söndag 25 april 2010

Vitsippsvår välkomnas

Det blev en underbar dag som började med en friluftsgudstjänst, avslutning på hajken och samtidigt scoutinvigning. Solen sken och det var riktigt varmt i luften där vi satt på gräsmattan. När vi senare kollade temperaturen på termometern hemma var den uppe i 14 grader. Det kändes nästan som mer.

Vitsippsmatta
Nu har vitsipporna börjat slå ut mer och mer. Det händer mycket bara på en dag. Det är nu några veckor som är deras tid att glänsa. Sedan är det andra som tar över. Man brukar prata om att man fått sina 15 minuter i rampljuset. Det lär vara den genomsnittliga tid vi människor får glänsa. Med tanke på hur mycket tid somliga glänser borde vi andra bara få några sekunder. Men det kanske inte handlar så mycket om dagar, minuter eller sekunder. Det viktigaste är att vi blir sedda åtminstone någon gång av någon som uppskattar att man finns. Det är inte alla som blir idoler omslutna av fans. En del kan leva lyckliga hela livet utan att få andras uppmärksamhet. Det finns blommor som aldrig blir sedda av något människoöga. Som Lewi Pethrus uttrycker det: "Hemligheten till ett lyckligt liv är att man , i vilken ställning man än ska framleva det, likt vildmarkens blomma lever för Gud och honom allena." Även om ingen annan ser oss, är vi både sedda och älskade av Gud. Lite av detta handlade vårt drama om idag på scoutgudstjänsten.

Cintronfjäril på pensébesök
I skolans värld möter vi barn som inte blir sedda. Det tragiska är väl att det är stor risk att inte vi heller ser dem. En del gör allt för att bli sedda. Om de bråkar och stökar, är det åtminstone någon som ser dem och pratar med dem. Andra sluter sig ännu mer och blir osynliga. När jag bläddrade i mina gamla reflektionsböcker hittade jag dessa tankar för nästan exakt åtta år sedan. Inget har förändrats.

Se mig
Alla längtar vi efter att bli sedda
någon ser mig - alltså finns jag, har ett eget värde

Förr ville alla barn bli brandmän eller poliser,
flygvärdinnor, sjuksköterskor eller lärarinnor
De ville göra något,
uträtta något

Idag vill barn bli fotbollsproffs, popstjärnor,
såpaskådisar eller programledare i TV
De vill att andra ska se dem
De vill synas,
bli berömda

Är det ingen som ser dem?
Har de blivit övergivna?

För att kunna se, måste man själv ha blivit sedd
För att kunna ge, måste man själv ha fått
För att kunna hjälpa, måste man själv ha fått hjälp
För att kunna älska, måste man själv ha blivit älskad

Även kaktusar blommar ibland
När jag bläddrade bland mina anteckningar, hittade jag också ett vårtal som vår dåvarande rektor höll vid vårt valborgsmässofirande på skolan. Det är ju snart valborg och första maj. Hon skrev talet tillsammans med sina döttrar. Det fick mig att tänka på min bloggkompis som alltid använder alliterationer som rubrik på sina inlägg. Jag har dessutom för mig att hon skulle hålla ett vårtal. Här är ett tips på ett tal i den stilen, fyndigt dessutom.

Valborgsmässoafton
Vinter
Vasaloppet
Varma vantar
Vargavinter!
Vita vidder - vinterpalats
Våren velar!
Vindens vidunderliga vinande
Vi våndas varje vinter

Våren vaknar, vågar variera väderleken
Vintern värjer sig
Vårens väg vi vandra vill!
Vårtecken visar vägen
Vackra våren väntar!

Vintern vacklar
Våren vägrar vila
Vinterns vita vägg viker sig!
Vi vräker vintern!

Västanvinden viskar: Varmfront! Varmfront!
Vårvinden viskar varmt, vänligt...
Vitsippsmattorna växer vilt
Vindens vibrato viskar vänt
Vätterns vatten värms varsamt

Vila vinter i din vagga!
Vi och världen välkomnar våren!

(Ellen, Cecilia och Kerstin Bergstrand)

2 kommentarer:

  1. Vilken bra dikt ... och vilket häftigt tal Nu har jag inte hört något alls från samhällsföreningen om vårtal. Blev tillfrågad - sent - förra året och lovade då att återkomma i år. Men det blev nog avglömt... :))
    Annars ahde jag direkt stulit ovanstående ...
    Läste lite kort i gårdagens DN om någon som skrivit bok om lycklighet. Ska googla på denne man ...hette nå´t på B. Han ansåg att lycklighet infinner sig då man har familj, vänner , ett bra arbete, en bra fritid...
    Uppmärksamhet och pengar är av underordnad betydelse....
    Ha en bra vecka!

    SvaraRadera
  2. Det måste varit en ljuvlig dag att ha invigning och drama utomnhus. Man njöt för fulla muggar....

    Visst är vårt yrke otroligt viktigt, vi måste varje dag försöka att se alla individer...det kan vara tufft många gånger. Men jag tror samtidigt att varje klass har någon som nästan aldrig får uppmärksamhet någon annanstans än på skolan. De hörs och syns tydligt över alla andra.

    Kan man nå dessa på ett bra sätt är mycket av mitt hjärta fyllt med glädje.

    Fin dikt och häftigt vårtal...det är nästan så att jag skulle vilja hålla ett sådant tal =))
    Men jag fick idéer om bröllopstal...

    SvaraRadera