.

 På hemvägen fick vi syn på en ormvråk ute på åkern ovanför skolan i Forsheda. Jag såg den där för några dagar sedan. Då undrade jag om den var skadad. Nu klev den runt och när vi körde lite närmare, flög den iväg. Så den var inte skadad. Vi kom hem och hann laga lite soppa innan det var dags att återvända till kyrkan och höstmarknaden.

 Först var det försäljning vid olika bord, som värdgrupperna och några andra hade hand om. Vår värdgrupp sålde julgodis. Vid andra bord fanns det kakor och ljuslyktor. En del saker utgjorde lotter i lotterier så man kunde vinna något om man köpte dem. Det var fullt upp hela tiden så jag glömde alldeles bort kameran. Därför har jag inga bilder på den försäljningen. Det var inte bara saker man kunde köpa. Det fanns också upplevelser. Jag sålde geocachingäventyr som kommer att äga rum till våren. Det blev ett gäng som ville pröva.

 Det fanns också fika att köpa och sedan blev det musikunderhållning av några barn som spelade saxofon och fiol. Pastorn höll en andakt och berättade om Bileams talande åsna. När inte Bileam ville lyssna på Guds röst, fick han en tillrättavisning av sin egen åsna. Det är väl inte så vanligt att möta en talande åsna, men visst händer det att banala ting kan tala till oss. De kan påminna oss om vad som är viktigt.

 Sedan började auktionsdelen. Micke auktionerade ut en massa saker. Det fanns hemstickade sockar, dukar och sjalar, kakor och bröd, honung och saft. Det blev dragning i lotterierna. Jag vann en grillkväll hemma hos några i församlingen.

 Mina ugglor var populära bland de yngre deltagarna. De hade ju chans att vinna uggleväskan. Det blev ganska mycket pengar till slut. Alla pengar som kommer in vid höstmarknaden går till församlingens missionsarbete. Vi understöder några som jobbar i Mocambique och en man som jobbar med radiomission i olika länder. Genom honom har vi kontakt med en kristen församling i Ryssland.

Efter auktionen kunde man köpa korv med bröd utanför kyrkan. Maken och några till grillade korv på parkeringen. Vi andra städade och gjorde i ordning inne i kyrkan. Imorgon är det bön- och lovsångsgudstjänst, men då är vi inte hemma. Vi ska till Lerum och fira en 60-åring till.

Tårta på Fars dag

Tårtbuffé i Missionskyrkan

Det är Fars dag idag. Jag har ingen far i livet att besöka. Min far dog för snart 35 år sedan. Men det finns många andra fäder att fira. Jag har mina barns far och jag har en svärfar. På Fars dag är det ju brukligt att fira med tårta och söndagsmiddag. Till middag gjorde jag ett långkok. Maken fick välja mellan kalops och gulasch. Valet föll på gulaschen så den fick stå och småputtra flera timmar på spisen. Det var riktigt gott och köttet blev mört och fint. Men tårtan sparade vi till eftermiddagsfikat i Missionskyrkan.

Kaffe, tårta och god gemenskap

I vanliga fall brukar kyrkfikat kommaefter gudstjänsten men dagens gudstjänst började med fika. När vi anlände blev vi visade ner i festlokalen. Ett helt bord med olika sorters tårtor fanns det att välja bland. Jag smakade en knäckig tårta med fyllning av grädde och banan och en nötbotten toppad med en god nougatkräm. De recepten hade jag gärna tagit med mig hem. Alla lät sig väl smaka. Därefter började själva gudstjänsten med härliga sånger och en predikan som handlade om förlåtelse utan gränser. Visst kan det vara svårt att förlåta men det är nödvändigt. Bitterheten gör oss sjuka, men förlåtelsen helar.

Novembergrå hundrunda

Annars var det en riktigt grå novemberdag. Hunden ville förstås ut en runda och vi gick vår vanliga skogsrunda på förmiddagen. Då höll det i alla fall uppe. Det är riktigt blött i markerna efter allt regnande. Överallt klafsar det när man går. Här finns det ingen vattenbrist. Det vi saknar är väl ljuset och värmen. Vi får nöja oss med de konstgjorda varianterna.

Far och son

Efter gudstjänsten åkte vi in till svärfar på sjukhuset. Han hamnade där i måndags då han ramlade och bröt lårbenshalsen, tror jag det var. Det var inte roligt för honom, särskilt inte på sin födelsedag. Han satt i en stol och verkade må ganska bra trots allt. Fast det första han sa var: Äntligen några vettiga människor att prata med. Det är nog inget fel på de andra mäniskorna på sjukhuset, men det kan bli lite tråkigt i längden att bara sitta i en stol och titta på TV. Minst två veckor får han vara kvar där. Sedan hoppas han få komma till ett ställe där de kan ta hand om honom tills han blir återställd.

Höstmarknad

Nästa lördag blir det höstmarknad med lite av varje. pengarna går till församlingens missionsverksamhet. Då är alla välkomna att vara med. Kom och fika och köp några fina saker att ta med hem. Det finns både sådant som går att äta och saker som kan bli till julklappar.

Till sist vill jag dela med mig av en liten film från St Paul´s kyrka i Nya Zeeland. Några härliga pojkar berättar om sina pappor.