Det finns en blomma som för alltid är förknippad med Österrike. Det är förstås Edelweiss, som besjöngs i Sound of Music. Eftersom jag har bott några år i Österrike, påminner den mig om den tiden. Jag ville gärna ha den i min trädgård. Nu blommar den på kullen bredvid dammen. Den lyser inte som solen, men den skimrar i silver som månen.
Ibland får man höra påståenden som "du kan bli/få vad som helst bara du vill". Jag har alltid haft svårt för sådana påståenden. De som inte får det de vill eller blir det de önskar då, ville de inte tillräckligt mycket? Eller var det någon annan som ville tvärtom? Det finns något utopiskt över dessa påståenden, en dröm som är på gränsen till ouppnåbar. En sådan dröm är väl "the American dream". För många har Amerika varit drömlandet, landet där man kan förverkliga sina drömmar, landet där man kan bli vad man vill. Många filmer "from over there" bygger på det temat, liksom böcker och TV-serier. Men jag tänker på dem som åkte dit med stora förhoppningar men som aldrig nådde sina drömmars uppfyllelse. De var säkert många fler. De kanske fick ett bättre liv än förut, men inte blev det som i drömmarna. Hade de misslyckats då? var de inte tillräckligt ambitiösa, ville de inte tillräckligt mycket?
Många ungdomar idag sätter upp stora mål, har drömmar om att nå långt både inom idrottens värld och inom andra områden. De allra flesta kommer inte att nå sina mål. Var det för att de inte ville tillräckligt mycket eller för att de inte kämpade tillräckligt mycket? Nej, man kan vilja hur mycket som helst och kämpa till sista blodsdroppen utan att nå sitt mål om målet inte är realistiskt. Då är det inte fel på viljan eller kämpaglöden, då är det fel på målet.
Ska man då inte ha drömmar och ambitioner? Självklart ska man ha det. Men det gäller att balansera dem med en realistisk blick både på sig själv och på den värld vi lever i. Detta gäller i skolan såväl som i övriga världen. Jag menar att vi ibland inte har realistiska mål för vår verksamhet i skolan. Vi ska utmanas att jobba mot visioner som ibland har mer karaktären av drömmar än visioner. En och annan kommer alltid att klara av att nå dit. Men det är alltid de svagaste, de med sämst förutsättningar som drabbas värst, om målen inte är realistiska. Nu när man jobbar med en ny läroplan och nya kursplaner, hoppas jag att man kan formulera mål som är verklighetsförankrade.
Det finns andra närbesläktade påståenden som jag också känner mig tveksam till. Ett sådant är : "Om du bara tror kan du bli frisk/framgångsrik/lycklig ". När trosrörelsen dök upp, var det många som uttryckte sig på det sättet. Man citerade bibelord som "bed så skall du få" eller "allt är möjligt för den som tror". Många lyssnade och litade på de som sa "bara du tror tillräckligt mycket så..." För en del kanske det blev så som de bad om, men jag tror att för de flesta förändrades inte situationen särskilt mycket. Var det för att de inte trodde tillräckligt starkt eller inte ville tillräckligt mycket? Nej, jag tror inte att det hänger på hur stark vår tro är eller hur mycket vi vill något. När Jesus uppmanar oss att be, är det inte bara för att vi ska få det vi vill. jag tolkar bibelordet som att det handlar om att ha en öppen attityd till livet. Om vi inte ber om något kommer vi inte heller att få något. Om vi inte söker, kommer vi inte att finna något. Om vi inte tror på Jesus, kommer vi inte att uppleva ett möte med honom. Allt är möjligt för den som har ett öppet sinne.
"Be, så skall ni få. Sök, så skall ni finna. Bulta, så skall dörren öppnas. Ty den som ber, han får, och den som söker, han finner, och för den som bultar skall dören öppnas." (Matt 7:7-8)
Glöm inte att bulta på många dörrar idag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar