Uti vårsolens glans

Årets första blåsippa uppe på kullen

Denna här dagen har varit underbar. Solen skiner fortfarande och vi har dörren öppen ut. Solglasögonen åkte på när vi tog var hundpromenad. Vi började med att kolla hur långt blåsipporna har kommit uppe i backen. Då upptäckte vi att de första redan är här. 

Tussilagon lyser vid vägkanten

Vi fortsatte stora hundrundan upp i skogen. Där lyste tussilagon i vägkanten. Den lyste som en egen sol. Man blir så glad av att se den. Det är likadant varenda vår. Igår såg jag en knopp som nästan slagit ut, men då var det mulet. När jag kommit hem från skogsrundan, kom solen fram. På eftermiddagen såg jag några tussilago hemma hos Anna-Lena, en av mina trevliga bloggkompisar. Vi tog en liten promenad när vi var hemma hos henne på bloggträff, Bodil och jag. Där var det mulet och det kom några regnstänk.

Ormvråken spanar från ovan

Hunden och jag fortsatte på vår dagliga vandring. Ormvråken seglade på uppvindarna över talltopparna. Vi hörde dess jamande läte. Runt runt seglade den. Den spanade väl efter smådjur att slå klorna i. Jag hoppas den inte tar någon av ekorrarna. Jag har inte sett dem på ett tag, bara spåren efter dem, avgnagda kottar på marken.


Idag tyckte jag att det var dags att plocka upp dahliaknölarna och fuchsiorna från potatiskällaren under huset. Jag planterade om dem i hinkar och byttor. Dessutom hittade jag mina begonior och gladioler. jag hann med att plantera om pelargonerna som jag inte hunnit se till tidigare. Jag var riktigt flitig en stund. Sen satte jag mig på bänken utanför i solskenet med en bok och en kopp te. Det kändes också bra.


Ikväll ska vi träffas i vår gemenskapsgrupp. Som vanligt fick jag leta en stund efter boken vi läser. Så låg den hela tiden i bokhyllan. Det hade bara råkat hamna ett papper över den. Jag tror att dagens ämne är gåvoupptäckande. En mening i kapitlet fastnade jag för: "Vi får dock inte sätta likhetstecken mellan frihet och oberoende." Det är sant. Man kan vara fri utan att vara oberoende. Egentligen är vi alla beroende av varandra. Det är alla människor inte minst i en församling. Ensam är inte alltid stark. Men bara för att vi är beroende av varandra behöver det inte betyda att vi stänger in varandra. Vi är kallade till frihet, till att befria varandra, låta varandra komma ut i frihet.


Nu måste jag göra mig i ordning så att jag kan åka och träffa de andra i gemenskapsgruppen.