torsdag 14 januari 2010

Varning för barn


Vid de flesta skolor finns nog varningsskylten med två barn som går hand i hand. Det är en lite större flicka. Det ser man för hon har kjol. Hon håller en mindre pojke i handen. Är det den gängse bilden av barn, storasystrar får ta hand om sina små bröder?

Imorgon skulle vi nog kunna sätta upp varningsskylten för barn på flera ställen. Hela skolan ska åka till Kärda på vinterdag. Vi passar på medan snön finns kvar. Det blir säkert fullt fart i pulkabacken, i skidspåren och på skridskobanan. Några ska ge sig ut på sjön och fiska. jag har lite blandade känslor inför morgondagen. Det är en jätterolig dag, om man är frisk. Jag har varit lite småförkyld i flera veckor nu. Jag går omkring och fryser hela tiden. Jag undrade varför jag hade ont i axlar och rygg. Det har jag inte haft på länge. Så kom jag på att det förmodligen beror på att jag går omkring och spänner mig för att jag fryser. Det kanske ordnar sig. Min kollega och jag har fått i uppdrag att fixa elden till korvgrillningen. Jag får väl värma mig där och komma hem med röklukt i kläderna. På tal om kläder, var jag på rea och inhandlade en rejäl dunjacka, så jag kanske kan slippa frysa när jag är ute med hunden.Jag får inviga den imorgon.

Barn är sällan förebilder, det är vi vuxna som ska vara förebilder för barnen. Jesus lyfter fram barnen som förebilder. När lärjungarna bråkade om vem som var störst av dem, lyfte Jesus fram ett barn och sa att det är den som är minst som är stor. Och när man vid ett annat tillfälle försökte mota bort barnen, välsignade han dem och sa att himmelriket tillhörde sådana som de. Jesus vände ofta på de invanda mönstren och gjorde tvärtom. Det finns många små och osynliga människor, både barn och vuxna, som behöver lyftas fram. Idag kunde vi höra i nyheterna om de som fått sin barndom stulen genom övergrepp och ogynnsamma förhållanden på barnhemmen förr. jag hoppas verkligen att vi tar hand om barnen på ett bättre sätt idag, att det inte blir de som får betala ett för högt pris i dessa kristider med neddragningar och indragningar.

I skolan kan man ofta få höra att elevernas syskon är så jobbiga. Ibland bråkar de och slåss. Men jag tror att om någon skulle komma och vara elak mot syskonet, så skulle de försvara varandra. Syskonkärlek kan visa sig på många olika sätt. Det är så med syskon och grupperingar av människor, vi kan bråka inbördes men utåt har vi en enad front. När man blir lite äldre uppskattar man nog sina syskon mer. Jag har fyra syskon, två bröder och två systrar, alla yngre än jag. Det är roligt när vi kan träffas alla familjerna. Det blir inte så ofta då vi bor på olika orter. Jag hoppas att vi blir många på söndag. Då fyller vår mor år och traditionen bjuder att vi träffas hemma hos henne för att fira alla januaribarn i släkten. Det är några stycken, åtminstone fem. En av dem är min yngste.

När vi åkte hem i eftermiddags, var det ett fantastiskt ljus på himlen. Solen höll på att gå ner bakom trädtopparna. En del av skogen var mörk och låg i skugga, men andra delar belystes av ett intensivt rödaktigt solljus. Det var fantastiskt vackert. Man vill ju gärna föreviga det på en bild. Som tur var hade jag kameran med mig för ögonblicket är snart förbi. Det har jag märkt andra gånger när jag velat fotografera en vackert solnedgång. Ljuset ändrar sig fort och strax är tillfället borta. Några bilder fick jag i alla fall.

2 kommentarer:

  1. Fina bilder. Sana ser man inte i storstan. Har varit pa en fantastisk skola idag. Alla barn var sa lugna och mjuka. Ha en fin middag hos mor.

    SvaraRadera
  2. Så fina bilder, det blir inte alls lika bra med en enkel digitalkamera.
    Skönt att slå ihop kalas så, jag har nu gjort färdigt det som ska ätas i morgon. Skönt att bara värma!

    Det är sant med syskon, man håller nog en enad front utåt, men det kan vara nog så tufft att växa upp med jämngamla syskon, då är det bråk många gånger. Fast aldrig något allvarligt...när det väl gäller håller man nog ihop.

    Ha en härlig helg =)

    SvaraRadera