Information är inte lika med kunskap

Nu är det bevisat. man kan aldrig ge tillräckligt mycket information. Och information är inte samma sak som kunskap. Det lärde vi oss på Mikael Anderssons föreläsning den 7 januari. Det räcker inte med information. För att det ska bli till kunskap krävs en process hos mottagaren. I onsdags fick jag  praktisk erfarenhet av hur det kan bli när inte processen sker.


Så här var det. I vår församling  har vi i början av året genomfört en satsning som vi kallat 40 dagar. Vi samlas kring ett tema som genomsyrar alla gudstjänster under sex veckor. I år är det tredje gången och årets tema är "40 dagar på väg". Varje vecka har sitt ämne. Den här första veckan är ämnet "På väg... i Jesu fotspår". 


Vi har också gjort en andaktsbok tillsammans. Många har bidragit med en berättelse eller en text för varje dag. Det finns veckans bibeltext och veckans böneämnen. I år var det lite svårare än tidigare att få in bidragen, men i torsdags i förra veckan kunde jag lämna in originalen för kopiering på kommunens föreningsservice. Det blir ett enkelt häfte som man kan köpa för 40 kr, en krona dagen. De hade mycket att göra på vaktmästeriet, men vi skulle få hämta häftena i onsdags vid fyratiden. 


Jag jobbade till halv fem i onsdag och Vaktmästeriet stängde samma tid. Hur göra? Maken var ju ledig. Han kunde ju åka in och hämta dem. Jag instruerade honom och berättade var och när han skulle hämta våra häften. Visst, sa han, det skulle han ordna. 


När jag kom hem från jobbet, hade maken inte kommit hem än, men det var lugnt. Uppstarten skulle ju inte vara förrän klockan sju. Det dröjde och han kom inte. Jag försökte ringa mobilen, men den var inte på. Till slut fick jag åka till kyrkan och hoppades att han var där. Jag hade ju talat om att vi skulle dela ut andaktsböckerna på kvällen. Jag tog för givet att han hade fattat det. Så var det inte. Jag ringde säkert tjugo gånger, inget svar. Jag ringde hem till sonen. Han hade inte sett sin far sedan tidigare på eftermiddagen. Jag började ana att han passat på att åka till gymmet och träna eller något sådant, när han nu ändå var i stan. 


Det var inte så många som kom till samlingen i kyrkan, men vi var väl 25-30 personer. Det var prövapå-kväll på Alpha, så en del var väl där. Vi sjöng och bad för de kommande dagarna, pastorn talade om temat. Jag hoppades förstås att maken skulle dyka upp med andaktsböckerna innan samlingen var slut. Då och då slog jag en signal till mobilen. Men förgäves hoppades jag. Sista sången vi sjöng var "Du låter dig finnas, när vi söker dig". Det syftar förstås på Gud. Jag blev tvungen att erkänna för alla att det visserligen  gäller för Gud, men inte för min man. Han lät sig inte finnas.  Vi fick alla gå hem utan andaktsbok. 


Var var han då? Jo, mycket riktigt på gymmet. När jag kom hem satt han i soffan och hade inte en aning om att jag jagat honom med ljus och lykta. Inte heller hade han en tanke på att vi skulle behöva de där böckerna, som han hämtat, redan samma kväll. Så kan det gå.


Även i skolans värld upplever vi dagligen att information inte är lika med kunskap.  Det hjälper inte hur mycket vi informerar och berättar om inte mottagningsknappen är på. Om eleverna inte tar in informationen och processar den, blir den aldrig till kunskap. Ibland upplever vi också att de bara tar in en viss del av informationen. De kanske hör det första vi säger, men sen stänger de av och missar resten, kanske det viktigaste. Vi har många gånger undrat om det är den enorma mängd information som överöser oss varje dag som gör att även det vi i skolan säger rinner av dem. Ju mer det brusar omkring oss, desto viktigare blir det att lära sig att sålla bort det oväsentliga och att hitta de viktiga sakerna, guldkornen bland all sand.


Som lärare kan jag inte nöja mig med att informera mina elever. Enbart det skapar ingen kunskap hos dem. Jag måste vara med och starta processen också. Det är det som är den stora utmaningen för oss pedagoger. Jag tror inte att kunskap går att pricka av i en lista. Kunskap är många gånger en färskvara. Det jag kan idag behöver inte nödvändigtvis finnas kvar imorgon. Om jag ska komma ihåg något krävs övning och repetition men framför allt motivation, intresse och lust. Kan vi ge eleverna det, kommer kunskapen också.


När vi skulle gå hem från kyrkan i onsdags, fick jag frågan om jag skulle skälla på maken när han dök upp eller om jag skulle ta det lilla lugna. Nu hör jag inte till de mest hetlevrade här i världen. Det är ingen idé att skälla på någon för att han inte förstått. Det var lika mycket mitt fel som inte förvissat mig om att han hade förstått inte bara var och när utan också vart. Samma sak med eleverna. Det är ingen idé att skälla på den som inte förstår. Man kan bara försöka förklara på ett bättre sätt.