onsdag 6 januari 2010

Vintervarningar



Snö, snö, snö... Hela världen är vit. Det snöade när vi törnade in igår kväll. Det snöade fortfarande när vi vaknade i morse, fast inte så mycket. Hela dagen har det varit ett lätt snöande.


Hunden och jag tog den korta rundan innan frukosten. Maken var ute med traktorn och plogade vägen. Så ut till Torskingevägen gick det lätt att gå. Värre var det när vi svängde in på nästa väg, den som går upp mot skogen. Där var det ingen som plogat. Inte ens en bil hade kört där så det blev till att pulsa fram i nysnö. Hunden skuttade glatt och nosade överallt, men när vi kom till grinden där vi svänger in på stigen över kullen mot vårt hus, valde han frivilligt vägen hemåt i stället för att fortsätta mot skogen.

Idag återvände äldste sonen till Malmö. Vi körde in honom till tåget och vinkade av honom. Det var kallt att vänta på perrongen. Fullt med snö även där. I stan var de ute med de stora maskinerna och röjde undan snön. Det roliga med snön är väl att man ser många ute med sina pulkor. Barnen har fått en riktig vinter, en sådan som de vintrar man minns från sin egen barndom.


På vägen till stan såg vi några älgar, utanför viltstängslet som tur var. När vi åkte hem var de fortfarande kvar. Tyvärr fastnade de inte på bild. Jag fick nöja mig med älgskylten. Jag skruvade inte ner den som det sägs att tyska turister gör. Jag tog bara med den på en bild. Varning för älg, det finns många saker man kan varna för. Ibland borde man kanske varna för människor. Vi gjorde en snabbvisit hos min bror på vägen hem. Han hade jobbat igår och inatt. De fick utryckning på E4:an och körde så fort de kunde med ambulansen i det rådande väglaget. Ändå var det flera bilar som blåste förbi dem. En del människor tar chanser både med det egna livet och andras som insats. Undrar hur den varningsskylten skulle se ut.


Många djur har det svårt nu. De hittar inte mat för all snön. Fåglarna kommer fram till fågelbordet och äter, men de andra djuren måste klara sig själva. Katterna håller sig mest hemma. De älskar köksgolvet sedan vi lade in golvvärme där. Fast när hunden är i närheten, vill de hellre ligga på kökssoffan eller varför inte på köksbordet.

När vi kom hem från stan, tog jag med mig hunden ut på en längre promenad. Nu var även den andra vägen plogad. Det var bara skogskörvägen där vi brukar gena tvärsöver till Stora Furet som inte var uppkörd. Där fick vi pulsa. Det var samma runda som jag fotograferade till min vinterfilm, men nu hade granarna och tallarna ett tjockare snölager som tyngde ner grenarna mot marken. Som tur är har temperaturen inte sjunkit ner längre än runt -10 grader. Det räcker när det snöar och vinden biter i skinnet. Vi vill inte ha neråt -40 som det är norrut i landet.

Vi hörde förstås talas om den gamle mannen som kört vilse utanför Gislaved och fått tillbringa många timmar i sin kalla bil. Många människor var ute och letade efter honom utan att hitta honom, så även polisen. Jag undrade om det kunde vara i trakterna där min bloggkompis Bobo bor. Så såg jag i hennes blogg att det var hemma hos dem. De hade varit med och letat hela dagen. Han var fortfarande borta. Men medan jag suttit och skrivit här, hade de hittat honom. Jag var nyss inne och kollade uppdateringen. Skönt att han var vid liv i alla fall, men han måste vara medtagen efter den strapatsen.


Imorgon börjar jobbet igen. Vi har studiedag. Först ska jag till stan på en föreläsning om Homo Zappiens, den nya generationen födda efter 1987. På eftermiddagen har vi egen planering. På fredag börjar eleverna. Det är alltid kul att träffa dem igen och höra hur deras lov har varit. Mitt har i alla fall varit lugnt och skönt.

1 kommentar:

  1. Här sitter jag och bara VÄNTAR på att få börja jobba igen. Har gjort en hel de förberedelser här hemma, så jag har inget i skolan att göra idag, trots att det inte alls är förbjudet att gå dit. Vi har hela eftermiddagen i morrn för planering. De räcker och blir över för mig. Er föreläsning om Homo Zappiens låter mycket intressant. Hoppas du vill referera lite på bloggen. Nu ska jag ta mig i kragen igen - för mig blir det inga rundor längre - det är på tok för mycket snö. Jo, Gunnars väg är nog öppen, men jag tänkte ta med kameran och gå mot Karlas hästgård och se vad busen Condrad Levinsson hittar på.

    SvaraRadera