fredag 11 september 2009

Det är viktigare att vilja än att kunna


Nu blommar mina fuchsior med sina hängande klockor i olika färger ofta i olika röda nyanser eller vita, rosa och lila. Det svenska namnet på fuchsian är blodsdoppe. Det låter lite otäckare. Jag vet inte hur mycket blod som droppade vid min operation. Det kom några droppar ur bandaget några timmar efteråt. Men det mesta av blodet har jag trots allt fått behålla. Visst har jag fortfarande ont efter en vecka, men jag märker att foten håller på att läka. Idag fick jag besök av några kollegor som kom hit och fikade "after work". Det var roligt att höra lite om vad som händer på jobbet. Man hamnar snabbt vid sidan om.

I mitt förra inlägg skrev jag om att vilja mycket men inte alltid kunna. Många människor får inte allt de vill eller drömmer om därför att deras önskningar inte är realistiska. Men det finns också människor som kan men inte vill. För en del kanske det handlar om att de inte vill, men för andra handlar det om att de inte tror att de kan och därför inte vill pröva. Jag har funderat rätt mycket på det här i höst.


Både på jobbet i skolan och på fritiden i föreningslivet efterlyser vi ibland folk som vill ställa upp och göra vissa insatser. Nästan alltid är det de som redan är engagerade som tar på sig fler uppgifter. Samtidigt vet man att det finns många som aldrig frivilligt anmäler sig för en uppgift men som mycket väl både skulle kunna klara av uppgiften och har tid för den. Behoven finns, men varför ställer de inte upp? Är det för att de inte ser behoven? Det tror jag inte att det är i de flesta fallen. Är det för att de inte tror sig klara av det? Beror det alltså på dåligt självförtroende? Eller kan det vara så att en del är så vana vid att bli "krusade"? Vill de få en personlig förfrågan? För då vet de att någon i alla fall tror att de kan. Är det ett sätt att stärka sitt självförtroende?


Jag tror att vi oftast kan mycket mer än vi tror. Jag tror också att det är viktigare att ha rätt inställning än att ha rätt kunskap eller rätt erfarenhet. Det är viktigare att vilja än att kunna. Det är lättare att lära sig göra saker som man inte gjort förut än att förändra sin negativa och ovilliga attityd. I vår församling finns det många fler som skulle kunna hjälpa till med många både stora och små uppgifter. Ibland tror jag att det finns en "kruskultur" hos oss. Man måste alltid bli trugad innan man åtar sig uppdrag. Det är jobbigt för dem som ska ordna folk till olika uppdrag. Man kan tröttna på att alltid behöva övertala någon. Det kanske slutar med att man hellre gör saken själv fast man egentligen inte har varken tid eller ork. På det här sättet kör vi slut på de engagerade och villiga personerna. Så är det nog inte bara hos oss. Många församlingar och föreningar har svårt att hitta folk till olika poster.


Vi som tror på Jesus borde kanske tänka lite mer på vad det var han frågade människor han mötte? Han frågade aldrig om de kunde göra si eller så. Men ofta frågade han "Vill du...? Det viktigaste för Jesus var att de ville inte att de kunde. Om vi vill följa honom, har vi rätt inställning och det räcker. För om inte vi kan allt, så kan han det. Eller så finns det andra som kan.


Jag tycker att det är dags att lägga av med "krusandet". Nästa gång vi hör en uppmaning att ställa upp på något, så tänker vi först efter om vi vill, sedan om vi har tid och om vi kan. Låt oss vara raka och ärliga mot varandra och mot oss själva. Ofta kan vi bara vi vill.

2 kommentarer:

  1. Hörde om den Luxemburgska kruskulturen, den hade ett egen benämning, på Hydra.
    Först frågar man en gång, man får nej - ytterligare en gång precis på samma sätt. Den tredje gången man frågar - ja, då är det kutym att svara JA. Kan vi införa det i Sverige också?

    SvaraRadera
  2. Känns som att det är så det funkar här också - åtmistone hos en del.

    SvaraRadera