Lilla mamma och livets gång

Det är inte mors dag än. Men man kan besöka sin lilla mamma på andra dagar också. Det gjorde jag idag. Det var ett tag sedan jag var hemma i mitt föräldrahem. Ibland blir det så. Då får man hålla kontakten på annat sätt. Det finns ju telefon och djungeltelegrafen funkar i alla fall ibland.

Lilla mamma

Maken och jag tog med oss lite potatissallad, några smördegskakor och en blomma. Mamma bidrog med resten. Så åt vi middag tillsammans. Det var trevligt att umgås och prata en stund. Det är skönt att hon kan bo kvar i sitt hem. Även om hon har svårt att gå i trappor så är hon envis och ger sig inte. Annars hade hon nog suttit i rullstol idag. Nu klarar hon sig med rollatorn.

Lilla mamma betyder mycket för var och en av oss. Det är ju hon som fött oss och oftast hon som tagit hand om oss mest under vår uppväxt. Till och med Jesus tänkte på sin mamma. När han hängde på korset, såg han till att det fanns någon som tog hand om henne. Han gav ansvaret till lärjungen Johannes.

Som mamma vill man ju alltid att barnen ska ha det bra. Även om de blivit vuxna och flyttar hemifrån, tänker man på dem varje dag. Än har vi en som hemma, men snart lyfter han också vingarna och flyger iväg. Jag flyttade hemifrån ganska tidigt. Det är snart 40 år sedan. Jag har bott på flera ställen både i Sverige och utomlands. Numera är hemma här i Rannäs. Jag kanske säger att jag ska åka hem, men Kolvarp är inte längre hemma för mig.

Mitt hem som jag såg det 1978.

Platser förändras genom åren. Stormarna Gudrun och Per förändrade landskapet rejält. När vi kom tillbaka efter stormarna kunde vi knappt känna igen oss. Stora delar av skogen vi lekte i som barn var borta. Men platser är inte bara det yttre landskapet. Platser består också av de som bor och verkar där. Många av de som levde i min hemby, när jag växte upp, finns inte kvar där. En del lever inte längre, andra har liksom jag flyttat till andra orter. Andra människor har flyttat in. Nya generationer avlöser de gamla. Det är livets gång.

Människor förändras också, inte bara till det yttre. Vi blir äldre för varje år och med tiden syns det mer och mer. Men vi förändras också inuti. Livet förändrar oss. Allt vi möter på vår väg genom livet påverkar oss i en eller annan riktning. En del upplevelser stärker oss, andra bryter ner. Vi människor reagerar också många gånger så olika på samma upplevelse. Det som stärker en kan knäcka en annan. Det är inte alltid lätt att se vad som kommer ut av något när vi är mitt i det. Det är först efteråt som vi kan summera resultatet. jag kan i alla fall se tillbaka på min uppväxt och vara tacksam för mina föräldrar och för min hembygd. Utan dem hade jag inte blivit vad jag är idag.

Penséer i bur

I skolan pratar vi om skillnaden mellan summativ och formativ bedömning. Min kortfattade sammanfattning är att den summativa bedömningen ser bakåt och summerar resultaten hittills medan den formativa ser framåt och pekar på målet och vägen dit. Ibland tror jag att vi summerar lite för tidigt innan vi är färdiga. Så länge vi lever finns alltid möjligheter att utvecklas, att formas och att både sätta och nå nya mål. Livet formar oss, men betygen summerar. När betyget är satt finns det ingen möjlighet att förändras. Det följer oss resten av livet. Det är därför jag inte gillar betyg. Idag är jag mycket mer än den som tog studenten för snart 40 år sedan, mer än den som gick ut lärarhögskolan för 30 år sedan. Livet formar oss och den som lär av livet är vis.

Imorgon ska jag träffa två bloggkompisar, som lärt mig en hel del. Nya sidor av livet öppnade sig när jag började blogga. Jag ser fram emot några timmar av rikt utbyte.