Hajk utan mig

Den här helgen har vi hajk med uv-scouterna och imorgon är det scoutgudstjänst med invigning. Just nu ligger de i sina sovsäckar i vindskyddet och sover, får vi hoppas. Jag är inte med.

Redan för några veckor sedan bestämde jag mig för att inte sova över. Inte för att jag är för gammal för att sova i vindskydd. Det var för att jag inte mår helt bra och är ganska trött. För några veckor sedan fick jag ont av magkatarr. Det har jag haft förr, men nu var det länge sedan jag hade besvär av den. Många år sedan. Men jag kände lätt igen det. I det här läget är det bäst att varva ner och ta det lite lugnare. Det blir ju inte bättre om man stressar. Därför var jag tvungen att prioritera om bland aktiviteterna i mitt liv. Städa och tvätta och liknande göromål hade jag redan minskat ner på. Nu var det dags att skära bland de roliga sakerna också. Jobbet måste ju prioriteras högt. Det fick bli hajken och andra samlingar som måste strykas. I stället tar jag det lugnt. Jag mår bättre nu, men det gäller att inte hamna där igen.

På jobbet är det inte lugnt så här års. Jag håller på med mina utvecklingssamtal, slutför och rättar nationella prov och ska börja skriva så där 130 skriftliga omdömen. Den här veckan och de två kommande är ganska så hektiska. Men vi överlever nog. Vi har gjort det förr.

Vårt vindskydd

Helt kunde jag förstås inte hålla mig borta från hajkplatsen. I år var ju hajken på hemmaplan, till och med hemma i byn. Vi har sedan ganska många år tillbaka ett vindskydd nere vid Rannäsasjön. Det var några av ledarna för uv-scout och tonår som byggde det. Vi har haft flera hajker där och andra övernattningar. Ibland brukar vi gå ner dit och fika, kanske grilla lite. Så i eftermiddag, när hajkabstinensen satte in, tog jag hunden med mig och gick ner till sjön. Vi skulle ändå ut och gå. Vi går inte så ofta åt det hållet så han trodde vi skulle gå uppåt skogen, men vi gick åt andra hållet. Det var skönt väder idag och solen sken.

Flotten är sjösatt

En nyhet för året är en jättestor flotte, som elitpatrullen och deras ledare har jobbat med. Nu var den på plats i sjön. Den var faktiskt jättestor. De fick plats med ett militärtält på den. Drygt 40 kvadratmeter mäter den. Man kan förstås inte gå i sömnen, om man ska sova i tältet. Annars var det gott om plats. Några skulle sova på flotten medan de andra sov i vindskyddet.

Vägen mot sjön

Efter besöket gick vi hemåt igen. Då gick vi en annan väg där vi såg massor av vitsippor i sluttningarna ner mot sjön. De har kommit längre där än hemmavid. Sakta med säkert kommer de fram även hos oss. Mina blå backsippor börjar visa färg. De öppnar sina ludna knoppar så att de blå kronbladen börjar skymta.

Mina backsippor

Imorgon ska jag i alla fall vara med på hajkgudstjänsten. Vi ska spela upp ett drama som jag har skrivit och sedan ska jag prata lite om att Gud hör när vi ber. Nya scouter ska invigas och de ska få sina stjärnor som tecken på att de har lärt sig en hel del under året som gått. Jag hoppas det fina vädret håller i sig. Vi ska vara ute hela tiden. Efteråt ska vi plocka fram kaffekorgen och fika ihop.